Igår spenderade jag och Coco nån timme på klubben efter skolan med både lydnads- och agilityträning. I agilityn körde vi lite svängar där hon skulle bort från mig vilket gick rätt bra. Lydnaden gick lite sisådär, inga direkta genombrott om man säger så men dagens guldstjärna var ändå apporten. Där leker vi än så länge bara men hon leker helhjärtat så snart ska hon nog ha större intresse för den även när jag står stel som en pinne. Något som jag är superglad över är hennes lek- och kamplust som vi jobbat en hel del med. Den är numera stor, visserligen har den varit så ett bra tag nu men det slog mig inte förrän här om dagen. Hon tänder direkt och tröttnar inte.

Idag var tanken viltspår men vi har fortfarande inte fixat klövar så det fick bli en hederlig promenad med Nina, Holley och Texas. Men det var inte så tokigt det heller (om man bortser från att det var kallt och att Coco var apjobbig när hon fick gå i koppel).

Glömt att berätta om sista gången på kursen i onsdags. Vi gick ihop två och två och dirigerade varandra genom hela programmet. Cocan hade jättebra attityd men var en aning okoncentrerad och skulle fram och hälsa på "tävlingsledaren" osv. Apporten struntade hon totalt i men resten gick bra, mer eller mindre i alla fall. Efter att vi gjort klart programmet lekte jag och Coco bara med apporten och hon nappade direkt och tyckte den var tokrolig. Ska försöka få med mig den ut lite oftare och skapa lite större intresse för den. Full fart både in och ut är målet. Instruktören tyckte det såg väldigt trevligt ut när vi körde och tyckte vi skulle ut och tävla. Och det ska vi snart, känner inte att vi har bråttom och jag vill först fixa till ett par saker, bland annat apporten då.

Tråkigt att kursen är slut. Var en kurs helt i min smak med kunnig och duktig intruktör som bara såg lösningar på ens problem och så inga bannande människor som Coco blir så låg av. Kul att tänka tillbaka på att jag, de första kurstillfällena hade en löppåverkad hund som släpade efter i ff osv och att jag nu har en hund som man nästan få tagga ner lite. Så jäkla mycket roligare!

Jag har länge sagt att jag och Coco ska börja viltspåra igen. Vi gick ju en kurs i höstas så åtta gånger har hon spårat tidigare men jag upplevde inte att varken jag eller Coco lärde oss särskilt mycket på den kursen. Men sagt och gjort så åkte jag och Cocan med Nina, Hollan och Texas till skogen för att lägga spår. Eftersom vi bara hade en klöv lade vi bara ett som Coco och Hollan fick dela på. Texas fick ett godisspår istället. Vi band upp hundarna och gick iväg, jag droppade blod och drog klöven och Nina satte upp  gröna (eh?) snitslar efter. Cocan sitter alltid väldigt lugnt och väntar... tills man kommer tillbaka. Då blir hon galen. Så galen att hon drog isönder stubben hon satt fast i. Band hennen i ett bastantare träd medan Hollan gick spåret och hon visade var skåpet skulle stå med låg näsa och djup koncentration. När vi kom tillbaka var Coco ännu gladare så när jag skulle sätta på henne selet ville hon inte stå stil och fick ett flatteryck och rusade runt, runt, runt. Jag lät henne hållas, hon stannade till lite och nosade vid spårstarten och helt plötsligt var hon väck! Helt paff blev jag men en minut senare dök hon upp igen. Och vad kommer hon med i full galopp om inte klöven?! Hon hade fått upp spåret och tagit det  själv, ryck bort klöven som jag knutit i trädet och kommit tillbaka. Väldigt mallig. Klöven låg ändå en bra bit bort, utom synhåll och fastknuten. Vad behöver hon mig till i spåret? Hon kan ju ställa upp i anlagsklass själv. Skämt å sido men jag blev i alla fall imponerad och förvånad. Hade bara sagt, några få minuter innan att spåra det kan inte min hund. Tvi fick jag!

Fick lägga tillbaka klöven och sen var det dags att spåra en gång till, fast lite lugnare och med mig. I början gick det undan och jag fick bromsa henne lite. Betydligt yvigare än Holley och inte lika låg näsa men det är ju lite flattestil. Hon tappade bort sig ett par gånger, speciellt i vinkeln men hittade tillbaka själv och fann klöven i slutet igen. Den är en stor favorit hos Coco, hon blir så mallig och tycker den är helfestlig. Nu blir det till att bunkra upp med lite klövar och blod för det här är tydligen Cocos grej!

Blev agility även idag. I väntan på Nina körde vi lite lydnad med. Rutan hade Cocan glömt bort och det fina tempot i fjärren blir inte riktigt lika snabbt på lite avstånd. Känns som vi står lite still i både fjärren och apporten. Ligg och sitt kan hon ju men jag vill att hon ska hoppa upp och ned lika snabbt på normalt avstånd som en meter i från henne. Och apporten tränar vi ju aldrig så där är det ju inte så konstigt att det inte händer något. Men den 1 juli är det UDM på klubben och så ska vi va med och förhoppninsvis sätter det lite fart på mig. Vet inte om jag ska anmäla till en tävling innan dess om typ en månad eller om vi ska ta UDM som första i tvåan och kanske ta en träningstävling i början av juni. Svårt. Men anmäla oss behöver vi i alla fall för att få ett mål.

Samma månad som UDM, den 28 juli tror jag, är det klubbmästerskap i både agility och rallylydnad så där tänkte vi debutera inofficiellt i båda grenarna så lite agilityträning får vi ju hinna med innan dess. Rallyn kan hon ju, förutom att hon använder skyltarna som target och att ínte jag kan dem. Men det lär vi oss förhoppningsvis snabbt så det tar vi i sommar. Tillbax till agilityn. Vi byggde en liten bana eller sekvens av en bana och körde lite. Det vi behöver träna på är att hon ska jobba ut från mig i svängar och så (och så lite stanna kvar). Alla hinder kan hon ju och hon har rätt bra sug men just svängar och att jobba bort från mig behöver hon lära sig bättre. Fick några tips på det utav Nina som vi ska testa nästa gång. Slalom gick i alla fall väldigt bra, visserligen på rätt sida men ändå. Har inga planer på att lära in det från fel sida då agilityn mest är för skojs skull.

Istället för att sätta mig ner och plugga efter skolan åkte jag och Cocan till klubben. Mycket roligare ju. Väl framme funderade jag starkt på att köra till första bästa gräsplätt istället. Planen kryllade av folk och fä, där var rallylydnad, massvis med agilityfolk och så några enstaka lydnadsmänniskor. Men jag och Cocan trängde oss in på plan vi också. Tanken var lydnad men efter att jag märkt att jag glömt både koner och apport, vilka är de saker vi behöver träna mest på, så körde vi bara lite fjärr och fritt hopp över hinder innan vi övergick till agilityplanen. Cocan var taggad till tårna. Så taggad att hon istället för att hoppa igenom själva bildäcket hoppade över hela hindret. Livsfarligt! Cocan såg dock helt oberörd ut och jag blev lite förvånad över hur smidig hon kan vara när hon bara själv vill. Efter det tog vi om däcket på rätt sätt innan vi tränade slalom, svängar och liknande istället där det inte bara är tuta och köra utan kräver lite hjärna med. Cocan brukar vara lite svårsvängd och så i agilityn (inte så konstigt med den minimala träning hon fått eller med mig som handler) men idag gick det ovanligt bra.

Jag och Cocan tog en extra lång långromenad idag. Det känns inte alls länge sedan träden var nakna och gräset beiget och nu är allt helt plötsligt grönt. Det är nu det är som finast!

 Cocan och jag började långpromenaden med lydnadsträning. Jag hade dock både glömt leksak, apport bock och koner så det blev mest ff med fokus på uthållighet. Gick jättebra. Använde mig utav extern belöning, vilket Cocan inte är så van vid så hon blev kanske lite för flamsig. Bakkärran har börjat puta ut lite igen eftersom jag belönar för mycket med högerhanden men det fixas lätt till. Jag har kollat ut några tävlingar som jag tänkte anmäla till nu snart. Även om momenten inte är riktigt klara behöver jag en spark i ändan för att fixa till det sista. Tänkte ta en tävling för att bara kolla av lite var vi ligger så det blir lite som en träningstävling (de riktiga träningstävlingarna växer inte på träd).

På schemat stod idag några moment som gruppens detagare hade önskat. Det blev platsliggning med omlägg, rutan, apportering och läggande och ställande under gång. Platsen gick finfint, hon har fått mycket snabbare lägganden och säkrare uppsitt. Apporteringen gick okej, är full fart ut och gick näästan lika snabbt in. När det var dags för rutan ställde hon sig lite för långt fram (hon siktar alltid på den högra främsta konen), men efter en påminnelse med targeten hamnade hon i mitten resterade gånger med bra fart ut. Hon har dock fortfarande lite svårt för att stå kvar tills jag kommer. Läggandena och ställandena gjorde vi tävlingsmässigt tre åt gången samtidigt. Cocan blev lite brydd av att två andra också gav kommando till sina hundar samtidigt och en gång stannade hon på en av de andras kommando men hon hade väldigt fin attityd i framförandet. Tycker uthålligheten blivit mycket bättre sen svackan även om den fortfarande behöver tränas upp lite till. Hon leker helhjätat och är hela tiden på hugget. Nästan som om vi behöver träna lite passitivitet för när vi samlas för att lyssna på instruktören fortsätter Coco att träna för sig själv i hopp om klick och godis. Får hon inte det så rullar hon omkring i gräset samtidigt som hon frustar som en gris eller puffar på mig.

Kvällens kurs innebar dirigering genom hela sin lydnadsklass. Jag fick börja dirigera en jaktlabbe och dess matte genom LK2-programmet. När det var min och Cocos tur hade Cocan suttit och taggat till i bilen för ut kom hon som en virvelvind. Överlycklig och flatteflamsig. Fick värma upp henne lite men körde igång ganska direkt. Hon höll samma härliga attityd genom hela programmet. FF var supersnyggt med de fina "dressyrhästsframbenen". Det blev något lite snett sättande och jag höll en hastighet på ungefärliga 120 km/h i svängarna. Går alltid så himla fort när jag är lite smånervös, så hon fick lite svårt att hänga med. Läggandet fick vi göra om för hon lade sig inte på första, tror det har att göra med att jag sa det annorlunda. Rutan var helt klart dagens höjdpunkt. Hög fart in och bra placering, dock så står hon inte kvar, vilket inte är så konstigt med tanke på att jag inte lagt in ett stanna eller stå utan enbart fokuserat på rätt placering och fart. Men det blir till att lägga på ett stanna-kommando meddetsamma. När vi skulle köra apporteringen sprang hon in i rutan i stället, apporten är inte riktigt lika rolig... Övriga moment gick bra. I fjärren behöver vi träna på längre avstånd och stadga, hon hoppar just nu upp och ned som en gummiboll där. Efter lite finlir här och var och lite mer grovjobb när det gäller apporten och fjärren så är vi tävlingsklara. (Ja, och så måste vi ju kedja ihop allt, överträna, dra ned på belöningen, se till att attityden håller genom hela och så det och det och det och det. ;)) I och för sig har vi varit så här pass klara ett bra tag innan Cocans löp och attitydssvacka men nu jäklar ska armarna kavlas upp och ta tag i det sista med.

Idag var det kurs i lydnad igen. Denna gång låg fokuset på hoppet, apporten, läggande under gång, inkallning, bakbenskontroll och så körde vi den obligatoriska platsliggningen. Också idag var Cocan pepp. Hon hade bra attityd i allt och lekte med alla leksaker jag presenterade för henne även om halsduken helt klart var roligast. Momentmässigt var det väl inte jättesnyggt. I hoppet har hon ett bra sug (tjuvar gärna) och ett snyggt uthopp, dock vill jag ha henne lite längre bort från hindret så att återhoppet blir lättare. Apporten gick helt OK, det har aldirg varit varken mitt eller Cocos favoritmoment men hon var ändå snabb ut, dock inte in. Ska plocka isär momentet och få mer fart i alla delarna. Läggande under gång kan bli något snabbare men inkallningen är bra. Gällande bakbenskontrollen så vet jag helt ärligt inte hur det går där, hon var kvick i rörelserna men jag tycker det är jättesvårt att se om hon arbetar med bakbenen. I platsliggningen åkte hon över på skinkan, något som enligt instruktören är extra vanligt för retrievers. Tycker det är lite svårt att få bort eftersom hon glider över direkt när hon lagt sig och jag vill inte gå in och peta för mycket så att hon blir osäker. Idag räckte det dock med ett omlägg sen låg hon som man skulle. Min fis.

Nu är det dags att fixa till snygga moment. Innan, under och efter löpet var det attityden vi fick jobba upp men nu har hon den igen så nu kan vi även fila och peta lite i momenten med. Tänkte göra en planering (som jag inte kommer hålla) eftersom jag är så dålig på att träna lydnad hemma. Men nu när hon har attityden är det sjukt kul och jag får akta mig lite så att jag inte tröttar ut henne.
 
Nu måste jag rädda min mobil som just nu blir omkringburen av en galet glad apportör. Tjingeling!