På schemat stod idag några moment som gruppens detagare hade önskat. Det blev platsliggning med omlägg, rutan, apportering och läggande och ställande under gång. Platsen gick finfint, hon har fått mycket snabbare lägganden och säkrare uppsitt. Apporteringen gick okej, är full fart ut och gick näästan lika snabbt in. När det var dags för rutan ställde hon sig lite för långt fram (hon siktar alltid på den högra främsta konen), men efter en påminnelse med targeten hamnade hon i mitten resterade gånger med bra fart ut. Hon har dock fortfarande lite svårt för att stå kvar tills jag kommer. Läggandena och ställandena gjorde vi tävlingsmässigt tre åt gången samtidigt. Cocan blev lite brydd av att två andra också gav kommando till sina hundar samtidigt och en gång stannade hon på en av de andras kommando men hon hade väldigt fin attityd i framförandet. Tycker uthålligheten blivit mycket bättre sen svackan även om den fortfarande behöver tränas upp lite till. Hon leker helhjätat och är hela tiden på hugget. Nästan som om vi behöver träna lite passitivitet för när vi samlas för att lyssna på instruktören fortsätter Coco att träna för sig själv i hopp om klick och godis. Får hon inte det så rullar hon omkring i gräset samtidigt som hon frustar som en gris eller puffar på mig.

Skulle bara vilja trycka på en paus knapp just nu. Märks att det är slutspurt nu i skolan innan studenten... Dygnet har alldeles för få timmar och att trycka in skola, jobb, plugg, hund, äta, sova, vänner, träning osv är svårt. Cocan har haft ett par lugna dagar och har en hel del energi. Imorgon börjar jag sent så innan det är dags att ta itu med studierna ska hon få en rejäl motionsrunda och några små klickerpass. På kvällen är det även dags för lydnadskursen och sen är det snart helg. Typ.

I eftermiddags hämtade jag upp Nina och hennes hundar, minus Hollan som tillfälligt var utbytt mot passesheltien Laika. Vi styrde bilen mot Lomma strand som jag inte varit på sedan barnsben. Långrunt med lite små öar här och var, solsken och ljummet vatten. Hundarna sprang omkring, både på land och i havet där Cocan stod för det mesta av plaskandet i vattnet. Operation rädda blöt Coco ur vattnet hann vi också med, det börjar bli en vana när vi är på stranden. Denna gången var det dock jag som fick Coco att hoppa ned i vattnet från en trappa i slutet av bryggan (ja, ibland tänker jag inte efter före). Cocan tog några simtag men flöt sedan med vågorna så att hon hamnade en bit från stegen. Hon simmade tillbaka mot strömmen men hamnade bredvid stegen så att hon inte kunde komma upp. Det är väldigt långgrunt där och hon hade bara blåst in till stranden så det var ingen fara men hon såg lite olycklig ut så jag höll henne i nackskinnet medan jag försökte klura ut hur jag skulle få upp henne. Det slutade med att jag fick gå ned några trappsteg och ställa mig med vattnet upp till knäna och dra upp henne. Efter det vände vi tillbaka med en liter havsvatten i skorna och en lycklig svart.

Kvällens kurs innebar dirigering genom hela sin lydnadsklass. Jag fick börja dirigera en jaktlabbe och dess matte genom LK2-programmet. När det var min och Cocos tur hade Cocan suttit och taggat till i bilen för ut kom hon som en virvelvind. Överlycklig och flatteflamsig. Fick värma upp henne lite men körde igång ganska direkt. Hon höll samma härliga attityd genom hela programmet. FF var supersnyggt med de fina "dressyrhästsframbenen". Det blev något lite snett sättande och jag höll en hastighet på ungefärliga 120 km/h i svängarna. Går alltid så himla fort när jag är lite smånervös, så hon fick lite svårt att hänga med. Läggandet fick vi göra om för hon lade sig inte på första, tror det har att göra med att jag sa det annorlunda. Rutan var helt klart dagens höjdpunkt. Hög fart in och bra placering, dock så står hon inte kvar, vilket inte är så konstigt med tanke på att jag inte lagt in ett stanna eller stå utan enbart fokuserat på rätt placering och fart. Men det blir till att lägga på ett stanna-kommando meddetsamma. När vi skulle köra apporteringen sprang hon in i rutan i stället, apporten är inte riktigt lika rolig... Övriga moment gick bra. I fjärren behöver vi träna på längre avstånd och stadga, hon hoppar just nu upp och ned som en gummiboll där. Efter lite finlir här och var och lite mer grovjobb när det gäller apporten och fjärren så är vi tävlingsklara. (Ja, och så måste vi ju kedja ihop allt, överträna, dra ned på belöningen, se till att attityden håller genom hela och så det och det och det och det. ;)) I och för sig har vi varit så här pass klara ett bra tag innan Cocans löp och attitydssvacka men nu jäklar ska armarna kavlas upp och ta tag i det sista med.

Igår var jag och Cocan på klubben med Martina och Nina med shelby, Dante, Hollan och Jonna. Blev en hel del blandad träning. Cocan hade ganska nyligen varit och sprungit 1,2 mil med mina föräldrar och direkt efter var hon hos farmor och farfar där hon mest sprng omkring mellan köket och tv-rummet tills jag kom och hämtade henne så lite trött var hon. Men hon hade bra attityd ändå. Vi tränade inte så jättemycket, jag satt mest och solade hehe. Lydnadsmässigt tränade vi bara på fjärren, uthoppet i hoppet och körde en platsliggning. Fjärren börjar ta sig, det var ett tag sedan vi började träna in sitt-fint-tekniken men med tanke på hur lite vi tränat så är jag jättenöjd. Uppsitten  är klockrena och läggandena blir bättre och bättre. Hoppet är egentligen bra men jag vill ha ut henne lite till i uthoppet. Det gick väl sådär. Halsduken var inget vidare att kasta, nästa gång får det bli en dummie. Platsliggningen gick bra, hon lade sig rakt från första början och låg så hela tiden. Fast det har nog lite att göra med att jag gick och gömde mig så hon hade något att göra (dvs titta efter mig). Men kvar låg hon som vanligt. Efter lydnaden lattjade jag och Coco lite agility som gick ut på att springa det snabbt men ändå sätta kontaktfälten. Det tyckte Cocan var kul. Förutom det så blev det inte så mycket mer. Det blev mest snack och lite verkstad men lika kul var det ändå.

I eftermiddags gick jag och Coco en riktig långpromenad. Målet var apportering i och vid sjön men jag hade slutat tidigare, hade inga läxor och det var riktigt  härligt vårväder ute så det blev en rejäl omväg. Lagom till när Cocans tunga hängde var vi i alla fall framme vid sjön. Där plockades dummiesarna fram och det blev apportering både på land och i vattnet. På land blev det dirigering och i vattnet hade jag inte direkt någon plan, där ville jag mest att hon skulle simma. Försökte dock få till fina avlämningar utan att hon först ryste sig. Gick sådär. Men ett par gånger lyckades vi och det är ju alltid något. :)

Idag var det kurs i lydnad igen. Denna gång låg fokuset på hoppet, apporten, läggande under gång, inkallning, bakbenskontroll och så körde vi den obligatoriska platsliggningen. Också idag var Cocan pepp. Hon hade bra attityd i allt och lekte med alla leksaker jag presenterade för henne även om halsduken helt klart var roligast. Momentmässigt var det väl inte jättesnyggt. I hoppet har hon ett bra sug (tjuvar gärna) och ett snyggt uthopp, dock vill jag ha henne lite längre bort från hindret så att återhoppet blir lättare. Apporten gick helt OK, det har aldirg varit varken mitt eller Cocos favoritmoment men hon var ändå snabb ut, dock inte in. Ska plocka isär momentet och få mer fart i alla delarna. Läggande under gång kan bli något snabbare men inkallningen är bra. Gällande bakbenskontrollen så vet jag helt ärligt inte hur det går där, hon var kvick i rörelserna men jag tycker det är jättesvårt att se om hon arbetar med bakbenen. I platsliggningen åkte hon över på skinkan, något som enligt instruktören är extra vanligt för retrievers. Tycker det är lite svårt att få bort eftersom hon glider över direkt när hon lagt sig och jag vill inte gå in och peta för mycket så att hon blir osäker. Idag räckte det dock med ett omlägg sen låg hon som man skulle. Min fis.

Nu är det dags att fixa till snygga moment. Innan, under och efter löpet var det attityden vi fick jobba upp men nu har hon den igen så nu kan vi även fila och peta lite i momenten med. Tänkte göra en planering (som jag inte kommer hålla) eftersom jag är så dålig på att träna lydnad hemma. Men nu när hon har attityden är det sjukt kul och jag får akta mig lite så att jag inte tröttar ut henne.
 
Nu måste jag rädda min mobil som just nu blir omkringburen av en galet glad apportör. Tjingeling!

Cocan är lite halvgalen nuförtiden. Vi sprang en runda runt i Räckan nu ikväll och jag tror aldrig jag sprungit så snabbt. Hon ville fram, fram,fram för att då och då vänta in mig och göra små glädjeskutt. När vi sprang genom fårhagen kastade hon sig i en djup håla fylld med surt vatten innan jag hann stoppa henne och plaskade nöjt omkring där innan hon rusade vidare. Hon har badat i den hålan innan och det luktar inte precis parfym så vi fick springa en omväg till sjön. Tur för henne att hon hoppade i där lika glatt. Ja, hon är i helt klart den bästa personliga tränaren som tvingar ut mig på omvägar och får mig att springa snabbare.

Idag har sannerligen varit en lat dag. Både jag och Coco har legat på sofflocket, käkat glass och haft det allmänt mysigt. Framåt kvällen tog vi oss dock i kragen och gick ut och sprang en runda. Cocan tyckte nog vi hade latat oss alldeles förlänge för hon hade en hel del spring i benen och verkade tycka joggingrundan var det roligaste på länge, och då måste jogging-skygga Cocan verkligen haft tråkigt...

Förövrigt så har jag nu hittat två små äckliga fästingar på Cocan. Kanske dags att sätta på något fästingmedel. Skulle dock vilja testa något giftfritt först, även om jag har lite svårt att tro på att de skulle vara så effektiva.

Imorse åkte jag och Cocan till Häckeberga med Nina, Texas och Holley och gick en bit av skåneleden (det orangeprickiga på kartan). Både jag och Nina var helt lyriska över hur fint det var där, så lyriska att vi stod och betraktade en myrstack ett bra tag.. Men där var verkligen jättefint med varierad terräng. Att det mestadels var solsken och "koft-värme" gjorde inte saken sämre. Hundarna skötte sig bra och pinnade på trots värmen. Dock var Cocan lite störig ett tag i mitten och skulle leka, hoppa på mig och bära allting jag höll i men sen lugnande fröken sig och gick normalt. När vi passerade en stor hage fick vi syn på ett tjugotal dovhjortar. När de fick syn på oss stod de alla och stirrade en stund innan de satte av i full galopp. Magiskt. Efter ungefär halva biten stannade vi för att vila och grilla korv i en gigantisk hage medan hundarna strosade omkring, lekte eller tiggde. Holley blev lite sur på Cocan över en platspåse med lite mat i så de rök ihop mitt i friden men det var inget allvarligt, efter det var de vänner igen. Resten av vägen bjöd på lite stopp då och då vid de porlande bäckarna så att hundarna kunde vada lite och vi kunde svalka våra fossingar (kan säga att de blev mer än svalkade, svinkallt vatten). 27 kilometer och åtta och en halv timme senare var vi tillbaka vid utgångspunkten med trötta hundar och en fästing rikare på Cocan. Det var en otroligt mysig och fridfull heldag i naturen.