Gick en och en halv timmes promenad efter skolan med mamsen och Cocan i det kyliga höstvädret. Vi gick runt i "byn" och kollade på fina och hemtrevliga hus som vi låtsades flytta in i eller vräkiga och fula som blev totalt ratade. Klar himmel med stoor måne, lite krispigt i luften och en skön känsla. Mysigt. Dessutom första gången på ett bra tag som vintejackan åkte på, om man bortser från de (alltför) tidiga morgonpromenaderna innan skolan. Coco har lugnt sagt glömt hur man går i koppel. Hon har fått för sig att det är till för att vara sträckt och helst ska man känna lite motstånd också. Fort, fort vill hon fram. Men efter att hon fått springa av sig över fälten lugnade hon sig en aning.
4 Comments
13/10/2011 03:26:37 pm
sv: verkar ganska vanligt att man rakar, aldrig hört tidigare, men vi tänkte att vi provar det nästa gång! :) Tack för tipsen! Vi ryckte bort på nedre delen av låren förut men nu tar vi bara furminatorn! :p
Reply
Leave a Reply. |
AuthorI den här bloggen står min flatcoated retrievertik Coco i fokus men även jag finns med på ett hörn. Här får ni följa oss genom vår vardag och allt vad det innebär. Arkiv
November 2014
Categories
All
|