Trots att jag kom upp sent har vi ändå hunnit med en del. Vi kombinerade konditionsträningen med hjärngympa i form av apportering och en lång cykeltur i det fina höstvädret (som snarare var mer vår eller sommarlikt). Ibörjan var hon som vanligt lite tjurskallig när jag plockade fram cyklen. Hon tvärstannade med jämna mellanrum och körde ner huvudet och glodde på mig som för att säga "Hit men inte längre". Men liksom alltid efter, en stund glömde hon bort att det var tråkigt och sprang glatt på. Efter halva rundan stannade vi mellan några stubbåkrar för att köra några enkel- respektive dubbelmarkeringar. Jätteduktig var hon. Det var full fart ut, snabbt leta upp och hämta dummysarna och så full fart in igen med fina avlämningar. Jag önska bara att jag hade kunnat mycket mer om jakt och apportering. Det lilla jag kan har jag lärt mig från vår katastrofala jaktkurs då jag inte alls haft henne länge samt lite från pappa. Jag kanske ska ta och damma av "Retrievern som appotör" som står inklämd mellan de andra hundböckerna i bokhyllan? Det är bara det att jakt/apportering är så himla tråkigt att läsa om/kolla på. Roligare är det i praktiken när man själv kör.
För att byta ämne så har vi sedan ett tag tillbaka övergett RC light foder för deras vanliga, vilket innebär att hon gått upp lite i vikt. (Den hunden lägger på sig bara hon sneglar på en bit fet korv..) Detta är något som jag hoppas går att lösa med lite extra motion (tänker inte minska mer på maten). Vill helst inte tvingas gå tillbaka till light fodret då jag upplever att Coco blivit livligare efter foderbytet, vilket säkert också beror på vädret. Det får bli ännu längre promenader, fler jogging- och cykelrundor osv.