Nu hänger hon med på allt med glädje och engagemang, älskar att apportera och är inte den som ger upp i första taget. Utebliven belöning får Cocan att försöka än hårdare och hon leker både med mig och sig själv även om leklusten lämnar lite kvar att önska. Hon har gått från en skör individ till en tjej med skinn på näsan. Från en glad men osäker liten unghund till en arbetsvillig, påhittig, envis och småbusig hund som inte bangar för mycket. Hon har blivit en helt annan hund, framförallt träningsmässigt men också i vardagen syns skillnader. Inte minst har jag lärt mig så otroligt mycket, bland annat vikten av en bra attityd. Ibland kommer jag på mig själv att önska att Cocan hade kommit till mig som valp och jag kan inte låta bli att tänka på hur fantastisk hon hade blivit. Men så inser jag att hon ju faktisk både var och blivit det ändå. Fantastisk menar jag.
Jag har nämt det flera gånger men det tåls att nämnas igen. Cocan har utvecklats så otroligt mycket sen hon 13 månader gammal blev min. Då hade hon inte motivation till någon form av träning, blev väldigt lätt låg av uteliven belöning av mig eller fyande och nejande runt omkring av andra. Leklusten existerade inte och hon tog helt enkelt inte för sig. Allmänt mesig var hon. Hon har alltid varit miljöstark och orädd i vardagen men just i träningssituationer har hon varit ganska vek och till synes slö. Inte ens apportering tyckte hon var kul. Flera gånger fick jag höra att skulle jag ha en träningshund, ja då fick jag köpa en till. Och jag klandrar inte dem, för det var mer än en gång som jag trodde detsamma. Men i takt med att jag fick mer kunskap och vi började lära känna varandra började hon också, sakta men säkert ta mer plats och få mer självförtroende. Hon blev en helt annan hund. Det tog lång tid och jag har gråtit, gett upp och försökt igen. Såklart syns spår av hennes gamla jag ibland men skillnaden är enorm. Fortfarande kan vi inte träna tillsammans med fyande och nejande männsikor. Åtminstone tror jag inte vi kan det, har inte försökt på länge. Höjer jag däremot rösten ja då bryr hon sig inte. Lite stålmannen har det blivit över henne, på gott och ont.
Nu hänger hon med på allt med glädje och engagemang, älskar att apportera och är inte den som ger upp i första taget. Utebliven belöning får Cocan att försöka än hårdare och hon leker både med mig och sig själv även om leklusten lämnar lite kvar att önska. Hon har gått från en skör individ till en tjej med skinn på näsan. Från en glad men osäker liten unghund till en arbetsvillig, påhittig, envis och småbusig hund som inte bangar för mycket. Hon har blivit en helt annan hund, framförallt träningsmässigt men också i vardagen syns skillnader. Inte minst har jag lärt mig så otroligt mycket, bland annat vikten av en bra attityd. Ibland kommer jag på mig själv att önska att Cocan hade kommit till mig som valp och jag kan inte låta bli att tänka på hur fantastisk hon hade blivit. Men så inser jag att hon ju faktisk både var och blivit det ändå. Fantastisk menar jag.
7 Comments
Djup koncentration i väntan på det maiska ordet Blev apporterinsträning idag efter jobb. Cocan verkade tycka det var på tiden. När dummisarna åkte fram fick hon myror i brallan och hennes annars så fina stadga och lyhördhet var som bortblåst. De första gånerna kastade hon sig i vattnet så fort jag kastat dummiesarna och brydde inte sig om vad jag sa men efter ett tag började hon lyssna innan hon agerade. Upptäckte att vi måste träna lite dirigering och befästa det ännu mer på land innan jag kan kräva det i vattnet. Lycklig var hon i alla fall. Ska ta och träna apportering lite mer regelbundet för Cocans skull då hon verkligen älskar det. Dessutom är det himla bra träning för både kropp och knopp. I alla fall för Cocans, jag gör ju inte så mycket. I förmiddags tog jag och Coco en cykeltur på knappt 5,5 km. Två dummisar låg i cykelkorgen sen innan så i början av turen blev det ett kortare apporteringspass. Det var ett tag sedan vi körde apportering, vilket märks. Hon tramsade sig lite och var inte särskilt fokuserad på sin uppgit men kul tyckte hon det var. Efter cykelturen fick Cocan vila några timmar medan jag var i stan. När jag kom hem igen gick vi 7 km. Vi promenerade genom golfbanan, till och runt Arrie där hon tog sig ett dopp, tillbaka på landsväg och upp över backen där vi avslutade med att träffa några av Cocos hundkompisar som hon lekte lite med.
Börjar sent idag så gick en extra lång morgonpromenad med Cocotösen i sitt nya fina halsband. Älskar verkligen hurttas kollektion.
Ikväll blir det lydnadskurs, första gången Cocan får följa med. Ska bli spännande. Kommer ha en flattig hund i början men hon brukar ganska snabbt sansa sig. Fast för min del får hon gärna vara flattig hela tiden. Igår kväll innan kursen fick Cocan ett apporteringspass i mörkret. Ibörjan hittade hon dummisarna snabbt och lätt men när jag kastde ut den nya pälsbeklädda bollen på en äng med högt gräs trodde jag den var förlorad för all framtid. Cocan kutade runt och letade efter den en bra stund. Eftersom jag inte ville att hon skulle misslyckas visslade jag in henne men kom det gjorde hon inte, hon fortsatte springa omkring som en yr höna. Det är en fin balansgång där mellan att vara självständig och förig. Jag lät henne vara, plockade upp ficklampan och gick och letade efter bollen på egen hand på fältet. När jag precis skulle ge upp kom Cocan med den i munnen, stolt som en tupp. Nu är löpet över och hon är som vanligt igen, vilket betyder att vi kan sätta igång att träna! Efter tre veckor med ingen träning alls (okej, kunde inte låta bli några gånger) är jag riktigt taggad. Förhoppningsvis är Coco också det. Alldeles lagom till lydnadskursen som drar igång på tisdag med teori och onsdag med praktik. Medan vi sysselsatt oss med extra mycket motion har jag finurlat på våra problem i lydnaden och jag har faktiskt kommit på några saker. Nu tror jag till exempel att jag vet hur jag ska få fram lite snabbare skiften i fjärren. Har även bestämt mig för att än en gång försöka få upp Cocos leksaksintresse och det har jag också en plan för som borde fungera även om det kommer ta sin tid. Coco är riktigt duktig på att leka med lite udda saker som PET flaskor, soppåsen och plastkassar men vanliga leksaker är hon bara måttligt förtjust i.
Nu ska vi ta och rota fram dummiesarna och ta det första apporteringspasset på ett bra tag. Jag vet en som kommer bli glad.. Efter att Hollan nosat in sig lite i vårt hus gick vi ut på en långpromenad. Först gick vi till Arriesjön där vi tog en vända på stigarna och runt sjön och därefter gick vi till andra sidan byn (i brist på annat ord) för att de skulle få leka av sig i en inhägnad rastgård. Hollan vågade jag inte släppa och Coco misstänker jag att hon höglöper så hon får hållas i koppel nästan alla promenader nu i en veckas tid ungefär. Kommer nog bli rätt jobbigt, hon älskar att springa lös och är van att få göra det. Får nog bli en del cykelturer så att hon får göra av med all energi ändå, ska hon göra det på koppelpromenaderna får jag nog ta och gå hela dagen. ;) I alla fall så har Holley funnit sig väl i att byta matte för en dag. Hon fick några lekryck då och då; kastade sig i lekposition, sprang runt, skällde och snurrade in mig i kopplet, riktigt roligt såg det ut. Med en sådan hund och en annan (aka Coco) som gjorde jämfotaskutt ner i diket med jämna mellanrum så blev det lite trassligt med kopplena. Men efter bus i rasthagen och med lite lätt tillhörande lydnadträning (får ta och införa en ny gren där man kan gå fotgående med två hundar) så gick två skitiga och blöta hundar exemplariskt hela vägen hem. I alla fall Holley.. Lite senare idag blir det nog lite apportering för Cocos del. Hon har inte fått tänka med hjärnan på några dagar och ska vi överleva alla koppelpromenader är det nog bäst att hon får göra det.
Har haft fullt upp med en vetenskaplig rapport, prov och redovisning denna vecka så därför har det inte funnits tid till att skriva några blogginlägg. Coco har också fått stå tillbaka lite. Några små minipass och lite halvlånga promenader har hennes vecka hittills bestått av. Men idag är allt inlämnat och klart så vi plockade fram cykeln med tre dummies och en leksak i korgen och begav oss ut på en ordentlig runda. Först tränade vi lite apportering och det märktes att hon fått fyra dagars vila för full fart var det på henne, trots att hon börjat löpa. Tänk om hon hade tyckt lydnadsträningen var lika kul som apportering. Fast då hade i och för sig nog aldrig kunnat hålla ihop i ff och de lugnare momenten.
I alla fall så cyklade vi en lång runda träningspasset och tittade in hos farmor och farfar påvägen för lite proviant. Coco fick dock ligga i hallen under hela vistelsen, något som hon inte såg ut att vara helt nöjd med. I vanliga fall brukar hon direkt trava in i köket, sätta sig vid skafferiet, putta lite på det och stirra stint på farmor som alltid ger vika (oftast knappt innan Coco ens hunnit innanför ytterdörren..). Men idag fick en löpande snöig Coco snällt ligga innanför dörren och bli serverade ett par (eller ja.. femtioelva?) smörgåsrån på en handduk tills vi skulle bege oss hem igen. Kan säga att det inte var det mest optimala cykelvädret. Vi har inte så mycket snö men det är i alla fall tillräckligt för att cykeln ska slira och ha sig. Pappa följde med mig ut med Coco i eftermiddags och visade mig lite hur jag kunde träna med dummiesarna. Vi körde linjetag, dubbelmarkeringar, stoppsignal, fritt sök och dirigering (visst låter det lite proffsigt med alla dessa termer? ;)). Och vilken stjärna Cocan var! För att man ska förstå lite bättre vad vi sysslade med gjorde jag lite "fina" förklaringar i paint: Linjetag: Droppade först tre dummies på en stig, satte sedan Coco och fortsatte att gå en bit. Sedan skickade jag henne med "ut" så att hon sprang och hämtade den första och kom och lämnade den i fotposition. Efter det skickade jag henne igen fast vid sidan om mig genom att återigen säga "ut" och visa med armen så att hon sprang och hämtade den röda och så gjorde vi likadant på den sista. Första gången tog hon först den röda och bytte sedan till den orange, vilket hon inte får göra men sen gick det fint.
Dirigering: Satte Coco i mitten och slänge en dummie bakom henne och två åt sidorna. Skickade först henne på den högra som hon kom och levererade, gick ut och satte henne igen och skickade henne bakåt med "ut" på den blå. Där var hon först påväg mot den vänstra innan hon förstod. När jag satt tillbaka henne för tredje gången skickade jag henne på den sista. Här behöver träna lite mer på "ut"-kommandot men höger och vänster är inga problem. Dubbelmarkering: Slängde ut två dummies på ett öppet fält och skickade henne med "apport" på valfri dummie. Superlätt tyckte Coco. Sök: Slängde ut fyra dummies när hon inte såg och skickade henne sedan med "sök". Pappa brukar alltid säga att hon är dålig på det men idag hittade hon alla snabbt med fina avlämningar och hög fart. Annars har hon ofta en tendens att koppla bort näsan och springa på som en yrpanna. Stoppsignal: Kastade ut två dummies en bra bit ifrån varandra och skickade henne på valfri. När hon var halvvägs mot den vänstra stannade jag henne och skickade henne på den andra. Efter ett par sådana skicka blev det lite kravlös apportering som avslutning utan stoppsignal. Lägger man sig i och styr för mycket finns ju risken att de lessnar lite. Jag har verkligen börjat tycka det är skitkul med apportering. Innan gjorde jag det bara för Cocos skull men nu gör jag det nästan lika mycket för min egen. Skulle jättegärna vilja gå en jaktkurs och lära mig mer men det verkar svårt att hitta någon, speciellt eftersom jag är relativt kräsen i och med att Coco är så känslig mot nejanden och fyanden. Vill liksom inte att hon ska tappa glädjen. Apporteringträning stod på schemat idag så väskan packades och cykeln åkte fram för en tur till Arrie. Först gick vi en promenad så att hon fick springa av sig men sen åkte dummisarna fram. Lite enkla dirigeringar och lång visselsignal var det som hade tänkt tränats. Jag hade henne vid sidan och kastade ut två dummisar för att sedan skicka henne mot en av dem, oftast blev det den jag kastade först i och med att hon hade störst fokus på den senaste. Men detta kunde tydligen frökenlöken redan väldigt bra så det var inga problem. Inte heller var det svårt att stoppa henne halvägs ut mot dummin med visselpipan. Det var tydligen för enkelt så hon fick köra några sök med för att få använda hjärnan mer. Nästa gång ska vi göra det lite svårare och träna dirigering med fler dummisar som ligger närmare varandra. Då hade jag tänkt att först skicka henne på valfri dummie och sedan stanna henne och dirigera om henne mot en på motsatt håll. Coco börjar tycka det mesta jag gör med henne nu i apporteringsväg är alldeles för enkelt så det är nog dags att jag bättrar på mina icke existerande kunskaper inom ämnet så att hon får lite utmaning.
Det blev ingen tur till Räckan som jag skrev i förra inlägget, utan en cykeltur till Arriesjön. Jag hade lyckats komma ihåg att ta med mig några dummies, så väl framme i Arrie började vi med ett kort pass apportering. Först hade Coco mest en massa annat skit för sig, trots att hon hittat dummisen fortsatte hon springa runt, runt, runt. Så jag avbröt och kastade en dummy så långt jag kunde (rätt kort med andra ord) några gånger och skickade henne nästan direkt. När hon gjort av med det mesta springet i benen lade jag återigen ut alla fyra lite här och var som hon fick leta upp. Denna gången hittade hon alla dummisar snabbt och sprang i full fart in och levererade dem fint till mig. Efter ett par lyckade "sökomgångar" slutade vi och gick vidare. Coco sprang än hit och dit i leran och stannade då och då för att vänta in sin sölkorv till matte. Ännu långsammare än vanligt var jag för jag hade nämligen fått för mig att jag skulle ta med cyklen upp runt sjön. Det visade sig vara en inte så briljant idé att släpa med mig den över stockar och upp- och nedför branta backar fyllda av gegga. Lagom skitiga var både jag och Cocofisen drygt två timmar senare när vi cyklade hem igen.
|
AuthorI den här bloggen står min flatcoated retrievertik Coco i fokus men även jag finns med på ett hörn. Här får ni följa oss genom vår vardag och allt vad det innebär. Arkiv
November 2014
Categories
All
|