I förmiddags åkte jag och Cocan med hundkompisar till Ystads djurpark. Tanken var väl från början träning med mycket störning men det blev mest att vi lullade omkring i solen och fascinerades av hur konstiga djur kan se ut. Coco var nog den som uppskattade besöket mest. Hon var..galen. Hoppade, studsade och ville fram till alla djuren. Kan säga att hon är helt utslagen nu. Så många bilder tagna blev det inte för det var inte helt lätt med kameran i ena handen och en dansande hund i den andra. Men några blev det. (Ps. ska filma lydnaden typ imorgon i stället i och med att vi inte tränade något idag)

På kvällsrundan fick jag syn på en svart hund lite längre bort, åt motsatt håll mot vart vi skulle. Får alltid lite extra lång hals när jag får syn på en annan hund men när jag såg att det var en flatte tvärvände vi och gick mot den  i stället. Blir alltid extra nyfiken och löjligt glad när jag ser "min" ras. Flatten visade sig vara en 7-årig glad och sprallig flattetik som tydligen dessutom kom från samma kennel som Cocan. De lekte en stund och båda två fick flatteryck och sprang runt, runt med svansarna böjda som bananer. Det känns lite extra speciellt när man träffar på en annan hund av samma ras, eller är det bara jag som är knäpp?

Efter mötet med den andra flatten filmade jag och Cocan lite när vi tränade lydnad men vi kom knappt med i bild så tänkte göra ett nytt försök nästa gång vi tränar (och kolla så vi kommer med innan jag filmar), vilket troligen blir imorgon för då ska jag och några andra med hundar till en djurpark och störningsträna lite.

Coco är en riktig knasboll. Väldigt speciell är hon och hon hittar ständigt på tokigheter.  Hon är bäst! Faktiskt. Underbara, underbara hund.

Igår spenderade jag och Coco nån timme på klubben efter skolan med både lydnads- och agilityträning. I agilityn körde vi lite svängar där hon skulle bort från mig vilket gick rätt bra. Lydnaden gick lite sisådär, inga direkta genombrott om man säger så men dagens guldstjärna var ändå apporten. Där leker vi än så länge bara men hon leker helhjärtat så snart ska hon nog ha större intresse för den även när jag står stel som en pinne. Något som jag är superglad över är hennes lek- och kamplust som vi jobbat en hel del med. Den är numera stor, visserligen har den varit så ett bra tag nu men det slog mig inte förrän här om dagen. Hon tänder direkt och tröttnar inte.

Idag var tanken viltspår men vi har fortfarande inte fixat klövar så det fick bli en hederlig promenad med Nina, Holley och Texas. Men det var inte så tokigt det heller (om man bortser från att det var kallt och att Coco var apjobbig när hon fick gå i koppel).

Jag äälskar rapsfält. Rena terapin att titta på. Får väl ta och prega ner lite rapsfältsfrön (eller vad nu det är) i vår minimala trädgård så kan man gå ut där och glo om man känner sig nere. Skämt å sido men fint är det!

Jag och Cocan tog en extra lång långromenad idag. Det känns inte alls länge sedan träden var nakna och gräset beiget och nu är allt helt plötsligt grönt. Det är nu det är som finast!

 Cocan och jag började långpromenaden med lydnadsträning. Jag hade dock både glömt leksak, apport bock och koner så det blev mest ff med fokus på uthållighet. Gick jättebra. Använde mig utav extern belöning, vilket Cocan inte är så van vid så hon blev kanske lite för flamsig. Bakkärran har börjat puta ut lite igen eftersom jag belönar för mycket med högerhanden men det fixas lätt till. Jag har kollat ut några tävlingar som jag tänkte anmäla till nu snart. Även om momenten inte är riktigt klara behöver jag en spark i ändan för att fixa till det sista. Tänkte ta en tävling för att bara kolla av lite var vi ligger så det blir lite som en träningstävling (de riktiga träningstävlingarna växer inte på träd).

Skulle bara vilja trycka på en paus knapp just nu. Märks att det är slutspurt nu i skolan innan studenten... Dygnet har alldeles för få timmar och att trycka in skola, jobb, plugg, hund, äta, sova, vänner, träning osv är svårt. Cocan har haft ett par lugna dagar och har en hel del energi. Imorgon börjar jag sent så innan det är dags att ta itu med studierna ska hon få en rejäl motionsrunda och några små klickerpass. På kvällen är det även dags för lydnadskursen och sen är det snart helg. Typ.

I eftermiddags hämtade jag upp Nina och hennes hundar, minus Hollan som tillfälligt var utbytt mot passesheltien Laika. Vi styrde bilen mot Lomma strand som jag inte varit på sedan barnsben. Långrunt med lite små öar här och var, solsken och ljummet vatten. Hundarna sprang omkring, både på land och i havet där Cocan stod för det mesta av plaskandet i vattnet. Operation rädda blöt Coco ur vattnet hann vi också med, det börjar bli en vana när vi är på stranden. Denna gången var det dock jag som fick Coco att hoppa ned i vattnet från en trappa i slutet av bryggan (ja, ibland tänker jag inte efter före). Cocan tog några simtag men flöt sedan med vågorna så att hon hamnade en bit från stegen. Hon simmade tillbaka mot strömmen men hamnade bredvid stegen så att hon inte kunde komma upp. Det är väldigt långgrunt där och hon hade bara blåst in till stranden så det var ingen fara men hon såg lite olycklig ut så jag höll henne i nackskinnet medan jag försökte klura ut hur jag skulle få upp henne. Det slutade med att jag fick gå ned några trappsteg och ställa mig med vattnet upp till knäna och dra upp henne. Efter det vände vi tillbaka med en liter havsvatten i skorna och en lycklig svart.

I eftermiddags gick jag och Coco en riktig långpromenad. Målet var apportering i och vid sjön men jag hade slutat tidigare, hade inga läxor och det var riktigt  härligt vårväder ute så det blev en rejäl omväg. Lagom till när Cocans tunga hängde var vi i alla fall framme vid sjön. Där plockades dummiesarna fram och det blev apportering både på land och i vattnet. På land blev det dirigering och i vattnet hade jag inte direkt någon plan, där ville jag mest att hon skulle simma. Försökte dock få till fina avlämningar utan att hon först ryste sig. Gick sådär. Men ett par gånger lyckades vi och det är ju alltid något. :)

Cocan är lite halvgalen nuförtiden. Vi sprang en runda runt i Räckan nu ikväll och jag tror aldrig jag sprungit så snabbt. Hon ville fram, fram,fram för att då och då vänta in mig och göra små glädjeskutt. När vi sprang genom fårhagen kastade hon sig i en djup håla fylld med surt vatten innan jag hann stoppa henne och plaskade nöjt omkring där innan hon rusade vidare. Hon har badat i den hålan innan och det luktar inte precis parfym så vi fick springa en omväg till sjön. Tur för henne att hon hoppade i där lika glatt. Ja, hon är i helt klart den bästa personliga tränaren som tvingar ut mig på omvägar och får mig att springa snabbare.