Vi började med en kort presentation, en hel del teori och därefter simpel grundydnad med "följ mig-övningar", dvs att hunden skulle gå efter en oavsett vart ägaren gick utan att denne skulle behöva säga något. Det var ju ingen match för Coco, hon trodde vi skulle gå fot.. Vi fick i alla fall fint beröm, den kursledaren min grupp hade (vi var indelade i de som aldrig varit där tidigare = nybörarna och de som varit där innan, vi var i den förstnämda) tyckte vi hade en väldigt fin relation och kontakt. Efter det blev det teori. Och sist men inte minst var det dags att spåra. De hade lagt raka, lätta spår i en hästhage. Jag trodde inte Coco skulle spåra alls men hon var nere med nosen i spåret flera gånger. Sen att hon inte förstod vad hon egentligen höll på med är ju en annan femma. ;) Jag tror nog det här med viltspår kommer bli riktigt kul!
Kursledarnas träningssätt skiljde sig en aning från mitt (nu tänker jag på lydnaden, i viltspåret var de väldigt noga med att man aldrig fick skälla på hunden och liknande). Jag tränar enbart positivt (och med mkt beröm och godis/leksak). De verkade däremot inte ha en särskillt positiv syn på godis utan ansåg mer att hunden skulle älska sin ledare och det skulle räcka med klappar och så. Och det gör det i och för sig oftast när det gäller grundlydnad, spår och så. Men om jag alltid bara skulle berömma Coco med röst och klappar i tävlingslydnaden då hade allting garanterat blivit hundra gånger sämre och det hade sett rätt tråkigt ut. Men nu håller ju kursledarna bara på med viltspår, jakt och liknande med sina jakthundar där själva arbetet är belöningen för dem och där behövs nog inte mycket förstärkning i form av ex en godisbit. Det behövs inte heller när jag och Coco kör apportering även om hon får någon godisbit då och då när hon varit extra duktig för att verkligen poängter att "där var du duktig". Hur som helst kunde de ändå sin sak och deras hundar var väldigt glada, orädda och samarbetsvilliga. Men det fanns ändå en del saker som skiljde sig och några saker skulle jag inte anamma i min och Cocos träning. Inte för att jag inte tror det skulle fungera utan för att det inte skulle passa Coco och än mindre mig. Det är inte riktigt vi. Men jag är av den åsikten att var och en får träna sin hund som dem vill så länge man inte är elak och skadar hunden förstås, sen kan man ju tycka vad man vill.