först då upptäckte jag att vi faktiskt kommit en bra bit hemifrån. Efter ett tag började jag ångra lite att vi gått så långt, kändes som om vi aldrig skulle komma fram. Men det gorde vi såklart. Efter att ha avverkat drygt 17 km. Blev några (läs många) kilometer för mycket på samma gång för min smak, i alla fall fall om man frågar fötterna. ;)
Dagens långpromenad blev minst sagt lång och bjöd på varierad terräng. Vi gick på trottoarer, bland små söta villor, i en gigantisk fårhage med en sjö full av svanar, genom en liten granskog, genom en vanlig skog, på små grusvägar och på större landsvägar. Tanken var från början en lagom tur på ungefär en timme. Men varken jag eller Coco hade någon lust att vända hemåt när den timmen seglat förbi. Solen sken så att Cocos tunga hängde och jag var tvungen att knäppa upp jackan, med andra ord kikade vårkänslorna in. Vi gick och gick tills solen inte värmde så mycket längre och jag började småfrysa. Då vände vi tillbaka och
först då upptäckte jag att vi faktiskt kommit en bra bit hemifrån. Efter ett tag började jag ångra lite att vi gått så långt, kändes som om vi aldrig skulle komma fram. Men det gorde vi såklart. Efter att ha avverkat drygt 17 km. Blev några (läs många) kilometer för mycket på samma gång för min smak, i alla fall fall om man frågar fötterna. ;)
1 Comment
Leave a Reply. |
AuthorI den här bloggen står min flatcoated retrievertik Coco i fokus men även jag finns med på ett hörn. Här får ni följa oss genom vår vardag och allt vad det innebär. Arkiv
November 2014
Categories
All
|