Förresten, hade tänkt ta och börja filma lite mer, både träning och vardag. Är så nyttigt, speciellt i träningen. Men windows live movie maker fungerar inte för tillfället. Någon som har tips på andra filmredigeringsprogram?
Nyss hemkommen från första kurstillfället med hund. Bland deltagarna fanns Dante, Holllan, en annan flat, en jaktlabbe, en rottis, en schäfer, en boxer, en corgi och så Cocan förstås. Idag stod dessa saker på agendan: kontaktövningar/uppvärmningsritual, linförighet/fritt följ, in i utgångsposition/vänstersvängar och bakbensteknik/bakbenskontroll. Cocan var taggad, även om jag gärna sett ännu mer attityd och fart (kan nästan inte bli för mycket att den varan ;)). Försöker bryta hennes motto "skynda långsamt". Är hittills väldigt nöjd med kursen och intruktören, hon verkar kunnig men förklarar bra och enkelt och verkar bara se lösningar på saker och ting. Till nästa gång blir det att damma av klossen igen, är alldeles för dålig på det där med bibehålla inlärda saker. Ska även träna väldigt mycket attityd i fotgåendet och ta tag i lekträningen. Hade helst velat sätta igång på en gång men Cocan är nog rätt trött. Hon höll igång hela kursen, även (eller speciellt) när vi satt stilla och lyssnade. Hon kampade med min halsduk (varför kan hon inte göra det med några av sina femtioelva leksaker i stället?) och bjöd på en massa olika beteenden hela tiden. Inte ger hon upp iheller när hon inte får den där köttbullsbiten, då tar hon bara i ännu mer. Sötnöt.
Förresten, hade tänkt ta och börja filma lite mer, både träning och vardag. Är så nyttigt, speciellt i träningen. Men windows live movie maker fungerar inte för tillfället. Någon som har tips på andra filmredigeringsprogram?
4 Comments
Börjar sent idag så gick en extra lång morgonpromenad med Cocotösen i sitt nya fina halsband. Älskar verkligen hurttas kollektion.
Ikväll blir det lydnadskurs, första gången Cocan får följa med. Ska bli spännande. Kommer ha en flattig hund i början men hon brukar ganska snabbt sansa sig. Fast för min del får hon gärna vara flattig hela tiden. Igår kväll innan kursen fick Cocan ett apporteringspass i mörkret. Ibörjan hittade hon dummisarna snabbt och lätt men när jag kastde ut den nya pälsbeklädda bollen på en äng med högt gräs trodde jag den var förlorad för all framtid. Cocan kutade runt och letade efter den en bra stund. Eftersom jag inte ville att hon skulle misslyckas visslade jag in henne men kom det gjorde hon inte, hon fortsatte springa omkring som en yr höna. Det är en fin balansgång där mellan att vara självständig och förig. Jag lät henne vara, plockade upp ficklampan och gick och letade efter bollen på egen hand på fältet. När jag precis skulle ge upp kom Cocan med den i munnen, stolt som en tupp. Idag var det kursstart på tävlingslydnadskursen. Åkte dit lagom kaxiga och förväntansfulla men påvägen hem hade denna kaxighet flytt fältet. Jisses vad petigt tävlingslydnad är! Vi gick igenom de nya reglerna och hur man bedöms på tävling och jag kunde inte låta bli att tänka. "Men var är glädjen?" Så himla strikt och formellt i både trean och i eliten, framförallt i eliten. Speciellt jobbigt om man har en hund som min, det vill säga en hund som inhar lätt att gå ner sig. Men tänker inte låta det avskräcka mig, just nu är målet tvåan. Sen får tiden utvisa resten. Träna trean och elit kommer vi göra men tävla vet i fasen om Cocan pallar. I så fall får hon se till att leva länge ;). Bortsett från att eliten inte kändes så lockande och att man verkligen kom underfund med hur långt vi har kvar så känns det kul med kursstart. Imorgon drar den igång på riktigt med träning. Lite lätt nervöst men mest kul. Är taggad på att lära mig massvis med nytt och bli startklar för tvåan.
Nu är löpet över och hon är som vanligt igen, vilket betyder att vi kan sätta igång att träna! Efter tre veckor med ingen träning alls (okej, kunde inte låta bli några gånger) är jag riktigt taggad. Förhoppningsvis är Coco också det. Alldeles lagom till lydnadskursen som drar igång på tisdag med teori och onsdag med praktik. Medan vi sysselsatt oss med extra mycket motion har jag finurlat på våra problem i lydnaden och jag har faktiskt kommit på några saker. Nu tror jag till exempel att jag vet hur jag ska få fram lite snabbare skiften i fjärren. Har även bestämt mig för att än en gång försöka få upp Cocos leksaksintresse och det har jag också en plan för som borde fungera även om det kommer ta sin tid. Coco är riktigt duktig på att leka med lite udda saker som PET flaskor, soppåsen och plastkassar men vanliga leksaker är hon bara måttligt förtjust i.
Nu ska vi ta och rota fram dummiesarna och ta det första apporteringspasset på ett bra tag. Jag vet en som kommer bli glad.. Jag har en tendens att ibland gå lite för långt när vi är ute och går. Min hjärna är inte alltid med när vi promenerar i väg så ett, två, tre så känner jag att det är hög tid att slänga sig på sängen men då är vi alltid en bra bit hemifrån. Det är aldrig riktigt lika kul att gå tillbaka... Idag lyckades det bli hyfsat mörkt innan vi kom hem men som tur var hade Coco fått med sig reflexvästen, hon tog med den ut och gick och bar på den en ganska lång stund innan jag upptäckte den (och den är lysande orange!). Det är tur att någon av oss tänker i alla fall. På vår runda gick vi in om den lilla skogen en sväng. Där lyckades Coco hitta en korvbit i trädet, den hunden har verkligen näsa för mat. När vi påvägen hem träffade på en liten rullskridskoåkande flicka som ville klappa Coco blev hon så till sig av glädje att hon apporterade flickans arm (hade förvarnat flickan så hon skrattade bara). Sen ville Coco hellre följa med flickan på de häftiga rullerna. Otacksamma hund som hade kunnat lämna en för vem som helst ;)
|
AuthorI den här bloggen står min flatcoated retrievertik Coco i fokus men även jag finns med på ett hörn. Här får ni följa oss genom vår vardag och allt vad det innebär. Arkiv
November 2014
Categories
All
|