Lite bra saker fick vi till i alla fall. Är lite förundrad över hur bra hennes stadga är. Man kan tex platsa/sätta henne lös mitt bland tio andra cirkulerande och bångstyriga hundar och gå iväg utan att hon rör sig ur fläcken. Hon lämnar inte mig med blicken och bryr sig inte om de andra.
På själva viltpåret var hon dock sitt vanliga jag -där är det ju ingen som får fya. Det var också dagens guldkorn. Jag lade ett kort spår på ca 100 m på stubbad åkersmark med en droppe blod var femte meter ungefär. Hon spårade inte perfekt men intresset var på topp, nosen var för det mesta nere i marken och hon följde spåret hela vägen (förutom ett par metes avstickare/borttappning) med sträckt lina (jag fick bromsa henne en aning). Väl framme vid klöven blev hon överröst av beröm och hon tog direkt klöven i munnen! Nog för att hon älskar att bära men jag var inte säker på att hon skulle ta den. Men det gjorde hon, och stolt som en tupp med högburet huvud och viftande svans bar hon den hela vägen till bilarna. Det här känns som hennes grej!
Nu vill jag börja träna viltspår hemma med! :D Det blir till att fixa tillstånd för blodet (om man nu behöver det när man bara gör det för hemmabruk?) och klövar snart. Wiho vad skoj det är!