Kvällens kurs innebar dirigering genom hela sin lydnadsklass. Jag fick börja dirigera en jaktlabbe och dess matte genom LK2-programmet. När det var min och Cocos tur hade Cocan suttit och taggat till i bilen för ut kom hon som en virvelvind. Överlycklig och flatteflamsig. Fick värma upp henne lite men körde igång ganska direkt. Hon höll samma härliga attityd genom hela programmet. FF var supersnyggt med de fina "dressyrhästsframbenen". Det blev något lite snett sättande och jag höll en hastighet på ungefärliga 120 km/h i svängarna. Går alltid så himla fort när jag är lite smånervös, så hon fick lite svårt att hänga med. Läggandet fick vi göra om för hon lade sig inte på första, tror det har att göra med att jag sa det annorlunda. Rutan var helt klart dagens höjdpunkt. Hög fart in och bra placering, dock så står hon inte kvar, vilket inte är så konstigt med tanke på att jag inte lagt in ett stanna eller stå utan enbart fokuserat på rätt placering och fart. Men det blir till att lägga på ett stanna-kommando meddetsamma. När vi skulle köra apporteringen sprang hon in i rutan i stället, apporten är inte riktigt lika rolig... Övriga moment gick bra. I fjärren behöver vi träna på längre avstånd och stadga, hon hoppar just nu upp och ned som en gummiboll där. Efter lite finlir här och var och lite mer grovjobb när det gäller apporten och fjärren så är vi tävlingsklara. (Ja, och så måste vi ju kedja ihop allt, överträna, dra ned på belöningen, se till att attityden håller genom hela och så det och det och det och det. ;)) I och för sig har vi varit så här pass klara ett bra tag innan Cocans löp och attitydssvacka men nu jäklar ska armarna kavlas upp och ta tag i det sista med.
3 Comments
Leave a Reply. |
AuthorI den här bloggen står min flatcoated retrievertik Coco i fokus men även jag finns med på ett hörn. Här får ni följa oss genom vår vardag och allt vad det innebär. Arkiv
November 2014
Categories
All
|