Är nästan precis hemkommen från lite agility på klubben. Strålkastarna på planen var släkta och de enda dårarna som syntest till var vi. Men planen lystes i alla fall upp en aning av de förbikörande bilarna och lyktstolparna intill så det var inte kolsvart. Eftersom vi var där helt själva struntade vi i ursprungsplanen (lydnaden) och passade istället på att nyttja en av agilityplanerna som så ofta brukar vara upptagna. Som alltid när Cocan får hoppa ur bilen efter är hon lite extra exalterad så därför sprang hon i förväg och tog hinderna på sitt vis; slog med tassen på balansbommen, hoppade över tunnlarna och satte båda framtassarna på hinderstöden så att de välte när jag skulle sänka dem. "Är jag duktig nu? Nu kanske? Men nu då?" Trots att vi inte tränat agility sedan en gång i somras och dessförinnan inte sedan kursen i våras satt alla kunskaper kvar. Inte för att dessa kunskaper är så mycket att skryta med, men ändå. Vi satte upp en liten kombination men några hopphinder i olika vinklar, balansbommen och så med tunneln under.Coco var full av energi och tyckte det var riktigt roligt. Inte blev det rätt alltid, men vad gör det? Vi har aldrig satsat på agilityn utan mest latchat omkring på banan för att det är kul. Men kanske borde vi ändra inställning till i alla fall klass 1 nivå? För även om vi inte är de mest smidiga och snabba agilityekipagen tycker vi båda att det är riktigt roligt och det skulle varit spännande att testa på att tävla det någongång.
3 Comments
Hade i vanlig ordning ställt in kameran fel så den blev lite suddig. Inte den mest optimala platsen att träna på heller men ärdet storm ute så är det. Var i alla fall bra att filma, ser sånt som jag gör fel. Tex. mina jobbiga hjälper med händerna.. Men idag behövde hon nog dem för hon tycktes ha glömt det mesta. ;)
När jag sa varsågod i slutet av filmen trodde jag att hon skulle springa och hälsa på mamma som knackat på dörren men hon kastade sig över godisburken istället, som jag glömde göra hundsäker genom att sätta på locket. Så mycket betydde mamma.. Fredagen är här och det nalkas helg. Skönt! Denna helg kommer tyvärr innebära mycket plugg, BORDE i alla fall innebära men hund och vänner är liite roligare. Började trots det väldigt disciplinerat när jag kom hem från skolan och läste igenom filosofin (snurrig i hjärnan är vad man blir av det ämnet) innan jag hittade på roligare saker. Däribland lydnadsträning och promenad med Coco. Lydnaden gick bra, var inget genomtänkt eller planerat pass, inte för att det någonsin är det, men det blev ff med fokus på svängar och attityd, platsliggning och inkallande med fokus på att inte sakta ned ett par meter innan. Gick helt okej. Attityden var bra men samtidigt var hon bitvis ofokuserad (vi måste börja störningsträna mer) och idag ville hon inte kampa med leksaken, vilket troligen delvis berodde på att hon var okoncentrerad. Hämta den var dock kul som vanligt. Mometmässigt gick det fint men som sagt mer störningsträning och mer kampträning behövs. Tur att hon är matgalen och att det går att ge på flera sätt; bara ge lugnt, kasta eller trigga igåmg henne genom lek osv. Fungerar bäst och i alla lägen även om leksaker är bra att variera med.
Efter vårt korta och ostrukturareda pass gick vi en promenad innan vi träffade på några ur Glada hundgänget, alla försedda med reflexer och lysande halsband/lampor från topp till tå. Bara jag som hade glömt Cocos. Reflexer i all ära men små lampor är suveränt när man går på ställen utan någon form av belysning. Ser dock lite roligt ut när man bara ser röda ljus springa omkring och jaga varandra. Eftersom jag slutade tidigt efter svenska B nationella tänkte jag att det fortfarande skulle vara ljust ute när jag kom hem,vilket skulle varit ett perferkt tillfälle att åka till klubben. När läxorna var gjorda hade mörkret dock redan fallit men det trotsade vi och åkte till klubben i alla fall. Där var det ialla fall väl upplyst och det kryllade av rallylydnadsfolk och agilitymänniskor. Efter en kort kissepromenad började vi träna. Och wow säger jag! Hon var överallt och ingenstans. Sade jag ingetenting på en sekund hade hon både hunnit ligga, sitta och utgått till ursprungspositionen igen. Okej hon kanske var lite föör taggad, i ff hamnade hon lite för långt fram och hon var allmänt flattig och hade inte riktigt tid att stå still men riktigt kul var det. De momenten som annars är aningens sega som exempel den trååkiga fjärren gick idag väldigt snabbt. Hon reagerade på minsta vink och kastade sig upp och ned. Kort och gott var hon riktigt rolig att träna. Fokuserad (efter ett tag i alla fall) och taggad till tusen. KUL!
Här är en liten film från tidigare idag på "buga" som Lina önskade. Nu, efter ytterligare ett kort pass, kan hon det lite bättre och på kommando. Ska bara träna på att hon ska kunna det även när jag står upp samt när jag är en bit ifrån.
Nu ska jag klä Coco från topp till tå med reflexer och små lampor, traska ut i mörkret och gå en långpromenad. Hon ser ut som en levande julgran men syns, det gör hon i alla fall. Ha det! När jag och Cocotösen släppt av mamma på hennes jobb körde vi in om Käglinge för en promenad och lite apporteringsträning. Coco var alldeles till sig när hon fick hoppa ur bilen och jag for som en vante efter henne i kopplet. Noll kontroll. Inte blev det bättre av att en stor skäck skrittade framför oss en bra bit heller. Coco är lite lätt galen i hästar, hon vill antagligen bara leka lite med dem med det hade nog inte varit så uppskattat... När vi kom till den gigantiska fårhagen avvek jag tacksamt in där och släppte henne. Det är himla bra att gå där i fårhagarna, när fåren inte lullar omkring vill säga, för där går sällan "vanligt folk", de håller sig till stigarna istället. Direkt när vi kom in i hagen möttes vi av ett helt gäng med supersnabba whippets och två ståtliga salukis. Coco var, liksom för det mesta, duktig och höll sig omkring mig men whippetsarna kom fram och hälsade. Himla fina är de måste jag säga, speciellt salukisarna, när de springer med samma lätthet som en gasell och riktigt sträcker ut sig. Synd att jag inte hade kameran med mig.. Den ena salukin uppskattade dock inte Coco så det blev inte så mycket lek. När vinthundsgänget drog förbi åkte dummysarna fram istället, till Cocos lycka. Vi började med lite dirigering. Första gången tog hon den som låg helt i motsatt håll mot vart jag pekade och struntade glatt i min stoppsignalen (får bli att träna på stoppsignalen igen) men resten av gångerna gick det klockrent. I slutet fick hon också ett sök med fyra dummysar. Vissa dammysar var svårare än andra att hitta men hon gav inte upp eller sökte stöd hos mig som hon kunde göra när hon var yngre. Fina avlämningar hade hon också, ibland slarvas det lite med dem, men inte idag inte. Min duktiga fis.
Nu på kvällen har det blivit ett kort pass till med "buga"-träning. Var lite svårt att shejpa in i början för hon lägger sig sällan med framtassarna först men när hon väl gjorde det en gång och fick ett klick och en liten bit köttbulle blev det lättare. Än har hon inte förstått det helt men i slutet bjöd hon på det flera gånger i rad. Får nog bli ett litet pass till ikväll. Av Cocos infektion eller eventuella fästingsjukdom märks det ingenting. Hon är hur pigg som helst. Om det nu är erlichia (min mamma hade nämligen sagt fel till mig, det var alltså inte borrelia som hon visade positivitet för utan erlichia) borde hon verkligen tillfrisknat så snabbt då? Jag förstår inte riktigt skillnaden mellan borrelia och erlichia. Någon som vet? I förmiddags tog jag och Coco bilen (helt själva!) till skogen och gick en promenad i solskenet. Halva Sverige verkade också ha fått för sig att det just idag passade ypperligt med en skogspromend.. Coco var extra studsig och full av energi, hon jagade flygande löv och hoppade upp på stockar och stenar ihop om en godisbit. Vi gjorde ett kort litet stopp på en liten gräsklädd öppning bland trädstammarna där klickern åkte fram och vi började klicka in "buga". Det har varit lite dåligt med att lära in nya trix på den senaste tiden men det ska det bli ändring på!
I förmiddags följde jag och Coco med mina joggingtokiga föräldrar till skogen. Väl framme gnällde hon upphetsat och ville ut ur bilen fortast möjligt. När jag inte är med brukar hon vara lite mer motvilligt inställd till att hoppa ur bilen för då vet hon att hon bara är där för en joggingrunda. Men när jag åker med, då är det andra bullar! Då går man i nämligen behagligt tempo. Coco strosade omkring lös nästan hela tiden och höll sig nära utan att jag behövde säga något. Hemma är hon visserligen lös i stort sätt alltid men just i skogen är hon ibland lite i det blå så oftast är hon kopplad där (förutom när man springer med henne för då håller hon sig nära och bryr sig inte om någon eller något annat). Idag hade hon dock alla tassarna på jorden och lyssnade fint. När joggare, barn eller andra hundar passerade höll jag dock henne i halsbandet - det är ju inte alla som uppskattar en lös stor svart hund, dessutom litar jag inte på henne till 100% (är ju ingen robot) för flatt som hon är tycker hon det här med människor kan vara rätt så festligt.
Nu i eftermiddags gick vi ut och tränade lydnad med Camilla och Zindy på en fotbollsplan. Vi körde igenom alla moment i tvåan förutom hoppet. Dagens guldkorn var den dolda platsliggningen, fritt följ och läggande under gång. De lite mindre bra delarna var rutan, apporten och fjärren. Rutan har hon väldigt svårt för och det blir inte alltid rätt även om hon tycker den är rätt rolig. I apporteringen är det ingångarna som behöver tränas mer på och fjärren är samma som innan. Det är främst de tre sistnämda momenten som vi ska fokusera på nu ett tag. Resten kan hon även om framförallt ff behöver lite finslip. Medan mina hemmabakade grekiska lantbröd (ja, jag är stolt) gräddade till sig i ugnen gick jag och Coco ut för att träna lydnad på Backen. Lydnanden fick dock vänta en stund för på Backen träffade vi några ur Glada hundgänget som Coco fick härja runt och leka med först. Tiden tycktes springa iväg så vi hann inte med mer än en tjugo minuters lydnadspass (när man för en gångs skull bakar bröd vill man ju gärna njuta av det medan det är varmt). Hur som helst var tjugo minuter alldeles lagom. Vi hann med en genomkörare av både rutan, läggande u. gång, apport och ff. Coco gillar verkligen rutan, så mycket att hon istället för att hämta apportbocken springer in och ställer sig där istället... Nu verkar hon i alla fall förstå rätt bra vad rutan går ut på så nu ska vi "bara" öka avståndet till rutan och försöka få henne att sikta ytterligare lite mer framåt så att hon stannar på mitt kommando och inte av sig själv. Läggande under gång har vi ju med oss från ettan så det underhåller vi bara lite, och det gick som vanligt bra. Apporten har vi lite att jobba på, hon har bra fart både ut och in men apporten släpper hon precis innan hon sätter sig i fotposition, blir till att bryta ned momentet och träna enbart ingångar med apportbocken. Frittfölj går också framåt, hon går numera både närmre och pendlar inte alls ofta. Här blir det att träna lite mer uthållighet. Väldigt pigg och glad var hon i alla fall, har sagt det flera gånger men de kallare årstiderna är verkligen hennes tid.
Imorgon ska jag se till att fixa nytt medelemskort till klubben så att vi kan åka dit och träna lydnad där lite oftare samt använda deras agilitybana så att vi kan köra igång med agilityn igen. Känns på något konstigt sätt lite mer som om tränar som om man tränar när man åker iväg till ett ställe som är avsett för just det. Nej, nu ska jg gå och käka lite mer bröd. Ovanligt gott var det ;) Det är svårt att hinna med allt man vill göra på vardagarna. Att både gå i skolan, sova, plugga, gå långpromenader, göra lite vad man vill och träna hund i veckan går inte riktigt ihop på 24 timmar. Jag hade säkert hunnit med allt om jag bara varit en bättre planerare och en mindre ineffektiv människa (jag kan glo upp i taket och så vips har en halvtimme flugit i väg.. nästan i alla fall) men det är jag inte. Planera är jag superbra på men jag håller mig aldrig till den, likadant är det med Cocos träningsdagbok.. Det är inte lönt att skriva en sådan för jag gör alltid allt annat förutom att träna just det jag ska göra.
Hur som helst, det var bara en lite parentes. Cocos träning har fått stå tillbaka den senaste tiden. Mycket plugg har det varit och jag har tvingats välja mellan antingen fysisk motion eller mental stimulans. Eftersom Coco alltid är ett-två kilo för rund om magen (tycker hon borde springa av det snart, så mycket som hon rör på sig) är det den fysiska biten som varit prio ett. Men idag hann vi med lite FF och jisses vad taggad hon var! Riktigt snyggt var det! Inga sneda sittningar, inget pendlade utan fin position och härlig attityd. Jag har kommit fram till att hennes aktivitetsnivå nästan helt avgör hur FF blir. Ju mer taggad och "på" desto snyggare och tvärtom. Imorgon och i helgen väntar mycket hundträning! (Om det saknas några g i texten är det för att knappen är riktigt trö.) |
AuthorI den här bloggen står min flatcoated retrievertik Coco i fokus men även jag finns med på ett hörn. Här får ni följa oss genom vår vardag och allt vad det innebär. Arkiv
November 2014
Categories
All
|