I alla fall så cyklade vi till sjön där marken brant sluttar ner till vattnet runt större delen av sjön. Om man vill kan man gå där det är plant men är man ute efter backträning är det ju ingen vits. Vi klättrade upp och ned och sidleds från båda hållen. På sina håll var det så brant att till och med Coco hade sina svårigheter annars flög hon upp och ned som en studsboll medan jag stod för det klumpiga.
Efter jobbet stack jag och Cocan ut på en cykeltur. Önskade att vi hade mer grusvägar runt omkring där vi bor, helst flera långa slingor med bara små lummiga grusvägar. Nu har vi bara enstaka små korta avsnitt av grusade vägar lite här och där så det blir inte så mycket cyklande. Går ju bra att ha henne springandes sidan om asfalten i gräset men ibland är det svårt att få henne att hålla sig där så det hade underlättat med hård packad jord eller grus. Hade dessutom varit betydlgt mysigare. I skrivandets stund kom jag fakiskt på två ställen med vars en slinga med stigar där vi brukar gå där det ändå är hyffsat lätt att ta sig fram med cykel, får nog dock ta två varv för så långa är de inte.
I alla fall så cyklade vi till sjön där marken brant sluttar ner till vattnet runt större delen av sjön. Om man vill kan man gå där det är plant men är man ute efter backträning är det ju ingen vits. Vi klättrade upp och ned och sidleds från båda hållen. På sina håll var det så brant att till och med Coco hade sina svårigheter annars flög hon upp och ned som en studsboll medan jag stod för det klumpiga.
6 Comments
Långpromenaden gick vi i skogen. Det haglade (!) när jag körde dit men slutade tack och lov lagom tills vi var framme. Vi parkerade bilden lite avsides där vi inte brukar gå och vek av från stigarna för att slippa allt folk och det gjorde vi minsann. Vi mötte inte en kotte. Lite vilse gick vi dock på kuppen men det var Coco lyckligt omedveten om. Hon travade än hit och än dit, badade i alla vattenhål, tuggade på lite pinnar och tiggde godis medan jag stod med mobilen i handen och försökte räkna ut vilket håll vi kom ifrån. Men tillbaka till bilen kom vi tillsist efter 5,5 km, ingen lång långrunda men hon sprang milen i förmiddags så det räckte. Nu ska jag leta fram klickern och lära Coco ett nytt trix. Vad det blir vet jag aldrig förrän vi börjat (sämst på planerad och strukturerad träning men bäst på tramsträning ;))
Sista provet och seminariumet gjordes i måndags. Jag har fått betyg i nästan alla ämnen och är mer än nöjd. På tisdag tar jag studenten och det gör jag med skräckblandad förtjusning, mest förtjusning. Så denna vecka har varit en vecka utan måsten. Cocan har haft det extra roligt eftersom jag haft extra mycket tid. Vi har gått megalånga promenader. Cocan och jag är lika glada i att gå ut och gå så när vi inte har någon tid att passa kan vi gå i evigheter, speciellt nu sedan jag skaffade mina easy tone hehe. Förutom promenader har det blivit två cyklrundor och flera klickerpass i veckan. Har varit dålig på den här hemmaträningen ett bra tag nu men nu börjar det komma igen. Nu väntar antingen en joggingrunda eller en PW i ösregnet. Lutar åt powerwalk, för det tycker Cocan är roligare och vad gör man inte för sin hund (eller för att slippa anstränga sig alltför mycket)?
Igår var det sommar värme och jag och Coco var vid en stor sjö vid Landskronas brukshundsklubb tillsammans med Nina, Carolin och Martina med hundar. Det blev yttepyttelite träning men desto mer bad, i alla fall för hundarnas och min del. Finns inget mysigare än att simma med hund, så länge de inte kommer för nära med klorna vill säga..
Idag var gårdagens värme som bortblåst och ersatt med regn och blåst. Hade bestämt med Nina sen tidigare att vi skulle till stranden och bada men planerna fick justeras lite så det blev stranden utan bad. Hundarna fick stå för badandet. Förutom bad stod de även för äckligheterna, speciellt Coco som åt fisk och rullade sig i en död svan. Trevligt. Idag skulle det egentligen viltspåras men klövarna var slut där jag skulle köpa dem så istället blev det en cykeltur till sjön med Nina, Hollan och Shelby. Men det gick lika bra det! Låter bilderna tala för sig själva... I förmiddags åkte jag och Cocan med hundkompisar till Ystads djurpark. Tanken var väl från början träning med mycket störning men det blev mest att vi lullade omkring i solen och fascinerades av hur konstiga djur kan se ut. Coco var nog den som uppskattade besöket mest. Hon var..galen. Hoppade, studsade och ville fram till alla djuren. Kan säga att hon är helt utslagen nu. Så många bilder tagna blev det inte för det var inte helt lätt med kameran i ena handen och en dansande hund i den andra. Men några blev det. (Ps. ska filma lydnaden typ imorgon i stället i och med att vi inte tränade något idag)
På kvällsrundan fick jag syn på en svart hund lite längre bort, åt motsatt håll mot vart vi skulle. Får alltid lite extra lång hals när jag får syn på en annan hund men när jag såg att det var en flatte tvärvände vi och gick mot den i stället. Blir alltid extra nyfiken och löjligt glad när jag ser "min" ras. Flatten visade sig vara en 7-årig glad och sprallig flattetik som tydligen dessutom kom från samma kennel som Cocan. De lekte en stund och båda två fick flatteryck och sprang runt, runt med svansarna böjda som bananer. Det känns lite extra speciellt när man träffar på en annan hund av samma ras, eller är det bara jag som är knäpp?
Efter mötet med den andra flatten filmade jag och Cocan lite när vi tränade lydnad men vi kom knappt med i bild så tänkte göra ett nytt försök nästa gång vi tränar (och kolla så vi kommer med innan jag filmar), vilket troligen blir imorgon för då ska jag och några andra med hundar till en djurpark och störningsträna lite. Coco är en riktig knasboll. Väldigt speciell är hon och hon hittar ständigt på tokigheter. Hon är bäst! Faktiskt. Underbara, underbara hund.
Igår spenderade jag och Coco nån timme på klubben efter skolan med både lydnads- och agilityträning. I agilityn körde vi lite svängar där hon skulle bort från mig vilket gick rätt bra. Lydnaden gick lite sisådär, inga direkta genombrott om man säger så men dagens guldstjärna var ändå apporten. Där leker vi än så länge bara men hon leker helhjärtat så snart ska hon nog ha större intresse för den även när jag står stel som en pinne. Något som jag är superglad över är hennes lek- och kamplust som vi jobbat en hel del med. Den är numera stor, visserligen har den varit så ett bra tag nu men det slog mig inte förrän här om dagen. Hon tänder direkt och tröttnar inte.
Idag var tanken viltspår men vi har fortfarande inte fixat klövar så det fick bli en hederlig promenad med Nina, Holley och Texas. Men det var inte så tokigt det heller (om man bortser från att det var kallt och att Coco var apjobbig när hon fick gå i koppel). Jag äälskar rapsfält. Rena terapin att titta på. Får väl ta och prega ner lite rapsfältsfrön (eller vad nu det är) i vår minimala trädgård så kan man gå ut där och glo om man känner sig nere. Skämt å sido men fint är det!
|
AuthorI den här bloggen står min flatcoated retrievertik Coco i fokus men även jag finns med på ett hörn. Här får ni följa oss genom vår vardag och allt vad det innebär. Arkiv
November 2014
Categories
All
|