För att återgå till Österlen. Jag fullkomligt älskar att vara där! Så himla fint och nostalgi på hög nivå! Där tillbringade jag varje sommar när jag var liten och..det går inte att förklara men så fort man kliver ur bilen och andas in landsdoften fylls man av en sådan underbar känsla. Trots att inte Coco var med var det inte en hundfri tillställning. De vi var hos har två stycken jaktgoldens. Jag har alltid varit förtjust i dem bägge, speciellt den yngsta. Hon är så himla sprallig, glad och otroligt kelsjuk. Bara man tittade på henne började svansen vispa omkring i hundratio och hon kastade sig ned på marken för att bli kliad på magen. När man klappade henne visste hon inte vart hon skulle bli av. Hon är nästan sex år gammal men hon betedde sig som max 1. Jag kan säga att jag funderade starkt på att kidnappa henne för att aldrig ge tillbaka henne igen ;). Hundmänniska som man är brukar jag tycka om alla hundar men den här hunden blev jag uppriktigt förälskad i. Nästa hund blir utan tvekan en jaktgolden och jag hoppas att det blir snart. Mamma är lätt att övertala, det är pappa som är problemet.
Tyvärr glömde jag kameran så det blev inga bilder på någon av vovvarna. :( Istället får ni se en helt otrolig fin film på två lika otroliga ekipage i lydnad som många av er nog redan sett (men den kan man inte se för många gånger). Hunden på filmen har samma glädje som hunden jag blev kär i. Lite synd dock att tiden mellan momenten klippts bort i filmen så man får inte se hur glad vovven blir när den klappas om.