När spåren gåtts var det dags för lektävlingar i lag där man skulle gå med en vattenfylld platsmugg i samma hand som man hade kopplet och runda en kon utan att spilla ut något. Det lag som hade mest vatten i sin bägare fick poäng. Därefter var det dags att gå med lös hund mellan tre fulla tallrikar med korv. Där fick jag jobba lite på de två första innan Coco förstod att dem fick man tyvärr inte äta. Sist men inte minst skulle man sätta hunden mitt emellan de båda lagens tallrikar med korvar på, gå tio meter och kalla in. Matvraket Coco sprang direkt mot mig men samtidigt sneglade hon längtande på tallrikarna. Såg riktigt roligt ut. Vårt lag vann i alla fall och innan vi gick hem blev vi en leksak, ett diplom och lite kaka i magen rikare.
Tidig förmiddag igår bar det av till viltspårsavslutning. Vi började med att gå två spår. Första spåret låg i en träddunge och jag kan säga att jag blev rejält överrumplad när det istället för en liten klöv satt ett helt rådjur i spårslutet som tydligen hittats överkörd förregående dag. Usch, jag föredrar en liten klöv framför dessa bambiögon. Coco blev också lite paff men det övergick snabbt i nyfikenhet. Det andra spåret låg ute på åkern och var lagt i en ödla, vi skulle alltså korsa vårt eget spår. I detta spårslut fanns lugnande nog en vanlig klöv som Coco kastade sig över. Bitvis går hon med låg näsa, dock lite för snabbt, men då och då stannar hon upp lyfter nosen. Ibland hittar hon på annat med. Men med lite mer träning kommer det nog gå bra. Utvecklats har hon i alla fall gjort dessa gångerna.
När spåren gåtts var det dags för lektävlingar i lag där man skulle gå med en vattenfylld platsmugg i samma hand som man hade kopplet och runda en kon utan att spilla ut något. Det lag som hade mest vatten i sin bägare fick poäng. Därefter var det dags att gå med lös hund mellan tre fulla tallrikar med korv. Där fick jag jobba lite på de två första innan Coco förstod att dem fick man tyvärr inte äta. Sist men inte minst skulle man sätta hunden mitt emellan de båda lagens tallrikar med korvar på, gå tio meter och kalla in. Matvraket Coco sprang direkt mot mig men samtidigt sneglade hon längtande på tallrikarna. Såg riktigt roligt ut. Vårt lag vann i alla fall och innan vi gick hem blev vi en leksak, ett diplom och lite kaka i magen rikare.
0 Comments
Har gjort en ny flik vid namn Länkar där jag samlat alla bloggar jag läser. Har säkert glömt en del, fylls kanske på efter hand. Hojta till om ni inte vill bli länkade till, glömt er eller om jag stavat fel eller gjort något annat knasigt.
Älskar att läsa hundbloggar så om ni har några speciella ni följer får ni gärna dela med er. Eller det kanske rent av är någon här som läser min blogg som sitter inne med en egen blogg? Släng då in en kommentar. Jag kommenterar alltid tillbaka (har hänt några gånger att det inte gått så får ni ingen kommentar tillbax är det för att jag inte kan av någon teknisk anledning). Jag hade planerat att jag och Coco skulle cykla en lång runda idag i det kyliga höstvädret men vi hann inte längre än till Backen när vi stötte på Det glada hundgänget. Gänget som idag bestod av två schäfrar, en berner sennen, en fralla, en blandis och en labbe. Där blev det ett stopp en stund. Coco brukar inte leka så mycket där på Backen då vi är där ganska ofta men idag bjöd hon in alla till lek och kutade runt. Allra helst vill hon bli jagad och helst ska hon också vara lite snabbare än de andra så att de inte hinner ifatt henne. Då och då avbryts katt och råtta leken för lite närkontakt och dreglande på varandra (ser alltid ut som hon badat när hon lekt med någon av sina kompisar, speciellt en av schäfrarna). Och idag fick den lilla prinsessan de andra hundarna till att göra just det - jaga henne. Eftersom hon rejsat omkring där ett bra tag (och eftersom jag frös i mina icke hundvänliga kläder) halverades cykelrundan till 4-5 km istället. Det verkade dock som om hon hade kunnat springa ett maraton så mycket spring hon hade i benen idag men jag tror nog hon blev ganska nöjd ändå.
Som den flatt hon är måste hon han något i munnen när hon blir det minsta lilla glad. Skor, koppel, leksaker, pyjamasbyxor, pennor, en arm mm. Är man av med något ligger det någonstans där Coco varit. Skor hittas i sängen, en penna hittas i trädgården.. ja ni förstår principen. Det är väl bara armen som sitter kvar där man "lämnat" den (tack och lov). Gulligt är det ju och hon fungerar som praktisk bärhjälp när man exempelvis varit och handlat. Men jag kan säga att det är inte riktigt lika sött när min nya vita kabelstickade tröja är närmast till hands och blir släpad över hela hallgolvet bara för att någon som varit på ovanvåningen i dryga en halvtimme kommer ner igen. Eller för den delen när hon blir alldeles till sig av glädje då man pratar bebisspråk med henne så att hon krafsar en hårt, hårt på fötterna för att hon vill ha ens inneskor. Eller för att inte tala om den gången hon blev så överlycklig att hon höll på att dra ned hela min dator i golvet bara för att hon inte kunde hitta något annat än datorsladden att hålla i. Ömtåliga saker ska helst befinna sig högre upp än svans- och munhöjd annars är det bara att säga tack och hej!
Hela dagen ha bestått av religionsplugg. Det är tur man har hund så att man kan få lite pauser i form av en timmes cykelrunda och inomhusträning utan att få dåligt samvete för att man inte gör det man ska. Från och med nu och fram till höstlovet kommer dagarna innehålla en hel del studier men med lite planering så ska nog det gå att kombinera både det, hund och andra roligare saker.
Idag har vi fokuserat på fjärren. Med frivilliga lägganden och sättanden utan kommando. Från sitt till ligg lägger hon sig snabbt, men det tar oftast lite längre tid fån ligg-sitt. Men det är ju just det skiftet vi har lite problem med och det är ju därför jag valt att lära om dem utifrån shaping. Redan andra passet gav det resultat och skiftena är änsålänge rätt snabba. Min duktiga lilla tjockis. <3 Mellan studierna gick vi ut och körde ett lydnadspass. Det börjar se åtminstone liiite bättre ut och hennes motivation är fortfarande på topp. Min fina lilla tjej! Idag hittade hon rutan alla gångerna och även fjärren börjar ta sig. Dock står jag fortfarande ganska nära och ger inget kommando. Jag har för det mesta hittills kört alla halvfärdiga moment på en enda gång (har lite svårt att bestämma mig för ett par enstaka ;)) men det blir ite smårörigt, ineffektivt och inte minst ostrukturerat. Tror det är så mycket mer effektivt att fokusera på en eller två stycken i taget, i alla fall nu ibörjan. Därför läggs från och med nu enbart krut på rutan och fjärren tills de är färdiga/"färdiga" (man kan alltid gå in och peta lite här och där i alla moment). Ska nog ta och börja föra träningsdagbok igen så att vi kommer någonstans. Jag är så himla bra på att bara lattja runt, vilket i för sig är bra men liite "allvar" måste det också finnas för att det ska hända något. :)
I somras satte jag upp som mål att debutera i LK2 till hösten men på grund av alldeles för lite och oregelbunden träning är vi långt ifrån klara. Så därför satsar vi nog på en debut i början av 2012. Kanske ska ta och läsa de nya reglerna? Har i alla fall läst någonstans att det enbart ska vara en slät inkallning, i så fall kan vi ta bocka av den från attlärainlistan. Skönt i så fall. Nu måste jag gå upp och välja ut kläder inför kvällen. Ha en tevlig lördag! |
AuthorI den här bloggen står min flatcoated retrievertik Coco i fokus men även jag finns med på ett hörn. Här får ni följa oss genom vår vardag och allt vad det innebär. Arkiv
November 2014
Categories
All
|