Det har regnat hela dagen och gör det än. Inte lite heller. Riktigt innesittarväder. Men Cocan var lite rastlös så vi traskade ut på långpromenad. Mer än en timme hade jag inte tänkt gå i det ösregnet. Tre timmar senare och med nästan två mil bakom oss kom vi in igen. Hur gick det till? Vi hade hittat en ny skog på vägen, eller ny och ny. Den har ju alltid legat där och vi har gått förbi den många gånger men vi har aldrig promenerat i den. Den var inte stor men fint var där. Efter att vi gått varvet runt på stigarna gick vi off-road. Bakom skogen låg stora fält med högt gräs som nådde mig ända upp till midjan (!). Var jag inte redan blöt så blev jag det defnitivt där. Cocan såg inte över gräset så hon hoppade som en känguru hela tiden. Det var så högt så att vi höll på att krocka med ett rådjur. Den var bara några meter ifrån oss och såg lika paff ut som Coco där den stod och stirrade på oss i några sekunder innan den flydde. Cocan hann nog inte riktigt uppfatta vad som hänt för hon stirrade bara efter den innan hon fortsatte med känguruhoppandet. När vi utforskat våra nya jaktmarker gick vi in om en annan liten skog innan vi styrde hemåt, blöta men nöjda. Det är rätt mysigt att promenera i ösregn ändå.
2 Comments
24/6/2012 06:22:56 am
Ja, det är bland det tråkigare.
Reply
Leave a Reply. |
AuthorI den här bloggen står min flatcoated retrievertik Coco i fokus men även jag finns med på ett hörn. Här får ni följa oss genom vår vardag och allt vad det innebär. Arkiv
November 2014
Categories
All
|