Efter lydnaden svängde vi inom Husie Mosse och gick runt sjön. Då var det inget fel på hennes fart i alla fall. Ena stunden var hon precis bredvid mig och andra var hon tjugo meter framför och vadade i sjön. När vi kom tillbaka till bilen igen var hon minst sagt blöt och geggig med tungarn hängandes som en slips.
I förmiddags blev det lydnad med Nina och Martina. Fast för vår del blev det inte så mycket av den varan. Coco var inte riktigt pepp, vilket hon inte har varit de senaste gångerna. Vet inte om det beror på att hon löper, på att vi kört för mycket lydnad eller om det är något helt annat, i vilket fall som helst tar vi en lydnadspaus. Istället får det bli mer apportering och så kanske vi ska ta och börja med rallylydnaden, skulle vara kul att testa på det. Rutan hittade hon i alla fall till alla gånger trots att någon annan satt upp dem när hon inte såg. Alltid något.
Efter lydnaden svängde vi inom Husie Mosse och gick runt sjön. Då var det inget fel på hennes fart i alla fall. Ena stunden var hon precis bredvid mig och andra var hon tjugo meter framför och vadade i sjön. När vi kom tillbaka till bilen igen var hon minst sagt blöt och geggig med tungarn hängandes som en slips.
4 Comments
Trotsade vädret och följde med mina föräldrar till Landskrona för att gå ungefär 7 km längst kusten. Regnigt, blåsigt och dimmigt var det men Coco var överlycklig. Hon hoppade hit och dit, rullade sig i tången, snodde min vante (och lade den i vattenpölen..) och såg allmänt busig ut. Perfekt väder att gå med en löptik lös i alla fall. Det var inte många hundar i sikte och än har inte hormonerna stigit Coco över huvudet. Tyvärr så hade jag såklart glömt batteriet till kameran hemma, så där stod jag som ett fån och kliade mig i huvudet i x antal minuter. Surt! Så fick bli en bild från förra gången vi var där.
Imorgon blir det förhoppningsvis lydnad, har varit lite kass med lydnaden nu ett tag. Behöver verkligen ny inspiration, hon är så duktig och glad på träning men går ner sig så lätt vid minsta lilla och jag vet inte riktigt vad jag ska göra åt det, mer än att vara så positiv och säker som möjligt. Jag och Coco inledde lovet med en lång och härlig promenad i det soliga (och tyvärr plusgradiga) vädret. Vi gick till Arrie, promenerade omkring där ett bra tag och gick sedan runt sjön. Målet var i alla fall att vi skulle gå runt hela sjön men efter ett tag irrade vi först in oss bland en massa träd, sedan kändes det som om vi gick på någons mark och plötsligt hamnade vi på en liten halvö med vatten omkring oss åt alla håll och kanter. Då gav jag upp och så gick vi samma håll tillbaka. Men det gjorde inget, vi fick oss bara en extra liten promenad.
På hemvägen fick sig Coco ett ofrivilligt dopp. Hon skulle springa igenom ett vattenfyllt dike men var inte beredd på att det var så djup så hon hann inte mer än sätta alla tassarna i vattnet förrän hela hon försvann under vattenytan. När hon kom upp igen fick hon eld i baken och stod sedan en liten stund vid diket, frustade och såg förbluffad ut. Jag vek mig nästan dubbel av skratt, hon såg sannerligen ointelligent ut. Tur att hon i alla fall inte är frusen av sig och att vi var påväg hem. Har haft fullt upp med en vetenskaplig rapport, prov och redovisning denna vecka så därför har det inte funnits tid till att skriva några blogginlägg. Coco har också fått stå tillbaka lite. Några små minipass och lite halvlånga promenader har hennes vecka hittills bestått av. Men idag är allt inlämnat och klart så vi plockade fram cykeln med tre dummies och en leksak i korgen och begav oss ut på en ordentlig runda. Först tränade vi lite apportering och det märktes att hon fått fyra dagars vila för full fart var det på henne, trots att hon börjat löpa. Tänk om hon hade tyckt lydnadsträningen var lika kul som apportering. Fast då hade i och för sig nog aldrig kunnat hålla ihop i ff och de lugnare momenten.
I alla fall så cyklade vi en lång runda träningspasset och tittade in hos farmor och farfar påvägen för lite proviant. Coco fick dock ligga i hallen under hela vistelsen, något som hon inte såg ut att vara helt nöjd med. I vanliga fall brukar hon direkt trava in i köket, sätta sig vid skafferiet, putta lite på det och stirra stint på farmor som alltid ger vika (oftast knappt innan Coco ens hunnit innanför ytterdörren..). Men idag fick en löpande snöig Coco snällt ligga innanför dörren och bli serverade ett par (eller ja.. femtioelva?) smörgåsrån på en handduk tills vi skulle bege oss hem igen. Kan säga att det inte var det mest optimala cykelvädret. Vi har inte så mycket snö men det är i alla fall tillräckligt för att cykeln ska slira och ha sig. Åkte till en annan brukshundsklubb idag för att träna lite mer tävlingslikt. Vi valde ut några moment var sen agerade en tävlingsledare och en annan både domare och skrivare. Gick inte sådär jättebra för vår del. Hon var inte riktigt pepp idag. I ff hamnade hon lite för långt bak emellanåt, rutan hittade hon inte, läggandet var lite segt och i fjärren ville hon inte lägga sig. Vi måste helt klart träningstävla mycket mer, hon märker direkt när jag blir lite smånervös (tänk att jag tom blev lite nervös för detta haha) och osäker. Så om vi inte ska träningstävla för hennes skull borde vi absolut göra det för min. Mina nerver sitter ju typ utanpå kroppen..
Blev ett par timmars solig promenad med Nina, Hollan och Texas. Cocan sprang som vanligt omkring i sin egen lilla värld för att då och då göra några burdusa lekinviter mot Hollan som blev sådär måttligt road. De andra två höll sig närmre omkring oss/Nina. Holley oftast "lekskällandes" med en pinne i munnen (ju större desto bättre verkade hon tycka) eller i full galopp mot Texas som hon totalt körde över. Det är så mycket trevligare att ha promenadsällskap när man är ute och går!
Nu blir till att skriva vidare på min vetenskapliga rapport om fattigdom. Inte det roligaste man kan hitta på en fredagskväll men med en fet godispåse vid sin sida så ska jag nog överleva. ;) Trevlig helg! Igår kom det ett litet mail som berättade att jag och Coco kommit med på en tävlingslydnadskurs v.10. En kurs som vi först stod som reserver till då den var full. Har haft svårt att hitta en bra lydnadskurs inom rimligt avstånd så det var en trevlig överraskning. Är taggad på att få lite ny inspiration, andra synvinklar och att utvecklas med Cocofisen. Nu ska det tränas lydnad!
Tankspridd Linnea som lever i en annan värld då och då lyckades få för sig att det fortfarande är januari och eftersom jag visste att tävlingen jag sett ut skulle äga rum om två månader så trodde jag att det var i mars. Men det är ju faktiskt februari.. Så den eventuella tävlingen är i början av april och inte i mars. Tack och lov, för vi ha en he del att träna på!
Nu är det snart dags för debut i tvåan. Har sett ut en tävling i början på mars så tänkte se över lite vad vi behöver lägga fokus på osv. Vår första tävling i tvåan kommer jag dock ta som en träningstävling men jag vill ändå känna att vi kan det mesta.
Platsliggning: Är nog det moment vi behöver lägga minst fokus på. Ska belöna nedläggandet och sättandet mer samt göra lite omläggningar ifall någon hund skulle resa sig på tävling så vi tvingas lägga om för annars finns risken att hon tappar stinget lite. Fritt följ: Finns alltid massvis att träna på här. Ska filma lite mer så att jag ser exakt vad det är vi ska fokusera på. Tror framförallt det är uthållighet, att jag inte vrider mig osv för att rätta in henne utan att hon gör det själv. Ska dessutom försöka få henne lite närmare mig och lägga på mer störning. Läggande: Mest underhåll och belöna uppsitten oftare. Inkallande: Försöka få henne att hålla hög fart momentet igenom, och inte sakta in så mkt i slutet. Rutan: Sätta upp rutan när hon inte ser, lägga in "stanna" och få henne att stå kvar till jag kommer och hämtar henne. Apportering: Ett av våra två hatmoment. Få upp farten både ut och in samt få henne att hålla kvar den ända till jag säger tack. Med andra ord har vi allt kvar. Fritt hopp över hinder: Finliret kvar. Inte släppa igenom sneda sättanden i ingångarna eller annat slarv. Tänka på att bryta ned momentet då och då och belöna enskilda delar. Fjärr: Det andra hatmomentet. Börja om från början med frivilliga lägganden och sättanden så att hon får upp farten. Annat: Träningstävla mycket, kom ihåg att bryta ned momenten då och då och länka mycket. Precision, fart och attityd är kodorden. |
AuthorI den här bloggen står min flatcoated retrievertik Coco i fokus men även jag finns med på ett hörn. Här får ni följa oss genom vår vardag och allt vad det innebär. Arkiv
November 2014
Categories
All
|