Det blev ingen tur till Räckan som jag skrev i förra inlägget, utan en cykeltur till Arriesjön. Jag hade lyckats komma ihåg att ta med mig några dummies, så väl framme i Arrie började vi med ett kort pass apportering. Först hade Coco mest en massa annat skit för sig, trots att hon hittat dummisen fortsatte hon springa runt, runt, runt. Så jag avbröt och kastade en dummy så långt jag kunde (rätt kort med andra ord) några gånger och skickade henne nästan direkt. När hon gjort av med det mesta springet i benen lade jag återigen ut alla fyra lite här och var som hon fick leta upp. Denna gången hittade hon alla dummisar snabbt och sprang i full fart in och levererade dem fint till mig. Efter ett par lyckade "sökomgångar" slutade vi och gick vidare. Coco sprang än hit och dit i leran och stannade då och då för att vänta in sin sölkorv till matte. Ännu långsammare än vanligt var jag för jag hade nämligen fått för mig att jag skulle ta med cyklen upp runt sjön. Det visade sig vara en inte så briljant idé att släpa med mig den över stockar och upp- och nedför branta backar fyllda av gegga. Lagom skitiga var både jag och Cocofisen drygt två timmar senare när vi cyklade hem igen.
4 Comments
Leave a Reply. |
AuthorI den här bloggen står min flatcoated retrievertik Coco i fokus men även jag finns med på ett hörn. Här får ni följa oss genom vår vardag och allt vad det innebär. Arkiv
November 2014
Categories
All
|