Hur som helst körde vi dold plats, inkallning m. ställande, rutan, fjärren och ff. Platliggningen är något vi kommer få öva mycket på, risken att hon skulle springa efter mig är väldigt liten och ännu mindre troligt är det att hon skulle få för sig bjuda upp andra hundar till lek på tävling men däremot har hon en ovana att sätta sig upp. I skrivandets stund kom jag nog på en anledning till detta. Vi har nämligen tränat mycket i högt gräs så jag tror hon sätter sig upp för att se bättre, jag får nog gå på jakt efter en klippt gräsmatta i närheten och se om teorin stämmer.
Inkallande med ställande går som innan. Inga framsteg men heller inga bakslag. Jag kommer på mig själv med att ibland säga "stanna" och ibland "stå" och ibland blir det handtecken med, ska skärpa mig. Hon stannar rätt snabbt i alla fall men jag vill ha det ännu snabbare. Skulle vilja få till låsningen med frambenen, hon kan ju "hopp-stå" men jag vet inte riktigt hur jag ska få in det i hela momentet. Någon som vet?
Rutan är kalasroligt enligt Coco. Hon kutar dit och ställer sig men det blir fortfarande inte rätt alla gånger (dvs placering i rutan med hela henne innanför konerna) men det blir fler och fler gånger som det blir rätt. Innan, dvs för några veckor sedan, hade hon visserligen bra fart in i rutan med men den avtog oftast efter ca 3 ggr, nu kan man skicka henne gång på gång utan att hon tröttnar (inte för att jag testat så jättemånga gånger, vill ju att hon ska behölla denna nyfunna uthållighet).
Fjärren har varit ett litet hatmoment men nu börjar jag se ljuset i tunneln. Hon skiftar byten snabbt, tillräckligt för att jag ska vara nöjd i alla fall, och hon flyttar varken fram eller bak. Det är med de längre avstånden svårigheterna kommer, då sätter hon sig inte alltid upp på första komandot men det är såklart en träningsfråga.
FF körde vi bara en kort stund men det var vårt bästa fotgående på länge! Testade att köra med hennes favoritleksak här med men då blev hon för stirrig så godiset är att föredra för henne till lite mer fokuskrävande och lugnare moment.
Några orsaker till att hon har mycket mer glädje och fart i lydnaden nu än då vi hade vår förra träningsperiod (i somras?) är antagligen för att hösten äntligen kommit, hon har återhämtat sig från löpet, vi har haft en paus (eller ja.. flera pauser), vi avänder lek som belöning och jag är på extra gott humör. Mest beror det nog på det kallare klimatet och att hon piggnat till efter löpet (som gör henne slö även långt efter). Nästa år kommer lite ändringar i lydnadsreglerna men jag tränar än så länge på inför de gamla, antagligen eftersom jag har en liten förhoppning om att debutera i LK2 detta året. Vi får de hur det blir med det, men fortsätter vi så här med regelbunden träning, taggad hund och förare så är det verkligen inte omöjligt även om momenten inte ens är halvfärdiga.
Nu ska jag knarka halstabletter (är riktigt förskyld) och skriva klart spanska redovisningen samtidigt som jag vaktar Cocos blodpudding i ugnen. Förhoppningsvis hinner vi med lite klossträning med.