Ikväll blir det lydnadskurs, första gången Cocan får följa med. Ska bli spännande. Kommer ha en flattig hund i början men hon brukar ganska snabbt sansa sig. Fast för min del får hon gärna vara flattig hela tiden.
Igår kväll innan kursen fick Cocan ett apporteringspass i mörkret. Ibörjan hittade hon dummisarna snabbt och lätt men när jag kastde ut den nya pälsbeklädda bollen på en äng med högt gräs trodde jag den var förlorad för all framtid. Cocan kutade runt och letade efter den en bra stund. Eftersom jag inte ville att hon skulle misslyckas visslade jag in henne men kom det gjorde hon inte, hon fortsatte springa omkring som en yr höna. Det är en fin balansgång där mellan att vara självständig och förig. Jag lät henne vara, plockade upp ficklampan och gick och letade efter bollen på egen hand på fältet. När jag precis skulle ge upp kom Cocan med den i munnen, stolt som en tupp.