Tyvär ställdes UDM in pga för få deltagare. Lite tråkigt. Kollade upp nya tävlingar som låg hyffsat nära i både tid och rum för att ha ett nytt mål men de var inte särskilt många och de flesta krockade med antingen jobb eller annat redan inplanerat. Lyckades nog hitta i alla fall ett nytt datum.  

Här kommer några bilder från kvällens promenad som gicks längs lila fält och genom små skogar. Som balsam för själen.

De senaste dagarna har jag och Cocan varit riktigt flitiga på lydnadsfronten. Ett kort men intensivt pass varje dag. Brukar bli max en tjugo minuter då jag vill ha så mycket energi och attityd som möjligt eftersom hon har en tendes att bli lite låg på tävlingsplan. Under dessa minutrar tränar vi oftast bara två-tre moment. Har känts som strukturerade kvalitativa träningspass med mycket attityd. Anledningen till denna plötsliga struktur och flitighet är att en debut i tvåan på UDM närmar sig. En inoff visserligen (tror och hoppas jag), och tur är väl det för flera moment har börjat trilskna, bland annat rutan som satt så fint innan, apporten har vi ju inte ens börjat träna och fjärren som gick framåt innan går numera inte alls. Inte kommer vi hinna få dem så mycket bättre heller med tanke på att det bara är en vecka kvar tills dess. Men jag behöver lite eld i baken. Mitt enda mål till UDM är att hon ska äntra planen med attityd och behålla den under programmet.

Det har regnat hela dagen och gör det än. Inte lite heller. Riktigt innesittarväder. Men Cocan var lite rastlös så vi traskade ut på långpromenad. Mer än en timme hade jag inte tänkt gå i det ösregnet. Tre timmar senare och med nästan två mil bakom oss kom vi in igen. Hur gick det till? Vi hade hittat en ny skog på vägen, eller ny och ny. Den har ju alltid legat där och vi har gått förbi den många gånger men vi har aldrig promenerat i den. Den var inte stor men fint var där. Efter att vi gått varvet runt på stigarna gick vi off-road. Bakom skogen låg stora fält med högt gräs som nådde mig ända upp till midjan (!). Var jag inte redan blöt så blev jag det defnitivt där. Cocan såg inte över gräset så hon hoppade som en känguru hela tiden. Det var så högt så att vi höll på att krocka med ett rådjur. Den var bara några meter ifrån oss och såg lika paff ut som Coco där den stod och stirrade på oss i några sekunder innan den flydde. Cocan hann nog inte riktigt uppfatta vad som hänt för hon stirrade bara efter den innan hon fortsatte med känguruhoppandet. När vi utforskat våra nya jaktmarker gick vi in om en annan liten skog innan vi styrde hemåt, blöta men nöjda. Det är rätt mysigt att promenera i ösregn ändå.

En av Cocos favoritleksaker är plastburkar som man lägger godis i. Hon älskar att jaga, leka tafatt och att hämta dem när man kastat. Leken avslutas alltid med att jag öppnar burken och hon får lite gotta så det är kanske inte så konstigt att matvraket älskar dem... Är i alla fall ett litet roligare sätt att ge belöningsgodis på som ökar intensiteten. Vet inte hur många burkar Cocan bitit hål i men nu har jag införskaffat lite mer gummiaktiga burkar som är tjockare och samtidigt lite mjukarna. Perfekta "allt i ett" till träning.

Igår eftermiddags var Cocan och jag på brukshundsklubben med vårt lilla träningsgäng. Det var inte direkt ett träningspass att hurra för. Cocofisen var loj och kändes inte med så efter två varv på agilitybanan placerade vi oss på bänken och satt mest och småpratade tills vinden tilltog och molnen mörknade. Då lämnade vi brukshundsklubben med en lite dålig känsla.

Några timmar senare gick vi ut där hemma för lite lydnad och då var hon engagerad och med så när vi lämnade gräsplanen hade en bättre känsla flyttat in.

I förmiddags lekte Coco med den stilige herrn nedan. Han är inte jätteintresserad av att leka, en liten stund sen vill han mest springa omkring som den setter han är. Men de blir lika glada över att få träffas var gång. Nu blir det en tur till brukshundsklubben!

Var nyss ute och tränade apportering med Cocan. Framförallt dirigering. Och det gick riktigt bra faktiskt. Full fart både in och ut. Hon satt helspänd i starten med stort fokus och pep i väg som skjuten ur en kanon vid ordet "apport" eller "så" åt rätt håll alla gånger. Jag hade tyvärr bara tre dummies med mig. Dem andra är puts väck (dummies har en dålig vana att gå upp i rök) så måste införskaffa lite fler för dirigering med endast tre stycken är plättlätt tycker Cocan. 

Om någon timmes tid blir det lite mer motions och konditionsträning, fast på cykel. Ska cykla och möta mamsen då så tänkte passa på att köra lite kondis. Blir väl en sex-sju kilometer hade jag tänkt.

Idag har det inte hänt mycket för Cocos del. När jag kom hem från jobbet blev det ryggläge i soffan och än har jag inte kommt upp därifrån. Så för Cocans del har det blivit en hederlig vilodag med lite halvlånga promenader och mys  trädgården. Hon lessnade på sovandet ett tag och tryckte upp ett gosedjur i nyllet på mig så lite lek blev det men det var också dagens mest ansträngande. Tja såna dagar behövs också.

Eftermiddagen tillbringades på stranden med Nina och hennes hundar. Finaste hundstranden jag varit på! Bred sandstrand, rent, tångsnålt och bassängblått vatten. Människobadvänligt med andra ord. Dagen har inneburit picknick, solning och en massa bad och simning, speciellt för min och Cocos del. Vad är det nu man säger, sådan hund sådan ägare? Har en massa rivmärken efter Cocos klor på rygg och ben. Är jag i vattnet ska hon också vara där och helst då på en. På land terrade Coco Holley och småskitarna som vanligt. De tre offrena verkade vara rätt överens om att Cocan var i det burdusaste laget men Cocan struntade i det måttliga gensvaret och fick flatteryck efter flatteryck.

Förutom lek, solning och bad blev det lite kommendering genom lydnaden, där både Hollan och Coco hade grym attityd. Enda minusen för dagen var att det blev lite kallt mot slutet och att filten blev lika sandig som det varit precis innan man ryst den för femtioelfte gången.