Efter lite utpustning blev det först apportering och bad innan konerna till rutan åkte fram. Och vet ni vad? Det verkar som om hon kanske har förstått. Hon sprang och ställde sig i rutan så fort de åkte fram, även när jag skickade henne från olika vinklar och när jag flyttat konerna. Så glad! Det är fortfarande en stor bit kvar, bland annat så vill jag få henne att tänka mer framåt så att hon stannar på mitt kommando och inte av sig själv som hon gör nu och så vill ja försöka få en bättre placering i rutan. Det förstnämda får vi ta sen, dagens rutskick var kanske bara tur? Nackdelen med att shejpa in rutan (som jag gjort) är att hon, när vi tränar fritt följ helt plötsligt kan springa iväg och letar efter rutan. Både sött och lite problematiskt. Förutom rutan körde vi fritt följ. Där måste vi träna på att få till riktigt bra svängar. Men annars hade hon väldigt fin attityd, vilket är det viktigaste för mig!
Idag har det verkligen varit supervarmt. Tänkte att det nog inte skulle bli svalt förrän väldigt sent så därför packade jag "lydnadsväskan" och drog till Arriesjön för att träna där. Vi började med en långpromenad (till sjön och runt) sedan lite lätt apportering både på land och i vatten. När vi skulle ta oss ned till vattnet valde jag (såklart) den svåraste och brantaste vägen som gick att finna (vattnet såg finast ut där). Marken lutar liksom i nästan 90 grader större delen runt sjön. Med kamera, hund, barfota och en stor väska började jag klättra ner mot vattnet. Ganska snabbt kom jag underfund med hur pantad jag kan vara ibland. Det är så typiskt mig att ta alla de svåra vägarna (och ångra mig snabbare än snabbast). Jag trampade på tistlar, höll på att tappa kameran och blev inte lite skitig. Medan jag kämpade med att ta mig ned hade Coco redan hunnit ta sig ett antal dopp i plurret och sprungit tillbaka till mig lika många gånger för att kolla vad knäppa jag egentligen höll på med. Jag behövde inte vara avis så länge på hur snabbt Coco kommit ned för rätt som det var drattade jag på ändan och åkte kana nerför slänten. Väl nere kom jag fram till att vattnet inte var ett dugg fint där, det var alldeles grumligt av jorden som rasat nerför slänten. Så det var bara att pallra sig upp igen och ta den lätta vägen ner till "stranden".
Efter lite utpustning blev det först apportering och bad innan konerna till rutan åkte fram. Och vet ni vad? Det verkar som om hon kanske har förstått. Hon sprang och ställde sig i rutan så fort de åkte fram, även när jag skickade henne från olika vinklar och när jag flyttat konerna. Så glad! Det är fortfarande en stor bit kvar, bland annat så vill jag få henne att tänka mer framåt så att hon stannar på mitt kommando och inte av sig själv som hon gör nu och så vill ja försöka få en bättre placering i rutan. Det förstnämda får vi ta sen, dagens rutskick var kanske bara tur? Nackdelen med att shejpa in rutan (som jag gjort) är att hon, när vi tränar fritt följ helt plötsligt kan springa iväg och letar efter rutan. Både sött och lite problematiskt. Förutom rutan körde vi fritt följ. Där måste vi träna på att få till riktigt bra svängar. Men annars hade hon väldigt fin attityd, vilket är det viktigaste för mig!
4 Comments
För några inlägg sedan skrev jag att Coco inte berördes av värmen. Det får jag äta upp nu dessa varma dagar. Hon är långt ifrån den sege pensionär hon var förra sommaren (tack gode gud) men lite påverkad blir hon allt. Tröttare, segare och lite bättre på att gå i koppel. Men det är inget som stör mig, jag menar hon är svart och har päls.. (Riktigt skönt att använda henne som värmekudde om man fryser i alla fall. Det är bara att värma henne i solen och sen bränns man nästan)
Träningen har vi förlagt till på kvällen eller förmiddagen (eller mitt på dagen om vi råkar vara i närheten en svalkande sjö) då det är lite svalare. Det går ju att träna mitt på soliga dagen också utan tillgång till en vattenkälla men det är inte lika kul och att springa gång på gång till mig kan inte vara så kul för Coco heller i värmen. Hon får en helt annan energi och fart på kvällskvisten. Så om en till två timmar sticker vi ut för lite rutan, fritt följ och fritt hopp över hinder träning. Ha det! ..håller jag mig till veckoplaneringen och det har tränats en liten stund varje dag (okej det har bara gått tre dagar..) med väldigt varierande tid. Dols platsliggning har visat sig vara ganska svårt, något som jag trodde skulle bli en enkel match. Hon sätter sig gärna upp efter ett tag så vi har bara kört cirkus 30 s (skynda långsamt, skynda långsamt får jag hela tiden mässa i huvudet för att inte tappa tålamodet). Vi har också kört en del ff med fokus på position och så den avskyvärda rutan. Vår ruta var jättebra innan, men nu fattar hon ingenting.. Hon fattar att hon ska springa och ställa sig någonstans men hon är helt omedveten om konerna. Ibland lägger hon dock märke till dem fast då springer hon och hämtar dem istället. Gulligt men fel. Att hon helt plötsligt inte förstår någonting nu är såklart för att det inte var helt befäst innan och att vi haft ett litet uppehåll -jag skyndade som vanligt för snabbt. Men det är "bara" att lära om, ska bara bestämma mig för hur jag ska göra först, hålla mig till det och träna ofta. Även om det fortfarande känns som vi sitter fast i lydnadsträsket så har vi i alla fall börjat träna litegrann med korta intensiva pass (och ett par längre) - det är de passen som passar Cocotösen bäst i denna värmen.
Nu ska vi gå ut och hitta någon hoppvänlig stock eller liknande för träning på Hopp-sitt-hopp. Sen ska jag börja klossträna Coco, något som jag faktiskt aldrig gjort men som nog kan vara till stor hjälp vid ff. Midsommarafton igår var jättetrevligt och jag har ätit för en hel vecka. Idag blev det till att gå av sig lite midsommarmat i skogen. Det är verkligen jättemysigt att gå i skogen. Så lugnt, fridfullt, djupgrönt och stilla. De flera miljarder många myggorna som cirkulerade omkring resulterade i att mysfaktorn sjönk en del. Nästa gång är det flera kilo myggmedel som gäller! Lite tävlingssug har åter flyttat in hos mig, jag vill debutera i 2:an snart. Men vi har stått och trampat i lydnadsträsket länge nu; det känns som vi går i sirap -vi kommer ingenstans. Visserligen på grund av att vi bara tränat lydnad sporadiskt på sistone då jag inte vet riktigt vart jag ska börja. Lite fritt följ där, lite fjärr där (ganska halvhjärtade försök där belöningsplaceringen rent ut sagt varit kass då och då) och några få långa pass med lika långa mellanrum till nästa. Och utan regelbunden och bra (kommer inte på ngt bra ord men träning med fokus på helhet och detaljer, med en engagerad Linnea och lite mer planering och struktur), ingen framgång. Så nu har jag bestämt mig. Vi ska träna varje dag. Inte långa pass för då ttröttnar vi (eller i alla fall Coco) efter ett tag utan sådär 5-20 min och kanske en-två längre i veckan. Det viktigaste är att det ska fokuseras på kvalitet. Nu ska det göras en liten träningsplanering (typ mitt femtioelfte försök). För innan 2011 (nu fick jag total hjärnsläpp, det är väl 2011?) är slut vill jag gärna ha ett LP2 eller åtminstone ett förstapris i 2:an, för det kan vi -med träning. Det skulle sitta fint.
Första dagen på förskolan och jag känner mig totalt utpumpad. En dag av 20, Undrar hur trött jag kommer vara efter fyra veckors sommarjobb där..
För tillfället vill jag väldigt mycket. Jag vill börja med freestyle och viltspår, jag vill att poletten angående lydnadsträningen ska ramla ner, jag vill att brukshundsklubben ska svara i telefon så att jag kan få det dära medlemskortet så att Coco och jag kan ta tag i agilityn, jag vill åka på det här helglägret http://shu.se/aktiviteter/kalender/kalender_visa.php?ID=699, jag vill ha en jaktgoldenvalp (och en liten hänga-med-på-allt-sheltie), jag vill.. jag vill.. jag vill... I skrivandets stund ringde en man från brukshundsklubben (vi har ringt dit angående medelmskortet som vi inte fått trots att vi betalt in). Det var en ganska dryg snubbe som var tvungen att påpeka (direkt efter att han sagt att jag var välkommen trots icke existerande medlemskort) att de minsann hade agilityekipage på väldigt hög nivå och att de inte skulle bli så glada ifall det kom en amatör som sprang omkring på banan. Sånt kan göra mig lite småförbannad, speciellt då denna klubben har lite dåligt rykte. Han sa ju visserligen att jag var välkommen trots att jag ännu inte fått något kort men påpekade det där med elitekipagen direkt efter. De har ju i alla fall varit nybörjare någon gång. Min mamma (som snackade med honom) brände till med att vi tävlade i lydnad vilket fick tyst på honom. Tror mmest han sa sa för att mamma nämde att jag var hundungdomare och tänkte att jag var en sån liten tjej som inte hade någon koll på min hund bara för att jag var ung. Brukshundsklubbar ska vara till för alla, unga som gamla, lydiga som mindre lydiga (under föruttsättningar att hundarna är snälla och att man gör sitt bästa för att andra ekipage inte ska störas). Men man är ju där för att träna, utvecklas och ha KUL! Jag hoppas jag inte träffar någon när jag är där för om det som jag hört är sant om den klubben är det ingen trevlig sådan - får åka dit på natten.. Haha. Fast rykte ska man ta med en nypa salt, de få gånger jag varit där innan har det för det mesta hejats glatt på mig. Är förhoppningsvis bara en liten klick mindre gästvänliga hundnördar. Såhär, den första sommarlovsdagen har spenderats med ute med både dummies och hundgodis och inomhus framför min kära lilla dator som är minst sagt välanvänd. Pappa skulle till Käglinge och polera bilen i förmiddags så då hängde jag och Coco med, med en packad träningsväska såklart. Vi började med att gå en promenad i en av de tomma fårhagarna där hon fick strosa fritt och roa sig bäst hon ville i duggregnet. När den enda dummiesen jag orkade ta med mig åkte fram glömdes allt annat och Coco hade full fokus på mig (eller snarare dummiesen). Vi körde sök, linjetag och ett par markeringar vilket gick bra. Avlämningarna var (för det mesta) fina och hon var snabb både in och ut. Dock så måste vi träna mer på stadga och stoppsignal. Hon tjuvar gärna och är lite svår att stanna eller avbryta, i alla fall utan visselpipa, när hon redan är på väg ut till dummyn. Mitt fel såklart. Kör ofta att hon får springa direkt för att hålla motivationen på topp men nu när den är det är det dags att bli lite mer "allvarlig" träning. Efter apportering på land förflyttade vi oss ned till sjön för apportering i vattnet. Där är inte avlämningarna snygga.. Det är i alla fall skönt (ibland lite tråkigt) det där med apportering; hunden får motion och mental stimulans medan man själv är hyfsat passiv. ;) Efter flera skick i vattnet begav vi oss tillbaka till bilen och packade upp lydnadsgrejerna. Koner ställdes ut, träapporten åkte fram och likaså klickern och godiset. Vi började med rutan och vilket bakslag vi fick! Hon förstod inte alls. Jag avbröt efter det första och enda korrekta skicket till rutan och övergick till inkallning med ställande, fritt följ och apporten. Fritt följ är numera vårt favoritmoment. Och rutan och fjärren hatmomenten... I fjärren saknas trycket och i rutan saknas.. allt? ;) Vårt favoritmoment däremot -fotgåendet- är riktigt roligt. Jag vet inte hur det ser ut från annat än mitt håll (pappa "orkade" inte filma) men det känns riktigt bra. Vi fick till och med till fina vänstersvängar och de sneda sittningarna var sällsynta idag. Överlag gick lydnaden toppen! Avslutningsvis körde vi lite trixträning. Vi tränade på backa och började klicka in ett nytt trick, åttan (den mellan benen). Det märktes att hon var lite slut i huvudet då det gick lite segt men framåt gick det ändå.
Resten av dagen har, som nämts ovan, spenderats framför datorn. Jag har tittat på det senaste avsnittet ur Vampire Diaries som missades igår pga student, tittat på en mysig film och stundvis suttit bänkad framför SM i agility. Nu ska jag snart byta om om dra hem till en kompis för att fira lovet. Ha det bra! Ett helt lov ligger framför oss som orörd nysnö. Ett lov vars dagar kommer att tas till vara på till fullo, från soluppgång till solnedgång. De kommer att fyllas med glassätande, hundträning och lata soliga dagar på stranden tillsammans med nära och kära. Hur bra låter inte det på en skala? Att fyra veckors jobb med snoriga ungar väntar, att det öser ned just nu och att min bästa vän inte är hemme de kommande två veckorna bryr vi oss inte om just nu. För det är sommrlov!
Några dagar har föflutit sedan sist, härliga sådana. I måndags gjordes det allra sista i skolan, kan säga att det var en enorm lättnad när det var över. I tisdags var det endast två "lektioner" med betygssnack. Imorgon väntar en timmes samhäll och idag har jag varit helt ledig. Vid lunchtid cyklade jag och Coco en mil och stannade hos farmor och farfar för lite påladdning av mat och trixträning i deras trädgård, supermysigt. Senare på kvällen när jag kommit hem från en vän blev det ännu en cykelrunda ner till en sjö för apporteringsträning med papsen. Helgalen var hon. Nu är hon däremot raka motsatsen -lugn som en filbunke sovandes i sin bädd. <3
Det var ett tag sedan jag och Coco tränade lydnad. Visst det har blivit lite fotgående då, lite inkallning då och trixtränng men ingenting regelbundet nu de senaste två veckorna när det varit så mycket i skolan. Men nu är nästan allting över och pluggandet har lämnat plats för träningssuget. Blev lite lydnads och tricksträning i trädgården. Fritt följ, rutan och balans. Rutan gick finemang, i alla fall efter en gång med target. Fritt följ gick också bra, på filmen är hon lite intresserad av det vita lilla bordet då det inte brukar stå där och bortsett från det och lite sneda sittningar tyckte jag det gick bra. Det vi behöver lägga extra fokus på är raka sittningar och vänstersvängar. Slutbabblat, kolla på filmerna istället! I eftermiddags gick jag och Coco ner till Käglinge och sjön som bjöd på gratis och skonsam träning för Cocotösen. Vi var helt ensamma där så vi travade runt sjön med vatten till simhöjd för Cocos del och lårhöjd för min. Jag är så glad att hon inte visar några som helst tecken på överkänslighet mot värmen som hon gjorde förra somaren. Då gick hon fem meter bakom på promenaderna och träningen ska vi inte tala om, det var en ren pina tyckte hon. Eftersom hon inte reagerat så mycket på värmen (nåja, liite slöare blir dem ju) hittills tror jag nog inte det var värmen som gjorde henne till en sådan pensionär. Hoppas det inte kommer tillbaka i alla fall!
Nu ska jag följa Cocos exempel - krypa ner under täcket. Tjingeling! |
AuthorI den här bloggen står min flatcoated retrievertik Coco i fokus men även jag finns med på ett hörn. Här får ni följa oss genom vår vardag och allt vad det innebär. Arkiv
November 2014
Categories
All
|