Efter lite utpustning blev det först apportering och bad innan konerna till rutan åkte fram. Och vet ni vad? Det verkar som om hon kanske har förstått. Hon sprang och ställde sig i rutan så fort de åkte fram, även när jag skickade henne från olika vinklar och när jag flyttat konerna. Så glad! Det är fortfarande en stor bit kvar, bland annat så vill jag få henne att tänka mer framåt så att hon stannar på mitt kommando och inte av sig själv som hon gör nu och så vill ja försöka få en bättre placering i rutan. Det förstnämda får vi ta sen, dagens rutskick var kanske bara tur? Nackdelen med att shejpa in rutan (som jag gjort) är att hon, när vi tränar fritt följ helt plötsligt kan springa iväg och letar efter rutan. Både sött och lite problematiskt. Förutom rutan körde vi fritt följ. Där måste vi träna på att få till riktigt bra svängar. Men annars hade hon väldigt fin attityd, vilket är det viktigaste för mig!
Idag har det verkligen varit supervarmt. Tänkte att det nog inte skulle bli svalt förrän väldigt sent så därför packade jag "lydnadsväskan" och drog till Arriesjön för att träna där. Vi började med en långpromenad (till sjön och runt) sedan lite lätt apportering både på land och i vatten. När vi skulle ta oss ned till vattnet valde jag (såklart) den svåraste och brantaste vägen som gick att finna (vattnet såg finast ut där). Marken lutar liksom i nästan 90 grader större delen runt sjön. Med kamera, hund, barfota och en stor väska började jag klättra ner mot vattnet. Ganska snabbt kom jag underfund med hur pantad jag kan vara ibland. Det är så typiskt mig att ta alla de svåra vägarna (och ångra mig snabbare än snabbast). Jag trampade på tistlar, höll på att tappa kameran och blev inte lite skitig. Medan jag kämpade med att ta mig ned hade Coco redan hunnit ta sig ett antal dopp i plurret och sprungit tillbaka till mig lika många gånger för att kolla vad knäppa jag egentligen höll på med. Jag behövde inte vara avis så länge på hur snabbt Coco kommit ned för rätt som det var drattade jag på ändan och åkte kana nerför slänten. Väl nere kom jag fram till att vattnet inte var ett dugg fint där, det var alldeles grumligt av jorden som rasat nerför slänten. Så det var bara att pallra sig upp igen och ta den lätta vägen ner till "stranden".
Efter lite utpustning blev det först apportering och bad innan konerna till rutan åkte fram. Och vet ni vad? Det verkar som om hon kanske har förstått. Hon sprang och ställde sig i rutan så fort de åkte fram, även när jag skickade henne från olika vinklar och när jag flyttat konerna. Så glad! Det är fortfarande en stor bit kvar, bland annat så vill jag få henne att tänka mer framåt så att hon stannar på mitt kommando och inte av sig själv som hon gör nu och så vill ja försöka få en bättre placering i rutan. Det förstnämda får vi ta sen, dagens rutskick var kanske bara tur? Nackdelen med att shejpa in rutan (som jag gjort) är att hon, när vi tränar fritt följ helt plötsligt kan springa iväg och letar efter rutan. Både sött och lite problematiskt. Förutom rutan körde vi fritt följ. Där måste vi träna på att få till riktigt bra svängar. Men annars hade hon väldigt fin attityd, vilket är det viktigaste för mig!
4 Comments
29/6/2011 07:04:45 am
Roligt att det går framåt!! Snart befinner ni er nog ute på tävlingsbanorna ska du se! ;)
Reply
30/6/2011 04:07:00 am
Hej, hittade hit via hundfarts hemsida. Ville bara säga att det var en väldigt snygg sida du hade och en fin tik!
Reply
2/7/2011 06:34:08 am
härliga bilder :D och vilken fin flat du har :D
Reply
Leave a Reply. |
AuthorI den här bloggen står min flatcoated retrievertik Coco i fokus men även jag finns med på ett hörn. Här får ni följa oss genom vår vardag och allt vad det innebär. Arkiv
November 2014
Categories
All
|