Cocan och jag var nyss ute och sprang, vi har faktiskt hållt oss till planen och springer ungefär 3 gånger i veckan, fortfarande inga långa rundor men bättre än inget. Innan jag tar på mig joggingskorna är Cocan först framme vid dörren och puffar på den men så fort jag grabbat tag skorna (någonstans längst in bland alla andra skor) och snörat på mig dem springer hon in i mitt rum, lägger sig på sängen och ser halvdöd ut. Så fort man kommit ut och kommit över en viss gräns går det dock bra och är hon lös springer hon före. Idag blev det bara 3 km men i förrgår blev det ett par kilometer längre, då sprang vi nämligen på ett jätteroligt ställe (enligt Coco) så trots att hon sprungit milen med mamma tidigare på förmiddagen var det inga sura miner. Hon tyckte snarare jag var långsam (vilket jag var haha).
5 Comments
Åh, vad härligt att vara ute och springa! :D
Reply
Leave a Reply. |
AuthorI den här bloggen står min flatcoated retrievertik Coco i fokus men även jag finns med på ett hörn. Här får ni följa oss genom vår vardag och allt vad det innebär. Arkiv
November 2014
Categories
All
|