I förmiddags tog jag och Coco en cykeltur på knappt 5,5 km. Två dummisar låg i cykelkorgen sen innan så i början av turen blev det ett kortare apporteringspass. Det var ett tag sedan vi körde apportering, vilket märks. Hon tramsade sig lite och var inte särskilt fokuserad på sin uppgit men kul tyckte hon det var. Efter cykelturen fick Cocan vila några timmar medan jag var i stan. När jag kom hem igen gick vi 7 km. Vi promenerade genom golfbanan, till och runt Arrie där hon tog sig ett dopp, tillbaka på landsväg och upp över backen där vi avslutade med att träffa några av Cocos hundkompisar som hon lekte lite med.

Börjar sent idag så gick en extra lång morgonpromenad med Cocotösen i sitt nya fina halsband. Älskar verkligen hurttas kollektion.
Ikväll blir det lydnadskurs, första gången Cocan får följa med. Ska bli spännande. Kommer ha en flattig hund i början men hon brukar ganska snabbt sansa sig. Fast för min del får hon gärna vara flattig hela tiden.

Igår kväll innan kursen fick Cocan ett apporteringspass i mörkret. Ibörjan hittade hon dummisarna snabbt och lätt men när jag kastde ut den nya pälsbeklädda bollen på en äng med högt gräs trodde jag den var förlorad för all framtid. Cocan kutade runt och letade efter den en bra stund. Eftersom jag inte ville att hon skulle misslyckas visslade jag in henne men kom det gjorde hon inte, hon fortsatte springa omkring som en yr höna. Det är en fin balansgång där mellan att vara självständig och förig. Jag lät henne vara, plockade upp ficklampan och gick och letade efter bollen på egen hand på fältet. När jag precis skulle ge upp kom Cocan med den i munnen, stolt som en tupp.

Nu är löpet över och hon är som vanligt igen, vilket betyder att vi kan sätta igång att träna! Efter tre veckor med ingen träning alls (okej, kunde inte låta bli några gånger) är jag riktigt taggad. Förhoppningsvis är Coco också det. Alldeles lagom till lydnadskursen som drar igång på tisdag med teori och onsdag med praktik. Medan vi sysselsatt oss med extra mycket motion har jag finurlat på våra problem i lydnaden och jag har faktiskt kommit på några saker. Nu tror jag till exempel att jag vet hur jag ska få fram lite snabbare skiften i fjärren. Har även bestämt mig för att än en gång försöka få upp Cocos leksaksintresse och det har jag också en plan för som borde fungera även om det kommer ta sin tid. Coco är riktigt duktig på att leka med lite udda saker som PET flaskor, soppåsen och plastkassar men vanliga leksaker är hon bara måttligt förtjust i.

Nu ska vi ta och rota fram dummiesarna och ta det första apporteringspasset på ett bra tag. Jag vet en som kommer bli glad..

Efter att Hollan nosat in sig lite i vårt hus gick vi ut på en långpromenad. Först gick vi till Arriesjön där vi tog en vända på stigarna och runt sjön och därefter gick vi till andra sidan byn (i brist på annat ord) för att de skulle få leka av sig i en inhägnad rastgård. Hollan vågade jag inte släppa och Coco misstänker jag att hon höglöper så hon får hållas i koppel nästan alla promenader nu i en veckas tid ungefär. Kommer nog bli rätt jobbigt, hon älskar att springa lös och är van att få göra det. Får nog bli en del cykelturer så att hon får göra av med all energi ändå, ska hon göra det på koppelpromenaderna får jag nog ta och gå hela dagen. ;)

I alla fall så har Holley funnit sig väl i att byta matte för en dag. Hon fick några lekryck då och då; kastade sig i lekposition, sprang runt, skällde och snurrade in mig i kopplet, riktigt roligt såg det ut. Med en sådan hund och en annan (aka Coco) som gjorde jämfotaskutt ner i diket med jämna mellanrum så blev det lite trassligt med kopplena. Men efter bus i rasthagen och med lite lätt tillhörande lydnadträning (får ta och införa en ny gren där man kan gå fotgående med två hundar) så gick två skitiga och blöta hundar exemplariskt hela vägen hem. I alla fall Holley..

Lite senare idag blir det nog lite apportering för Cocos del. Hon har inte fått tänka med hjärnan på några dagar och ska vi överleva alla koppelpromenader är det nog bäst att hon får göra det.

Har haft fullt upp med en vetenskaplig rapport, prov och redovisning denna vecka så därför har det inte funnits tid till att skriva några blogginlägg. Coco har också fått stå tillbaka lite. Några små minipass och lite halvlånga promenader har hennes vecka hittills bestått av. Men idag är allt inlämnat och klart så vi plockade fram cykeln med tre dummies och en leksak i korgen och begav oss ut på en ordentlig runda. Först tränade vi lite apportering och det märktes att hon fått fyra dagars vila för full fart var det på henne, trots att hon börjat löpa. Tänk om hon hade tyckt lydnadsträningen var lika kul som apportering. Fast då hade i och för sig nog aldrig kunnat hålla ihop i ff och de lugnare momenten.
      I alla fall så cyklade vi en lång runda träningspasset och tittade in hos farmor och farfar påvägen för lite proviant. Coco fick dock ligga i hallen under hela vistelsen, något som hon inte såg ut att vara helt nöjd med. I vanliga fall brukar hon direkt trava in i köket, sätta sig vid skafferiet, putta lite på det och stirra stint på farmor som alltid ger vika (oftast knappt innan Coco ens hunnit innanför ytterdörren..). Men idag fick en löpande snöig Coco snällt ligga innanför dörren och bli serverade ett par (eller ja.. femtioelva?) smörgåsrån på en handduk tills vi skulle bege oss hem igen. Kan säga att det inte var det mest optimala cykelvädret. Vi har inte så mycket snö men det är i alla fall tillräckligt för att cykeln ska slira och ha sig.

Pappa följde med mig ut med Coco i eftermiddags och visade mig lite hur jag kunde träna med dummiesarna. Vi körde linjetag, dubbelmarkeringar, stoppsignal, fritt sök och dirigering (visst låter det lite proffsigt med alla dessa termer? ;)).  Och vilken stjärna Cocan var! För att man ska förstå lite bättre vad vi sysslade med gjorde jag lite "fina" förklaringar i paint:

Linjetag: Droppade först tre dummies på en stig, satte sedan Coco och fortsatte att gå en bit. Sedan skickade jag henne med "ut" så att hon sprang och hämtade den första och kom och lämnade den i fotposition. Efter det skickade jag henne igen fast vid sidan om mig genom att återigen säga "ut" och visa med armen så att hon sprang och hämtade den röda och så gjorde vi likadant på den sista. Första gången tog hon först den röda och bytte sedan till den orange, vilket hon inte får göra men sen gick det fint.

Dirigering: Satte Coco i mitten och slänge en dummie bakom henne och två åt sidorna. Skickade först henne på den högra som hon kom och levererade, gick ut och satte henne igen och skickade henne bakåt med "ut" på den blå. Där var hon först påväg mot den vänstra innan hon förstod. När jag satt tillbaka henne för tredje gången skickade jag henne på den sista. Här behöver träna lite mer på "ut"-kommandot men höger och vänster är inga problem.

Dubbelmarkering: Slängde ut två dummies på ett öppet fält och skickade henne med "apport" på valfri dummie. Superlätt tyckte Coco.

Sök: Slängde ut fyra dummies när hon inte såg och skickade henne sedan med "sök". Pappa brukar alltid säga att hon är dålig på det men idag hittade hon alla snabbt med fina avlämningar och hög fart. Annars har hon ofta en tendens att koppla bort näsan och springa på som en yrpanna. 

Stoppsignal: Kastade ut två dummies en bra bit ifrån varandra och skickade henne på valfri. När hon var halvvägs mot den vänstra stannade jag henne och skickade henne på den andra. Efter ett par sådana skicka blev det lite kravlös apportering som avslutning utan stoppsignal. Lägger man sig i och styr för mycket finns ju risken att de lessnar lite.

Jag har verkligen börjat tycka det är skitkul med apportering. Innan gjorde jag det bara för Cocos skull men nu gör jag det nästan lika mycket för min egen. Skulle jättegärna vilja gå en jaktkurs och lära mig mer men det verkar svårt att hitta någon, speciellt eftersom jag är relativt kräsen i och med att Coco är så känslig mot nejanden och fyanden. Vill liksom inte att hon ska tappa glädjen.

Apporteringträning stod på schemat idag så väskan packades och cykeln åkte fram för en tur till Arrie. Först gick vi en promenad så att hon fick springa av sig men sen åkte dummisarna fram. Lite enkla dirigeringar och lång visselsignal var det som hade tänkt tränats. Jag hade henne vid sidan och kastade ut två dummisar för att sedan skicka henne mot en av dem, oftast blev det den jag kastade först i och med att hon hade störst fokus på den senaste. Men detta kunde tydligen frökenlöken redan väldigt bra så det var inga problem. Inte heller var det svårt att stoppa henne halvägs ut mot dummin med visselpipan. Det var tydligen för enkelt så hon fick köra några sök med för att få använda hjärnan mer. Nästa gång ska vi göra det lite svårare och träna dirigering med fler dummisar som ligger närmare varandra. Då hade jag tänkt att först skicka henne på valfri dummie och sedan stanna henne och dirigera om henne mot en på motsatt håll. Coco börjar tycka det mesta jag gör med henne nu i apporteringsväg är alldeles för enkelt så det är nog dags att jag bättrar på mina icke existerande kunskaper inom ämnet så att hon får lite utmaning.

Det blev ingen tur till Räckan som jag skrev i förra inlägget, utan en cykeltur till Arriesjön. Jag hade lyckats komma ihåg att ta med mig några dummies, så väl framme i Arrie började vi med ett kort pass apportering. Först hade Coco mest en massa annat skit för sig, trots att hon hittat dummisen fortsatte hon springa runt, runt, runt. Så jag avbröt och kastade en dummy så långt jag kunde (rätt kort med andra ord) några gånger och skickade henne nästan direkt. När hon gjort av med det mesta springet i benen lade jag återigen ut alla fyra lite här och var som hon fick leta upp. Denna gången hittade hon alla dummisar snabbt och sprang i full fart in och levererade dem fint till mig. Efter ett par lyckade "sökomgångar" slutade vi och gick vidare. Coco sprang än hit och dit i leran och stannade då och då för att vänta in sin sölkorv till matte. Ännu långsammare än vanligt var jag för jag hade nämligen fått för mig att jag skulle ta med cyklen upp runt sjön. Det visade sig vara en inte så briljant idé att släpa med mig den över stockar och upp- och nedför branta backar fyllda av gegga. Lagom skitiga var både jag och Cocofisen drygt två timmar senare när vi cyklade hem igen.

Idag fyller en fantastiskt go och glad hund hela fyra år, vilket betyder att just denna goa hund varit min i 3 år om dryga en månad. 3 fantastiska år då min stora dröm om en egen hund gick i uppfyllelse trots allergi. Ni kan tro att jag tjatade, bönade och grät i många, många år. "Jag vill ha en hund", "Snälla, snälla ge mig en hund" och "Jag lovar att städa ifall jag får en hund" (yeah right..) skrev jag på säkert hundra post-it-lappar och satte överallt. Små lappar där det inte gick att ta miste på mitt tydliga budskap. Tro det eller ej, men det fungerade till slut. Mina föräldrar gick med på att testa om min allegi klarade en hund och vi fick låna Marco, en underbar flatte som alltid kommer ha en speciell liten plats i mitt hjärta, i några månader. Efter det kom Coco  ganska oväntat in i mitt liv med sin (ibland irriterande) svepande svans. Min första tanke var att hon var liten och ful, vilket kanske inte var en så konstig eftersom Marco var en bra bit högre och skönheten själv. Jag ville inte ha Coco, absolut inte. Men pappa tyckte hon liknande en av våra förra hundar och ville absolut ha henne. Efter några dagar hade jag ändrat inställning. Antagligen mest för att jag inte orkade vänta flera månader på en valp.. Men ju mer tiden gick, desto närmre kom vi varandra och nu ångrar jag mig inte ett dugg! Hon är trygg, orädd, glad, positiv, arbetsvillig, envis, snuskig, matgalen och en fantastisk läromästare och vän. Vi har en  fin relation som bara tycks bli allt starkare och starkare. 

Själva födelsedagspresenterna innehöll allt annat än mat. Hon hade nämligen redan gratulerat sig själv iförskott för ett par dagar sedan med att ta ner och öppna plåtburken med hennes mat i från diskbänken (som jag såklartglömt att ställa utomräckhåll) och tömt den på dess innehåll. Hon var rund och go när jag kom hem kan jag säga.. Istället fick denna matfixerade hund vara med och klä julgranen, men hon tycktes ha missuppfattat sin uppgift för med sin jädra svans gjorde hon precis tvärt om.. Senare på eftermiddagen/kvällen körde jag och födelsegrisen först till Arriesjön och gick (eller ja, Coco sprang som en dåre medan jag sniglade fram i mörkret) och därefter till ett annat roligt naturområde för Cocos favoritsysselsättning, apporteringsträningen. Hon håller nog med om att det varit en lyckad födelsedag. ;)

När jag och Cocotösen släppt av mamma på hennes jobb körde vi in om Käglinge för en promenad och lite apporteringsträning. Coco var alldeles till sig när hon fick hoppa ur bilen och jag for som en vante efter henne i kopplet. Noll kontroll. Inte blev det bättre av att en stor skäck skrittade framför oss en bra bit heller. Coco är lite lätt galen i hästar, hon vill antagligen bara leka lite med dem med det hade nog inte varit så uppskattat... När vi kom till den gigantiska fårhagen avvek jag tacksamt in där och släppte henne. Det är himla bra att gå där i fårhagarna, när fåren inte lullar omkring vill säga, för där går sällan "vanligt folk", de håller sig till stigarna istället. Direkt när vi kom in i hagen möttes vi av ett helt gäng med supersnabba whippets och två ståtliga salukis. Coco var, liksom för det mesta, duktig och höll sig omkring mig men whippetsarna kom fram och hälsade. Himla fina är de måste jag säga, speciellt salukisarna, när de springer med samma lätthet som en gasell och riktigt sträcker ut sig. Synd att jag inte hade kameran med mig.. Den ena salukin uppskattade dock inte Coco så det blev inte så mycket lek. När vinthundsgänget drog förbi åkte dummysarna fram istället, till Cocos lycka. Vi började med lite dirigering. Första gången tog hon den som låg helt i motsatt håll mot vart jag pekade och struntade glatt i min stoppsignalen (får bli att träna på stoppsignalen igen) men resten av gångerna gick det klockrent. I slutet fick hon också ett sök med fyra dummysar. Vissa dammysar var svårare än andra att hitta men hon gav inte upp eller sökte stöd hos mig som hon kunde göra när hon var yngre. Fina avlämningar hade hon också, ibland slarvas det lite med dem, men inte idag inte.  Min duktiga fis.

Nu på kvällen har det blivit ett kort pass till med "buga"-träning. Var lite svårt att shejpa in i början för hon lägger sig sällan med framtassarna först men när hon väl gjorde det en gång och fick ett klick och en liten bit köttbulle blev det lättare. Än har hon inte förstått det helt men i slutet bjöd hon på det flera gånger i rad. Får nog bli ett litet pass till ikväll.

Av Cocos infektion eller eventuella fästingsjukdom märks det ingenting. Hon är hur pigg som helst. Om det nu är erlichia (min mamma hade nämligen sagt fel till mig, det var alltså inte borrelia som hon visade positivitet för utan erlichia) borde hon verkligen tillfrisknat så snabbt då? Jag förstår inte riktigt skillnaden mellan borrelia och erlichia. Någon som vet?