Jag fick visserligen aldrig träffa denna hund men eftersom det är hans förtjänst att mina föräldrar skaffade fler hundar och därmed också till att jag har Coco, tänkte jag skriva om honom ändå. Han var sex år när min mamma övertog honom pga tidsbrist hos hans förra familj, utan att först disskutera saken med min pappa som inte ville ha honom då han inte var ett dugg hundintresserad. Malte var en väldigt speciell hund. Han hoppade jämfota av glädje när han såg någon han tyckte om, varje gång han kom hem till min farmor och farfar tog han farmor i armen och ledde henne till kylskåpet och på promenaderna kunde han helt plötsligt sätta sig ner och vägra gå eller så rymde han och var borta ett par timmar för att sedan snällt sitta utanför ytterdörren. Med honom tränades inte mycket, han var endast aktiv sällskapshund.
Isa - flatcoated retriever (Beuty Night´s kennel)
Två år senare skaffade mina föräldrar en liten flatte valp, Isa. Enligt pappa var hon ganska lik Coco, bara lite förigare och lydigare. Hon var mjuk, snäll, lätt att ha och göra med och lydde pappas minsta vink (för ja, pappa hade gått från noll hundintresse till den som engagerade sig mest i hundarna) Med henne tränade pappa jakt och hon startades på en del jaktprov med bra resultat och omdömme, har för mig att hon kom upp till elitklass men där tror jag inte resultatet blev något vidare. Hon fick en valpkull. När jag blev allergisk vid 2-3 års ålder flyttade både hon och Py ut till kenneln där pappa var och motionerade och tränade dem varje dag.
Py- flatcoated retriever (workable´s kennel)
Py var en riktig stridsmaskin som hade kunnat gå över eld för att finna apporterna. Hon hade mycket motor men drog sig inte för slagsmål och gillade inte andra tikar (förutom Isa). Hon tränade också jakt och startades på jaktprov men eftersom vi lämnade bort henne (läs mer nedan) hann hon inte komma så långt. Som familjehund var hon väldigt trevlig och både jag och min syster kunde klänga på både henne och Isa utan att dem rörde en min. Hon fick en valpkull. När Isa dog ville inte mina föräldrar att Py skulle stå i hundgård utan sin bästa hundkompis så därför beslutade de sig för att pensionera henne och hon fick tillbringa resten av sina år bortklemad hos en ny ägare.
Marco - flatcoated retriever (Moonstruck´s kennel)
Efter mycket tjat stod mina föräldrar inte ut längre och gick med på att låna en hund från kenneln där Isa och Py bott för att se om min allergi klarade av en hund igen. Vi hade honom i några månader. Han var en mjuk, lite mesig kille som inte kunde vara ensam hemma och som inte trivdes hos oss så när vi såg att min allergi klarade av det fick han flytta tillbaka till kenneln där han bor än idag och trivs. Han kommer alltid ha en speciell plats i mitt hjärta.
Pannkakan - Kanin
Året innan vi fick låna Marco fick jag Pannkakan i fjortonårspresent. Glad är det minsta man kan säga att jag var. Hon är en himla sällskapsjuk och väldigt snäll kanin. Men det märks att hon börjar bli till åren för hon är inte alls lika myckret och hoppar som hon var innan.
Tillägg:
Nej, nu skäms jag. Glömde ju en annan viktig pälsboll i mitt liv, nämligen shih tzun Selma. I dagsläget är hon 12 år gammal och egentligen morfars hund men under de åren jag var hundlös passade jag henne med jämna mellanrum. Varje lov ringde jag till mormor och morfar och frågade om jag fick he henne över natten med min mest bedjande röst och varje gång de skulle bort stod jag som första hundvakt. Hon är och har alltid varit en lugn hund som mest ligger och sover. De få gånger hon ville leka med mig blev jag eld och låger. Envisare hund än Selmafisen får man också leta efter, att gå promenader inte direkt hennes största passion. Hon sätter sig ner så fort hon gjort vad hon ska och försöker vända tillbaka. Enda sättet att få med henne är att bära henne, vilket hon inte uppskattar. Men hon är väldigt snäll och älskar att bli kliad på magen.