Nu hänger hon med på allt med glädje och engagemang, älskar att apportera och är inte den som ger upp i första taget. Utebliven belöning får Cocan att försöka än hårdare och hon leker både med mig och sig själv även om leklusten lämnar lite kvar att önska. Hon har gått från en skör individ till en tjej med skinn på näsan. Från en glad men osäker liten unghund till en arbetsvillig, påhittig, envis och småbusig hund som inte bangar för mycket. Hon har blivit en helt annan hund, framförallt träningsmässigt men också i vardagen syns skillnader. Inte minst har jag lärt mig så otroligt mycket, bland annat vikten av en bra attityd. Ibland kommer jag på mig själv att önska att Cocan hade kommit till mig som valp och jag kan inte låta bli att tänka på hur fantastisk hon hade blivit. Men så inser jag att hon ju faktisk både var och blivit det ändå. Fantastisk menar jag.
Jag har nämt det flera gånger men det tåls att nämnas igen. Cocan har utvecklats så otroligt mycket sen hon 13 månader gammal blev min. Då hade hon inte motivation till någon form av träning, blev väldigt lätt låg av uteliven belöning av mig eller fyande och nejande runt omkring av andra. Leklusten existerade inte och hon tog helt enkelt inte för sig. Allmänt mesig var hon. Hon har alltid varit miljöstark och orädd i vardagen men just i träningssituationer har hon varit ganska vek och till synes slö. Inte ens apportering tyckte hon var kul. Flera gånger fick jag höra att skulle jag ha en träningshund, ja då fick jag köpa en till. Och jag klandrar inte dem, för det var mer än en gång som jag trodde detsamma. Men i takt med att jag fick mer kunskap och vi började lära känna varandra började hon också, sakta men säkert ta mer plats och få mer självförtroende. Hon blev en helt annan hund. Det tog lång tid och jag har gråtit, gett upp och försökt igen. Såklart syns spår av hennes gamla jag ibland men skillnaden är enorm. Fortfarande kan vi inte träna tillsammans med fyande och nejande männsikor. Åtminstone tror jag inte vi kan det, har inte försökt på länge. Höjer jag däremot rösten ja då bryr hon sig inte. Lite stålmannen har det blivit över henne, på gott och ont.
Nu hänger hon med på allt med glädje och engagemang, älskar att apportera och är inte den som ger upp i första taget. Utebliven belöning får Cocan att försöka än hårdare och hon leker både med mig och sig själv även om leklusten lämnar lite kvar att önska. Hon har gått från en skör individ till en tjej med skinn på näsan. Från en glad men osäker liten unghund till en arbetsvillig, påhittig, envis och småbusig hund som inte bangar för mycket. Hon har blivit en helt annan hund, framförallt träningsmässigt men också i vardagen syns skillnader. Inte minst har jag lärt mig så otroligt mycket, bland annat vikten av en bra attityd. Ibland kommer jag på mig själv att önska att Cocan hade kommit till mig som valp och jag kan inte låta bli att tänka på hur fantastisk hon hade blivit. Men så inser jag att hon ju faktisk både var och blivit det ändå. Fantastisk menar jag.
7 Comments
Sista provet och seminariumet gjordes i måndags. Jag har fått betyg i nästan alla ämnen och är mer än nöjd. På tisdag tar jag studenten och det gör jag med skräckblandad förtjusning, mest förtjusning. Så denna vecka har varit en vecka utan måsten. Cocan har haft det extra roligt eftersom jag haft extra mycket tid. Vi har gått megalånga promenader. Cocan och jag är lika glada i att gå ut och gå så när vi inte har någon tid att passa kan vi gå i evigheter, speciellt nu sedan jag skaffade mina easy tone hehe. Förutom promenader har det blivit två cyklrundor och flera klickerpass i veckan. Har varit dålig på den här hemmaträningen ett bra tag nu men nu börjar det komma igen. Nu väntar antingen en joggingrunda eller en PW i ösregnet. Lutar åt powerwalk, för det tycker Cocan är roligare och vad gör man inte för sin hund (eller för att slippa anstränga sig alltför mycket)?
På kvällsrundan fick jag syn på en svart hund lite längre bort, åt motsatt håll mot vart vi skulle. Får alltid lite extra lång hals när jag får syn på en annan hund men när jag såg att det var en flatte tvärvände vi och gick mot den i stället. Blir alltid extra nyfiken och löjligt glad när jag ser "min" ras. Flatten visade sig vara en 7-årig glad och sprallig flattetik som tydligen dessutom kom från samma kennel som Cocan. De lekte en stund och båda två fick flatteryck och sprang runt, runt med svansarna böjda som bananer. Det känns lite extra speciellt när man träffar på en annan hund av samma ras, eller är det bara jag som är knäpp?
Efter mötet med den andra flatten filmade jag och Cocan lite när vi tränade lydnad men vi kom knappt med i bild så tänkte göra ett nytt försök nästa gång vi tränar (och kolla så vi kommer med innan jag filmar), vilket troligen blir imorgon för då ska jag och några andra med hundar till en djurpark och störningsträna lite. Igår var jag och Cocan på klubben med Martina och Nina med shelby, Dante, Hollan och Jonna. Blev en hel del blandad träning. Cocan hade ganska nyligen varit och sprungit 1,2 mil med mina föräldrar och direkt efter var hon hos farmor och farfar där hon mest sprng omkring mellan köket och tv-rummet tills jag kom och hämtade henne så lite trött var hon. Men hon hade bra attityd ändå. Vi tränade inte så jättemycket, jag satt mest och solade hehe. Lydnadsmässigt tränade vi bara på fjärren, uthoppet i hoppet och körde en platsliggning. Fjärren börjar ta sig, det var ett tag sedan vi började träna in sitt-fint-tekniken men med tanke på hur lite vi tränat så är jag jättenöjd. Uppsitten är klockrena och läggandena blir bättre och bättre. Hoppet är egentligen bra men jag vill ha ut henne lite till i uthoppet. Det gick väl sådär. Halsduken var inget vidare att kasta, nästa gång får det bli en dummie. Platsliggningen gick bra, hon lade sig rakt från första början och låg så hela tiden. Fast det har nog lite att göra med att jag gick och gömde mig så hon hade något att göra (dvs titta efter mig). Men kvar låg hon som vanligt. Efter lydnaden lattjade jag och Coco lite agility som gick ut på att springa det snabbt men ändå sätta kontaktfälten. Det tyckte Cocan var kul. Förutom det så blev det inte så mycket mer. Det blev mest snack och lite verkstad men lika kul var det ändå.
I går var det kurs igen där fjärren, läggande, lite ff och den sedvanliga platsliggningen och tandvisningen stod på schemat. Coco reste sig upp på platsliggningen, har typ aldrig hänt så jag blev lite paff men efter att jag lagt om henne låg hon kvar som vanligt. Efter platsen blev det ff med fokus på attityd. Jag hade halsduken med mig och belönade mycket med den. Hon gick skitsnyggt med svävande framtassar, intensivt viftande svans och stenfokus. Instruktören tittade på och tyckte det var stor skillnad mot förut. Dock märkte jag ganska snabbt att hennes uthållighet inte är den bästa så efter en stunds fotgående med fin attityd pausade vi innan det var dags för fjärren. Där fortsatte vi med "sitt fint metoden", är inte riktigt nöjd med läggandena där än så vill få till dem innan vi ökar avståndet men uppsitten är snygga. Läggande under gång tycktes hon först ha glömt bort men efter lite uppfriskning gick det, dock lite sega men det var i slutet av kursen så hon var rätt trött. Till nästa gång blir det fortsatt attitydsträning, lek och så lite uthållighetsträning. Vi går inte in och filar på momenten riktigt än.
I dag började jag sent så vi tog en extra lång promenad och Coco var helt speedad. Kan snart inte kalla henne Ferdinand längre, får ta och döpa om henne till studsbollen eller något i stället. Skämt å sido men lite störig var hon. Hon sprang bara runt benen på mig hela tiden, snodde kopplet ur fickan och började leka och ha sig, kampade med min jacka och gick fot. När vi träffade en schäfer och en blandis på Backen lämnade hon i alla fall mig en stund och röjde runt med dem. Schäfern blev hon dock lite sur på då han är rätt hårdhänt. Men Cocan är jätteduktig på att sköta sånt själv. Förr hade hon svårt för att säga till men nu kan hon göra det rätt ordentligt utan att överdriva. Skönt att ha en hund som aldrig startar bråk men som kan säga ifrån på ett sunt sätt. Nu i eftermiddags/kväll tog vi vår andra långrunda på 8 km. Vi cyklade till sjön och gick omkring där. Cocan var lika hypad som på morgonrundan men nu for hon fram och tillbaka istället för att cirkulera omkring en. Hon hoppade i vattnet och simmade flera gånger och sprang upp och ned för stupen ner till sjön. Imorgon blir det apportering och lydnad. Måste bli bättre på hemmaträning, är så mycket roligare att träna på klubben eller liknande Lite dåligt med uppdatering här men kombinationen lov, projektarbete och aldrig hemma är anledningen. Coco har fått stå tillbaka lite men hon har ändå fått vad hon behöver. Nu är lovet slut och projektarbetet inlämnat (JIPPIE!) vilket betyder att det finns mer tid över till datorn. Kan meddela att Coco är tillbaka! Hon är pigg, glad och lite lätt dampig. Vi har tränat några småpass enbart med fokus på attityd och attityd har hon verkligen haft. Härligt! Måste ha varit löpet som spökat innan, känns tråkigt att hon ska behöva bli slö både en kort tid innan, under men framförallt efter löp men hellre att det beror på det än att hon tycker det är trist att träna. Var på vippen att lägga ned allt vad träning heter med henne, åtminstone lydnadsträningen men nu återupptar vi den igen. När hon bara är pepp på det är det fantastiskt kul att träna med henne för då känns det som om vi kan komma en bra bit. Så nu blir det lite fortsatt attitydsträning innan vi går in och leker oss till fina moment där hon tappat väldigt mycket.
Börjar sent idag så gick en extra lång morgonpromenad med Cocotösen i sitt nya fina halsband. Älskar verkligen hurttas kollektion.
Ikväll blir det lydnadskurs, första gången Cocan får följa med. Ska bli spännande. Kommer ha en flattig hund i början men hon brukar ganska snabbt sansa sig. Fast för min del får hon gärna vara flattig hela tiden. Igår kväll innan kursen fick Cocan ett apporteringspass i mörkret. Ibörjan hittade hon dummisarna snabbt och lätt men när jag kastde ut den nya pälsbeklädda bollen på en äng med högt gräs trodde jag den var förlorad för all framtid. Cocan kutade runt och letade efter den en bra stund. Eftersom jag inte ville att hon skulle misslyckas visslade jag in henne men kom det gjorde hon inte, hon fortsatte springa omkring som en yr höna. Det är en fin balansgång där mellan att vara självständig och förig. Jag lät henne vara, plockade upp ficklampan och gick och letade efter bollen på egen hand på fältet. När jag precis skulle ge upp kom Cocan med den i munnen, stolt som en tupp. Efter att Hollan nosat in sig lite i vårt hus gick vi ut på en långpromenad. Först gick vi till Arriesjön där vi tog en vända på stigarna och runt sjön och därefter gick vi till andra sidan byn (i brist på annat ord) för att de skulle få leka av sig i en inhägnad rastgård. Hollan vågade jag inte släppa och Coco misstänker jag att hon höglöper så hon får hållas i koppel nästan alla promenader nu i en veckas tid ungefär. Kommer nog bli rätt jobbigt, hon älskar att springa lös och är van att få göra det. Får nog bli en del cykelturer så att hon får göra av med all energi ändå, ska hon göra det på koppelpromenaderna får jag nog ta och gå hela dagen. ;) I alla fall så har Holley funnit sig väl i att byta matte för en dag. Hon fick några lekryck då och då; kastade sig i lekposition, sprang runt, skällde och snurrade in mig i kopplet, riktigt roligt såg det ut. Med en sådan hund och en annan (aka Coco) som gjorde jämfotaskutt ner i diket med jämna mellanrum så blev det lite trassligt med kopplena. Men efter bus i rasthagen och med lite lätt tillhörande lydnadträning (får ta och införa en ny gren där man kan gå fotgående med två hundar) så gick två skitiga och blöta hundar exemplariskt hela vägen hem. I alla fall Holley.. Lite senare idag blir det nog lite apportering för Cocos del. Hon har inte fått tänka med hjärnan på några dagar och ska vi överleva alla koppelpromenader är det nog bäst att hon får göra det.
Igår kom det ett litet mail som berättade att jag och Coco kommit med på en tävlingslydnadskurs v.10. En kurs som vi först stod som reserver till då den var full. Har haft svårt att hitta en bra lydnadskurs inom rimligt avstånd så det var en trevlig överraskning. Är taggad på att få lite ny inspiration, andra synvinklar och att utvecklas med Cocofisen. Nu ska det tränas lydnad!
Här kommer filmen med platsliggningen. Hade piffat till den lite i movie maker men den gick inte att ladda upp på youtube så fick nöja mig med den tråkigare versionen. Ibland tränar vi såhär som filmen visar men mest kör vi nog hela momentet som det ska gå till på tävling. Då och då plockar vi isär det för att framförallt fokusera på nedläggandet och sättandet som har en tendens att bli sega och ibland kan det hända att hon blir lite osäker när jag säger "sitt". Annars tycker inte jag det är några problem, skulle i så fall vara att hon "lägger sig tillrätta" som hon gjorde på 1,50. Vill ni veta med om lydnadsprojektet och vilka som är med så kan ni gå in på Jenny & Kex blogg.
|
AuthorI den här bloggen står min flatcoated retrievertik Coco i fokus men även jag finns med på ett hörn. Här får ni följa oss genom vår vardag och allt vad det innebär. Arkiv
November 2014
Categories
All
|