LP1 Moonstruck The Cocotte
Snabbfakta:
Namn: Moonstruck the Cocotte
Föräldrar: e. Moonstruck Desperado (Flera CK, 1 ökl jaktprov, godkänd räddningshund, uppflyttad LK2, mentaltestad med etta på skott)
u. Moonstruck Zakilya (DK UCH, SE UCH, INT UCH)
)Gillar: Uppmärksamhet, att bära, att få vara där familjen är
Ogillar: Skällande människor och hundar
Tränar: Lydnad, agility, viltspår, tricks och apportering
Tävlar: Lydnad
Meriter: Lydnad: 3x1:a pris LK1 (170,5. 169. 179.) = LP1
En glad, ständigt svansviftande och bärande flat som blev min då hon var 13 månader gammal. Det var helt oplanerat att det skulle bli just hon, efter att vi lämnat tillbaka Marco (en annan flatt som vi lånat för att testa min allergi) var det bestämt att det skulle bli en valp. Men där stod hon; smutsig, något för smal, med ett ben i munnen som hon endast gick och bar på och så hela bakre ändan med tillhörande svans svängandes fram och tillbaka. Tjofs sa det och så var pappa fast. Jag var däremot inte helt övertygad och inte resterande familjemedlemmar heller. Men efter en vecka bestämde jag mig, hon fick stanna. Ärligt talat vet jag inte om det var för att jag verkligen gillade henne eller om det var för att jag inte orkade vänta nästan ett halv år på en valp. Hur som helst ångrar jag mig inte.
Tillsammans har vi testat på det mesta men speciellt lydnaden fastnade vi för.. eller hrm.. jag fastnade för det. Tog dock ett bra tag innan Coco delade min mening. Även apporteringen fick jag övertyga henne om till en början med efter ett litet tag blev det ombytta roller.. Viltspår var rätt kul från första stund och agilityn var ganska skoj det med. Freetyle, junior-handling, rallylydnad, rapport och sök är några andra grenar som vi bara testat på en-två tillfällen förut och hon verkade uppskatta allt (med undantag från junior-handlingen där vi båda var lika överens om att det var det mest meningslösa inom hunderiet), men där var nog ändå favoriterna sök och rapport.
Förutom hundsporter har Coco fått utstå massvis med andra saker som min första alldeles egna hund. Vi har provat olika träningssätt där jag dock snabbare än snabbast fann de positiva metoderna, klickern och shaping. Hon har "släpats" omkring på läger, på utflykter, på släktkalas, hem till mina kompisar, till affärer, till stan, till havet, till skogen och ännu fler ställen. Där jag har varit sedan hon kom in i mitt liv har Coco också varit (okej med en del undantag).
Även om jag nu efter fyra år tillsammans kan säga att jag hade önskat lite mer explosivitet, motor och jävlar anamma i henne skulle jag inte bytt ut henne mot någon annan hund i världen. För hon är så mycket mer än bara en hund.
Namn: Moonstruck the Cocotte
Föräldrar: e. Moonstruck Desperado (Flera CK, 1 ökl jaktprov, godkänd räddningshund, uppflyttad LK2, mentaltestad med etta på skott)
u. Moonstruck Zakilya (DK UCH, SE UCH, INT UCH)
)Gillar: Uppmärksamhet, att bära, att få vara där familjen är
Ogillar: Skällande människor och hundar
Tränar: Lydnad, agility, viltspår, tricks och apportering
Tävlar: Lydnad
Meriter: Lydnad: 3x1:a pris LK1 (170,5. 169. 179.) = LP1
En glad, ständigt svansviftande och bärande flat som blev min då hon var 13 månader gammal. Det var helt oplanerat att det skulle bli just hon, efter att vi lämnat tillbaka Marco (en annan flatt som vi lånat för att testa min allergi) var det bestämt att det skulle bli en valp. Men där stod hon; smutsig, något för smal, med ett ben i munnen som hon endast gick och bar på och så hela bakre ändan med tillhörande svans svängandes fram och tillbaka. Tjofs sa det och så var pappa fast. Jag var däremot inte helt övertygad och inte resterande familjemedlemmar heller. Men efter en vecka bestämde jag mig, hon fick stanna. Ärligt talat vet jag inte om det var för att jag verkligen gillade henne eller om det var för att jag inte orkade vänta nästan ett halv år på en valp. Hur som helst ångrar jag mig inte.
Tillsammans har vi testat på det mesta men speciellt lydnaden fastnade vi för.. eller hrm.. jag fastnade för det. Tog dock ett bra tag innan Coco delade min mening. Även apporteringen fick jag övertyga henne om till en början med efter ett litet tag blev det ombytta roller.. Viltspår var rätt kul från första stund och agilityn var ganska skoj det med. Freetyle, junior-handling, rallylydnad, rapport och sök är några andra grenar som vi bara testat på en-två tillfällen förut och hon verkade uppskatta allt (med undantag från junior-handlingen där vi båda var lika överens om att det var det mest meningslösa inom hunderiet), men där var nog ändå favoriterna sök och rapport.
Förutom hundsporter har Coco fått utstå massvis med andra saker som min första alldeles egna hund. Vi har provat olika träningssätt där jag dock snabbare än snabbast fann de positiva metoderna, klickern och shaping. Hon har "släpats" omkring på läger, på utflykter, på släktkalas, hem till mina kompisar, till affärer, till stan, till havet, till skogen och ännu fler ställen. Där jag har varit sedan hon kom in i mitt liv har Coco också varit (okej med en del undantag).
Även om jag nu efter fyra år tillsammans kan säga att jag hade önskat lite mer explosivitet, motor och jävlar anamma i henne skulle jag inte bytt ut henne mot någon annan hund i världen. För hon är så mycket mer än bara en hund.
