Blev utmanad av Eva & Elsa och för ett tag sedan även av P&S. Tänkte inte göra den, då jag nyligen gjort en nästan likadan men eftersom jag är en av dem som älskar att fylla i enkäter och liknande kunde jag inte låta bli. Så här kommer den:

1) Vad gjorde du i hundväg för fem år sedan?
Tjatade, skrek och tjatade lite till (ja, jag var jobbig) och skrev massvis med lappar med meningar som "Jag vill ha en hund" tills mina föräldrar fick sår i öronen och gick med på att låna finaste Marco för att testa min allergi.

2) Vad gjorde du i hundväg för ett år sedan?
Hmm..  Guldfiskminnet där ja. Ungefär samma som jag gör nu, fast jag tränade nog lite mindre.

3) Fem snacks dina hundar gillar?
Allt? Torrfoder, frukt och grönsaker, korv, köttbullar och bajs haha.

4) Fem hundraser du kan det mesta om?
Det mesta vet jag inte, men några jag kan mest om är nog de vanligaste retrieverraserna; flatten, golden, labbe, tollare. Och så typ sheltien.

5) Fem saker du skulle göra i hundväg om du var mångmiiljonär?
Skaffa en hund till, eller kanske till och med två.
Köpa en bra hundbil
Köpa en inomhushall för träning
Gå en massa kurser och åka på läger
Köpa massvis med halsband och annat onödigt

6) Fem dåliga vanor i hundväg?
Tränar aldrig på de moment i lydnaden som Coco tycker är tråkigt/det som inte går särskilt bra.
Tränar aldrig på att gå fint i kopplet (finns det något tråkigare att lära en hund?).
Jämför oss lite för mycket med andra som är mycket bättre.
Går ofta i min egen väld på promenaderna.
Är dålig på att befästa nya trix, börjar oftast på ett och glömmer sedan bort det lika snabbt.

7) Fem saker du gillar att göra i hundväg?
Träna
Promenera
Mysa
Tävla (nåja, mest efteråt)
Allt annat?

8) Fem hundsaker du aldrig skulle klara dig utan?
Hundgodis/mat, dummies, leksaker, reflex & blinkade små cykellampor.

9) Hundens fem favoritleksaker?
Dummysarna
Båt fendern
Tigergosedjuret (eller vad det nu ska föreställa)
Soppåsen/matkassen
Mjukisbollen

10) Sju bloggar jag vill se göra den här utmaningen?
Alla som vill och inte redan gjort den.

Idag åkte jag, Nina, Martina och alla hundar ut till skogen för att gå milen. Ensamma kan vi inte direkt påstå att vi var, det verkade nämligen som om alla andra också fått för sig att det just idag passade ypperligt med en skogspromenad. Det kryllade av hundar, barn, joggare och gångare, antingen på stigen eller bredvid sittandes på en filt med fikakorgen i högsta hugg. Det var ju både söndag och fint väder med sol och blå himmel så det var ju inte så konstigt att folket stack näsorna utanför dörren. Även idag var det fullt med is på stigen, men vi lyckades hålla oss på fötter, trots att det var nära ett par gånger.
   De första sex kilometrarna gick Coco mest kopplad. Det är inte direkt en fröjd att ha fröken här-är-så-mycket-roligt-att-upptäcka i koppel. Hon går hit och dit, tvärstannar och så drar hon. Inte jättemycket men vid några tillfällen såg  hon något roligt i skogen (tex en hel hög med mackor..) och höll på att dra in mig i en trädstam. Såg sådär lagom proffsigt ut... De sista fyra kilometrarna hade folket trappat ner och hon fick springa lös. Hon går så mycket bättre lös även om man måste vara lite på sin vakt så att hon inte får för sig att ta sig en vända i skogen eller hälsa på någon rolig joggare. Ska verkligen skaffa en sele, speciellt bra och skonsamt när man går på roliga ställen där Coco ofta drar lite. Ett midjebälte hade också suttit fint, jag tycker det är skitjobbigt att hålla i kopplet med händerna. Har ni tips på några bra selar?

Pappa följde med mig ut med Coco i eftermiddags och visade mig lite hur jag kunde träna med dummiesarna. Vi körde linjetag, dubbelmarkeringar, stoppsignal, fritt sök och dirigering (visst låter det lite proffsigt med alla dessa termer? ;)).  Och vilken stjärna Cocan var! För att man ska förstå lite bättre vad vi sysslade med gjorde jag lite "fina" förklaringar i paint:

Linjetag: Droppade först tre dummies på en stig, satte sedan Coco och fortsatte att gå en bit. Sedan skickade jag henne med "ut" så att hon sprang och hämtade den första och kom och lämnade den i fotposition. Efter det skickade jag henne igen fast vid sidan om mig genom att återigen säga "ut" och visa med armen så att hon sprang och hämtade den röda och så gjorde vi likadant på den sista. Första gången tog hon först den röda och bytte sedan till den orange, vilket hon inte får göra men sen gick det fint.

Dirigering: Satte Coco i mitten och slänge en dummie bakom henne och två åt sidorna. Skickade först henne på den högra som hon kom och levererade, gick ut och satte henne igen och skickade henne bakåt med "ut" på den blå. Där var hon först påväg mot den vänstra innan hon förstod. När jag satt tillbaka henne för tredje gången skickade jag henne på den sista. Här behöver träna lite mer på "ut"-kommandot men höger och vänster är inga problem.

Dubbelmarkering: Slängde ut två dummies på ett öppet fält och skickade henne med "apport" på valfri dummie. Superlätt tyckte Coco.

Sök: Slängde ut fyra dummies när hon inte såg och skickade henne sedan med "sök". Pappa brukar alltid säga att hon är dålig på det men idag hittade hon alla snabbt med fina avlämningar och hög fart. Annars har hon ofta en tendens att koppla bort näsan och springa på som en yrpanna. 

Stoppsignal: Kastade ut två dummies en bra bit ifrån varandra och skickade henne på valfri. När hon var halvvägs mot den vänstra stannade jag henne och skickade henne på den andra. Efter ett par sådana skicka blev det lite kravlös apportering som avslutning utan stoppsignal. Lägger man sig i och styr för mycket finns ju risken att de lessnar lite.

Jag har verkligen börjat tycka det är skitkul med apportering. Innan gjorde jag det bara för Cocos skull men nu gör jag det nästan lika mycket för min egen. Skulle jättegärna vilja gå en jaktkurs och lära mig mer men det verkar svårt att hitta någon, speciellt eftersom jag är relativt kräsen i och med att Coco är så känslig mot nejanden och fyanden. Vill liksom inte att hon ska tappa glädjen.

Blev träning idag med, inte så länge dock för det var riktigt kallt och dessutom var där en massa kursare men lite fick vi allt tränat. Tycker vi har gjort stora framsteg i ff gällande positionen, men det finns fotfarande en hel del att fila på. Förutom ff blev det rutan och hopp-sitt-hopp som vi bröt ned. Hon var verkligen på hugget och slarvade inte alls mycket idag. Nu måste jag verkligen ta tag i våra hatmomet; apporten och fjärren. Först och främt måste jag få henne att tycka att det värt att springa snabbt som in i både ut och in med apporten,för just nu är det lite halvtaskig fart. Cocan ser ut att tycka det är måttligt roligt men nu när vi har dummien borde det få upp motivationen. Angående fjärren så lägger och sätter hon sig rätt sakta utan tryck och gör det i princip alltid så funderar på att börja om fån början med nya kommandon och bara träna det när hon är riktigt, riktigt taggad (typ när det vankas mat). Borde inte det fungera? Värt ett försök i alla fall.

Direkt efter skolan hade jag tänkt hämta Coco och åka till klubben och träna med Nina och Hollan. Snacka om att jag blev sur när Cocan inte visade sig vara hemma, hon var i skogen och sprang milen. Men som tur var så var de påväg hem, direkt när de kom stack jag och Cookielukki och hämtade Nina för först lydnadsträning på klubben och sen en promenad i Bokskogen. Trodde hon skulle vara i alla fall lite trött i och med att hon precis spungit men det var hon inte. Det var inget fel på varken attityden eller farten. Rutan går riktigt fint nu, av ungefär åtta skick gjorde hon bara fel en gång. Men vi måste träna på att försöka få henne att tänka lite mer framåt, just nu vänder hon upp av sig själv i rutan och ibland är det på gränsen att hon är i den och inte utanför. Det bästa med rutanträningen idag var dock att hon, den gången hon gjorde fel hittade in i rutan på egen tass. Det har hon inte gjort tidigare, utan då har jag fått skicka om henne. Resten av momenten gick också bra. Hon slarvar lite på hopp-sitt-hopp så det får vi bryta ned och finslipa lite. Apporten och fjärren körde vi som vanligt inte, finns inga tråkigare moment men det är verkligen dags att lägga lite energi på dem med så att de också blir roliga. För snart ska vi banne mig ut och tävla!

Efter en timmes tid på klubben körde vi vidare till samma skog som Coco precis varit i. Där täffade Ninas kompis, Jenni och tre chihuahuor som vi gick sju kilometersslingan med. Rena halkebanan var det och några vurpor rikare blev vi allt, men trevligt var det. Eftersom det var skyltat att det pågick jakt och lösa hundar hade jag mestadels Coco kopplad. Litar inte 100% på Cocan när hon får spår i näsan. En skjuten hund eller en hund som konverterar till jakthund är jag inte så sugen på. ;)

Nu kan jag med gott samvete lämna Cocan ikväll när jag ska på annat håll. Så kan hon vila sig i form till morgondagen för då blir det också en tur till klubben och förhoppningsvis lite bilder och kanske även någon film. 

Idag fick Pannkakan somna in. Det är det värsta med att ha djur, att de dör. Trots att jag vet att avlivning var det enda rätta frågar jag mig ändå hela tiden om det verkligen var det. Var det vad hon hade velat? Men jag vet att det är lönlöst att fråga sig och jag vet att hon inte hann känna någonting där hon låg i mitt knä och slickade mig på fingrarna ända in i det sista.  
  
Det känns så tungt att veta att hon aldrig mer kommer stampa med foten och dra i gallret på buren när hon vill ut på morgonen, att hon aldrig mer kommer skutta och möta en och hoppa kring ens ben, att hon aldrig mer kommer fräsa åt Cocos burdusa lekförsöka, att hon aldrig mer kommer hoppa upp i ens knä och slicka en på fingrarna eller att hon aldig mer kommer klämma sig ut ur buren och retas med en genom att hoppa king en när man ska stänga in henne för natten. Det känns tungt att veta att hon är borta - för alltid. Finaste, goaste, snällaste och sällskapsjukaste kaninen.  ♥

Denna vecka fortsätter vi med apporteringen men vi byter inriktning från ingångar till fart ut och in med apporten. Känner att vi behöver "vila på saken" med ingångarna och gå vidare lite. Förra veckan gick ingångarna nämligen lite si sådär, leken gick betydligt bättre. Vi använde främst en dummie som leksak, vi apporterar ju bara för aktiveringens skull och dummies älskar hon verkligen så varför inte ha det som belöning? Fungerade så bra att hon inte kunde ligga kvar på platsen när jag försiktigt släpade den framför henne. Hon for upp och högg den innan jag hann förstå vad som hände. Gör hon det för en leksak så är det en jäkligt bra en! Kom i skrivandets stund på ett sätt att få upp intresset ännu mer för vanliga leksaker, nämligen att träna apportering med dem också, det är ju så hon kommit att älska dummiesarna. Förutom småpassen med apportbocken har jag även planerat in två längre lydnadspass på klubben och ett apporteringspass (också med vanliga leksaker). Får väl se hur det går..

Nyss hemkommen från träning med lydnadsguppen på Malmö bk. Mina planer på att anmäla mig till debut i LK2 till våren grusades. Nej så illa var det inte, men vårt "lydnadssjälvförtroende" sjönk en aning. Vi hittade inte riktigt in i bubblan och Coco kändes lite off. Antagligen för att jag inte var på  träningshumör. Några ljusglimtar hade vi dock, som till exempel leken. Hon lekte och kampade som en galning, men förutom det gick det rätt kasst. Eller helt okej gick det väl men inte mer och jag vill inte ha helt ok, jag vill ha det där lilla extra. Men jag måste lära mig att fokusera på det bra för så fort det går dåligt ser jag bara det negativa. Så positivt tänkande Linnea! 

Apporteringträning stod på schemat idag så väskan packades och cykeln åkte fram för en tur till Arrie. Först gick vi en promenad så att hon fick springa av sig men sen åkte dummisarna fram. Lite enkla dirigeringar och lång visselsignal var det som hade tänkt tränats. Jag hade henne vid sidan och kastade ut två dummisar för att sedan skicka henne mot en av dem, oftast blev det den jag kastade först i och med att hon hade störst fokus på den senaste. Men detta kunde tydligen frökenlöken redan väldigt bra så det var inga problem. Inte heller var det svårt att stoppa henne halvägs ut mot dummin med visselpipan. Det var tydligen för enkelt så hon fick köra några sök med för att få använda hjärnan mer. Nästa gång ska vi göra det lite svårare och träna dirigering med fler dummisar som ligger närmare varandra. Då hade jag tänkt att först skicka henne på valfri dummie och sedan stanna henne och dirigera om henne mot en på motsatt håll. Coco börjar tycka det mesta jag gör med henne nu i apporteringsväg är alldeles för enkelt så det är nog dags att jag bättrar på mina icke existerande kunskaper inom ämnet så att hon får lite utmaning.

Strax efter lunchtid blev vi hämtade av Nina, hennes sheltie och chihuahuan Texas för promenad och korvgrillning i naturreservatet Rövarekulan med åtta andra hundar. Efter att ha tvingat in Coco som är lite mesig när det gäller att hoppa in i andra hundars bilar bar det av. Väl framme i naturreservatet pep hon och var som vanligt alldeles till sig, det räcker med att man stannar bilen vid två träd för att göra henne förväntansfull. Jag trodde hon skulle hoppa runt och attackera alla hundarna med mig efter som en liten vante men hon höll sig förvånansvärt lugn. Det var väldigt fint där med en stor porlande å, några mindre bäckar och, som pricken över i:et, en massa dalande vita flingor som lade sig på marken (!), såsmåningom tillett flera cm tjockt täcke. Brant och lite geggigt och halt var det på sina håll, och inte blev det lättare att gå med en lite lätt dragandes tjugosexkilos Coco. Fram ville hon, och det snabbt så lite missnöjd över att vara i koppel var hon nog allt. Efter den lilla promenaden släppte de som ville lös sina hundar medan grillen tändes. Vid det laget var jag genomblöt och iskall men tack och lov hade jag varm choklad med. Det kallar jag räddaren i nöden!

Systemkameran fick inte plats i väskan bland all korv och bröd så det blev bara några kassa mobilbilder: