Senast jag skrev här va ungefär ett och ett halvt år sedan. Jag har haft en rejäl svacka när det gäller hundträningen. Jag har alltid velat mer än Coco träningsmässigt och tillslut dalade motivationen. Visst tycker hon det är kul att hitta på saker, aktiveras och tränas men på hennes villkor. Jag gav helt enkelt upp lite, i alla fall med den "seriösare" träningen. Samtidigt hände väldigt mycket annat icke hundrelaterat i mitt liv. Privata saker, andra intressen som egen träning och de vanliga frågorna som "vad vill jag med mitt liv?" osv. Men den senaste tiden har jag känt att jag saknat något. Jag saknar hundträningen. Den aktiva hundträningen med ambitioner och mål. Det har kliat i fingrarna att träna och jag har kommit på mig själv att sitta och planera träningen som jag så ofta gjorde medvetet förut. Hund och hundträning är en del av mig. Förut va det i princip mitt enda intresse som den hundnörd jag va. Har alltid älskat hundar. När jag va liten hade jag en massa osynliga hundar som jag behandlade som riktiga (så gott det nu gick). Jag handlade mat till dem, gick ut med dem, tränade dem och alla hade de olika egenskaper. När jag var lite äldre slukade jag alla hundböcker, studerade stamtavlor och passade alla hundar jag kom över. När jag fick Coco fortsatte min nördighet, jag bosatte mig princip i skogen eller på apellplanen. Jag trodde aldrig jag skulle tappa den där glädjen med hund och hundträning. Men det gjorde jag. På ett sätt är jag glad över pausen då jag hann göra och uppleva annat. Nu har jag flera andra intressen med men jag kan inte tänka mig ett liv utan hund och jag saknar verkligen att packa hundväskan och ge mig iväg till klubben för att träna i mina fula hundkläder. Framförallt saknar jag känslan. Känslan mellan hund och förare vid träning. Jag är inte jag utan den där hundsidan har jag kommit fram till. Jag är taggad ända ut i fingerspetsarna på att få dra igång igen. Jag vet att jag inte kan ha några elitambitioner med Coco men det har jag inte heller längre. Vi ska bara ha kul. Hon och jag. Min fina, knäppa och något bekväma hund som börjat få lite gråa hårstrå vid nosen.
4 Comments
Vad roligt att ni är tillbaka! :)
Reply
Hei, jeg kjenner meg også veldig igjen i dette med treningsmotivasjon. Jeg kjøpte med en flat på 10 mnd for nesten 2 år siden, jeg hadde store planer om lydighetskonkurranser, men det viste seg at Sara hadde mange andre ting som måtte jobbes med før hun kunne konsentrere seg i et stevne-miljø. Hun måtte lære seg å takle stresset sitt, fungere normalt rundt hunder osv.
Reply
22/5/2014 06:02:57 am
Åh men du, jag tittade in här lite för nyfikenhetens skull och du skrev mina exakta känslor på hur det är för mig med hundträningen också. Känner mig lite mindre ensam i mina omotiverade känslor. Tack x)
Reply
Leave a Reply. |
AuthorI den här bloggen står min flatcoated retrievertik Coco i fokus men även jag finns med på ett hörn. Här får ni följa oss genom vår vardag och allt vad det innebär. Arkiv
November 2014
Categories
All
|