Jag och Coco inledde lovet med en lång och härlig promenad i det soliga (och tyvärr plusgradiga) vädret. Vi gick till Arrie, promenerade omkring där ett bra tag och gick sedan runt sjön. Målet var i alla fall att vi skulle gå runt hela sjön men efter ett tag irrade vi först in oss bland en massa träd, sedan kändes det som om vi gick på någons mark och plötsligt hamnade vi på en liten halvö med vatten omkring oss åt alla håll och kanter. Då gav jag upp och så gick vi samma håll tillbaka. Men det gjorde inget, vi fick oss bara en extra liten promenad.
På hemvägen fick sig Coco ett ofrivilligt dopp. Hon skulle springa igenom ett vattenfyllt dike men var inte beredd på att det var så djup så hon hann inte mer än sätta alla tassarna i vattnet förrän hela hon försvann under vattenytan. När hon kom upp igen fick hon eld i baken och stod sedan en liten stund vid diket, frustade och såg förbluffad ut. Jag vek mig nästan dubbel av skratt, hon såg sannerligen ointelligent ut. Tur att hon i alla fall inte är frusen av sig och att vi var påväg hem.
På hemvägen fick sig Coco ett ofrivilligt dopp. Hon skulle springa igenom ett vattenfyllt dike men var inte beredd på att det var så djup så hon hann inte mer än sätta alla tassarna i vattnet förrän hela hon försvann under vattenytan. När hon kom upp igen fick hon eld i baken och stod sedan en liten stund vid diket, frustade och såg förbluffad ut. Jag vek mig nästan dubbel av skratt, hon såg sannerligen ointelligent ut. Tur att hon i alla fall inte är frusen av sig och att vi var påväg hem.
