Efter all simning fick Cocan vattensvans och har käkat antinflamatoriskt och fått vila ytterligare ett par dagar. Nu är dock även svansen bra igen så nu är det slut på de ofrivilliga vilodagarna.
Den här veckan har det inte hänt mycket på hundfronten. I måndags och tisdags var Cocan kass och i ondags fick hon en vilodag för att återhämta sig. I torsdags var hon helt återställd så då åkte vi till Saxtorpsjöarna tillsammans med Nina, Shelby och Holley. Det var varmt, både på land och i vatten så det blev en hel del simning. Lite kaosartat emellanåt; Coco dränkte mig så jag fick vatten i näsan, jag sparkade Hollan i huvudet och Nina dränkte chihuahuan men då och då flöt det på riktigt fint. Holley höll sig på lagom avstånd, Shelby satt ömsom på ryggen och ömsom simmade själv och Cocan..tja hon satt i princip också på ryggen som vanligt. Man får hålla en hand mot henne så hon simmar på armlängs avstånd om man inte är sugen på en kallsup. Trots alla rivmärken finns det nog inget mysigare än att simma med hund!
Efter all simning fick Cocan vattensvans och har käkat antinflamatoriskt och fått vila ytterligare ett par dagar. Nu är dock även svansen bra igen så nu är det slut på de ofrivilliga vilodagarna.
7 Comments
jo klorna är nyligen klippta men pälsen runt tassarna är rakad, så ni vet ;) Nu är Cocan den första att överrösa en med grisläten och svansviftningar när man kommer hem, den första som kommer rusandes när man prasslar i köket och den första att hoppa upp och sno bästa platsen i sängen. Med andra ord så är hon frisk och både jag och resten av familjen kan pusta ut. Vi var faktiskt lite orolig där ett tag. Hon blev nästan helt återsälld i måndagskväll men natten till igår kräkte hon igen och på förmiddagen mådde hon inget vidare Hon drog sig undan, kräkte då och då, ville inte äta någonting, skakade och såg allmänt bedrövad ut. Vi valde dock att avvakta lite och när kvällen kom mådde hon lite bättre och idag har hon varit precis som vanligt och både ätit och behållt det. Hon fick dock vila idag med men imorgon ska hon följa med på roligheter. Cocan har inte mått riktigt bra idag. Jag vaknade mitt i natten av att en pipande och hängig Coco satt och stirrade på mig. Nedanför sängen låg tre stora högar med hundkräk (rena turen att jag inte klev i dem). När jag städat bort dem kräkte hon lite till innan hon somnade. Frukost ville hon inte ha och ratar hon mat så mår hon inte riktigt bra. Hon kräkte någon gång till under dagen men har ändå varit relativt pigg, inte som vanligt men nästan. Hon fick en vilodag i alla fall och nu på kvällskvisten blev hon sitt vanliga jag och åt sin försenade frukost. Tror hon fått i sig något olämpligt som hon hittat ute. Det är inte direkt konstigt att hon blir lite dålig med tanke på allt hon lyckas stoppa i sig. Hon är specialist på hitta allt ätbart (och icke ätbart) och snabb på att sluka det är hon också. Visserligen är hon duktig på att spotta ut det hon hittat när man ber henne men man ser ju inte allt och hon är en riktig liten ögontjänare. Nu håller vi i alla fall tummarna för att hon fotsätter må bra, men det tror jag nog. Efter jobb blev det lite rakning av pälsen runt tassar och trampdynor (fult, ser ut som hon har jätteklor, men praktiskt) och klippning av klossorna innan vi tog bilen till skogen för att gå en kvällspromenad. Vi hade tänkt gå milen men till slut tog jag förnuftet tillfånga och valde sjuan, var inte sådär jätteroad av att gå ensam i skogen med en minst sagt urusel vakthund när det är mörkt. Men det verkade ändå bara vara vi, några ekorrar som Cocan tyckte var skojiga och en herrans massa pippifåglar i buskarna.
Nyss hemkommen från lite agilityträning. Var för ovanlighetensskull varmt så vi tränade inte så länge men det vi gjorde gick väldigt bra. Ovanligt självständig och förig var hon och framförbytena satt riktigt bra idag. När vi tränat klart uppvaktade Coco Hollan som är i höglöp. Hon gick omkring och lekte hane. Fjäskade, kråmade sig och spännde sig men Holley såg ut att tycka det var helt ok. ;) Nu ska vi ut på en cykeltur så att Cocan är trött i både knopp och kropp innan hon och jag beger oss hem till min kusin. Coco kommer bli överlycklig när hon förstår att hon får följa med. Weebly vill tydligen inte samarbeta just nu så det gick inte att ladda upp fler bilder. Men dagens tur gick i alla fall till Käglinge för bland annat bad, spring i fårhage och fika.
Jag har nämt det flera gånger men det tåls att nämnas igen. Cocan har utvecklats så otroligt mycket sen hon 13 månader gammal blev min. Då hade hon inte motivation till någon form av träning, blev väldigt lätt låg av uteliven belöning av mig eller fyande och nejande runt omkring av andra. Leklusten existerade inte och hon tog helt enkelt inte för sig. Allmänt mesig var hon. Hon har alltid varit miljöstark och orädd i vardagen men just i träningssituationer har hon varit ganska vek och till synes slö. Inte ens apportering tyckte hon var kul. Flera gånger fick jag höra att skulle jag ha en träningshund, ja då fick jag köpa en till. Och jag klandrar inte dem, för det var mer än en gång som jag trodde detsamma. Men i takt med att jag fick mer kunskap och vi började lära känna varandra började hon också, sakta men säkert ta mer plats och få mer självförtroende. Hon blev en helt annan hund. Det tog lång tid och jag har gråtit, gett upp och försökt igen. Såklart syns spår av hennes gamla jag ibland men skillnaden är enorm. Fortfarande kan vi inte träna tillsammans med fyande och nejande männsikor. Åtminstone tror jag inte vi kan det, har inte försökt på länge. Höjer jag däremot rösten ja då bryr hon sig inte. Lite stålmannen har det blivit över henne, på gott och ont. Nu hänger hon med på allt med glädje och engagemang, älskar att apportera och är inte den som ger upp i första taget. Utebliven belöning får Cocan att försöka än hårdare och hon leker både med mig och sig själv även om leklusten lämnar lite kvar att önska. Hon har gått från en skör individ till en tjej med skinn på näsan. Från en glad men osäker liten unghund till en arbetsvillig, påhittig, envis och småbusig hund som inte bangar för mycket. Hon har blivit en helt annan hund, framförallt träningsmässigt men också i vardagen syns skillnader. Inte minst har jag lärt mig så otroligt mycket, bland annat vikten av en bra attityd. Ibland kommer jag på mig själv att önska att Cocan hade kommit till mig som valp och jag kan inte låta bli att tänka på hur fantastisk hon hade blivit. Men så inser jag att hon ju faktisk både var och blivit det ändå. Fantastisk menar jag. Efter en slö morgon och förmiddag stack vi ut på en cykeltur. Cocan som ibland tycker det där med att springa bredvid cykeln är det sämsta påhittet någonsin sprang i dag på riktigt bra. Vädret var, som de flesta andra dagar denna sommaren, knepigt. I början var det varmt och soligt för att sedan plötsligt bli kallt och regnigt innan det blev hyfsat varmt och soligt igen. Vi sökte skydd under ett träd när det mesta regnet föll och så tyckte Coco det passade bra med ett stopp vid första bästa pöl. Hon kastade sig i och bestämde sig sedan för att leka staty i vattnet. Resten av rundan rullade dock på bra och när vi kom hem igen var Cocos tunga lång och runkeepern stod på 11,5 km. Nu när Cocan vilat lite så nu blir det ett kortare träningspass innan vi ger oss ut igen, fast på en vanlig promenix där Cocan får springa omkring lite halvt i sin egen värld. Igår blev det en liten skånetur igen men med lite annorlunda resmål jämfört med förra gången. En hel del bilresande (som Cocan älskar), ett par restaurang/cafébesök och så miljö- och stadsträning i form av mycket folk och andra hundar. Cocan skötte sig som vanligt bra. Hon är rätt lätt att ha med sig. Uppskattar det gör hon också, hon är så nöjd bara hon får följa med. Men helt slut i kolan blir hon efter en sån dag med massa nya intryck och dofter. Blev en snabb sväng på klubben nu på kvällen. Lite agility stod på schemat. Cocan var ofokuserad och hade glömt åtminstone ena örat hemma. Tror det är löp som vankas, då blir hon så. Olydigare, slickigare, fjantigare osv. Hatar hennes löp, hon blir så påverkad. Hon är ofokuserad långt innan och slö lång efter. Jippie. Men nej, nu ska jag sluta vara bitter. När jag lyckats samla ihop henne gick det riktigt bra. |
AuthorI den här bloggen står min flatcoated retrievertik Coco i fokus men även jag finns med på ett hörn. Här får ni följa oss genom vår vardag och allt vad det innebär. Arkiv
November 2014
Categories
All
|