Här kommer filmen med platsliggningen. Hade piffat till den lite i movie maker men den gick inte att ladda upp på youtube så fick nöja mig med den tråkigare versionen. Ibland tränar vi såhär som filmen visar men mest kör vi nog hela momentet som det ska gå till på tävling. Då och då plockar vi isär det för att framförallt fokusera på nedläggandet och sättandet som har en tendens att bli sega och ibland kan det hända att hon blir lite osäker när jag säger "sitt". Annars tycker inte jag det är några problem, skulle i så fall vara att hon "lägger sig tillrätta" som hon gjorde på 1,50. Vill ni veta med om lydnadsprojektet och vilka som är med så kan ni gå in på Jenny & Kex blogg.
3 Comments
Första filmen i lydnadsprojektet kommer imorgon. Jag har filmat men det blev lite för mörkt så gör ett nytt försök imorgon när det är lite ljusare ute. :)
Idag blev vi hämtade av Nina med hundar för en lång promenad i Räckan. Der var en hel drös med andra hundar där; whippets, flatte, sheltie, saluki, fralla, spansk vattenhund, pudel och schnauzer. Det är verkligen hundägarnas (och hundarnas) paradis med alla de gigantiska inhägnade fårhagarna. De fletsa där verkar dock tro att det är helt okej att deras hundar får hälsa på allt och alla utan att först kolla med den andra ägaren, det verkar nästan som att det är en oskriven regel att hundarna ska hälsa. Jag bryr mig aldrig om någon busig hund smiter från sin matte eller husse för att hälsa på oss sålänge ägarna inte är helt nonchalanta. Men när de har full koll på sin hund och bara låter den springa fram ändå utan att fråga först kan jag tycka är lite småstörigt. Nu var alla hundar väldigt trevliga och så men Coco har den senaste tiden byggt upp en förväntan på att få hälsa på alla hundar hon ser, i alla fall i när hon är kopplad. Så därför vill jag inte att hon ska få göra det. Man tycker ju att hundägarna borde förstå det när vi kallar in våra vovvar och kopplar dem eller sätter dem vid vår sida när vi börjar närma oss en annan hund. Men icke sa nicke. Flatten hade dock gärna fått springa fram och hälsa (blir man inte alltid lite extra glad när man ser "sin" ras?) men den struntade fullkomligt i oss. Egentligen bryr jag mig inte så mycket om framspringande hundar i och med att Coco går ihop med alla (förutsatt att de är snälla). Men det kan ju inte de andra hundägarna veta att hon gör..
Det var inte meningen att jag skulle skriva en massa om lösa hundar eller snarare nonchalanta hundägare så över till själva promenaden. Nina, jag och vovvarna gick omkring i de stora fårhagarna där de fick härja runt bäst de ville för att sedan ta oss ned till den lilla sjön och gå omkring där bland skridskoåkarna. Det är verkligen något speciellt med att gå på istäckta sjöar. Så häftigt och rofyllt på samma gång. Efter ispromenaden placerade vi oss på en kulle med utsikt över sjön och drack varm o´boy och åt kakor med hundarna nära, nära (så nära att Hollan slickade på kakorna och Cocan välte ut varm choklad över hela mig). Därefter tog vi en vända till på isen för att sedan styra kosan mot ytterligare en fårhage innan vi tog bilen hem. Inga superbilder precis men roliga. Buffeln Coco har inte vett att vara varsam mot lite försiktigare Holley. Även om det ser lite brutalt ut kunde jag inte låta bli att skratta när jag såg bilderna, såg nämligen inte när Cocan mosade ner Hollan i verkligheten.
Idag var det ännu kallare än igår men det hindrade varken mig eller Coco från att fara iväg och träffa Nina och Martina med hundar för agilityträning på klubben. Coco var även idag lite lätt ofokuserad och hade nosen i backen en stor del av tiden men inte alls som igår, jag hoppas på att det är löpet som är på g. Vi körde några kombinationer med framförbyten och svängar osv som mest resulterade i borttappad hund, fel hinder och krockar. Kan säga att i jämförelsen med Nina och Holley var vi som två osynkade kylskåp. ;) Men några gånger lyckades jag få henne att förstå vart hon skulle springa och vilket hinder hon skulle ta. Då fick hon springa lite raka kombinationer som belöning för det älskar hon. Efter träningen körde vi till Arriesjön för promenad i det vackra vädret. När vi såg att folk åkte skridskor på isen vågade vi oss också ut. Liite läskigt men riktigt mysigt. Efter en stund där kravlade oss uppför backen till stadig mark och gick en sväng på land med. Därefter promenerade vi till en inhägnad fårhage som bestod av en gigantisk kulle med nästan nittio graders lutning. Där blev det träning för både oss och hundarna. Vi klättrade upp respektive nedför den två gånger och hundarna fick springa upp och ned dubbelt så många gånger (en av oss stod där nere och en av oss däruppe). Efter 3 och en halvtimme ute sammanlagt var båda hundarna nog rätt nöjda, till skillnad från mina stelfrusna fingrar...
Termometern stod på minus tio men det kändes som minst minus femton så därför blev träningen lagd i en skogsglänta istället för på klubben. På klubben brukar det nämligen blåsa en hel del i och med att där är så öppet. Sådana här dagar hade det suttit fint med en inomhushall eller i alla fall ett ridhus. Men om jag ska vara ärlig tycker jag trots allt att det är rätt mysigt att träna utomhus, i alla fall om man har sällskap som vi idag hade av Nina och Hollan.
Cocan var helt utflippad på träningen, hon var taggad och glad men vääldigt ofokuserad och verkade inte anstränga sin hjärna allt för mycket. När jag sa rutan kastade hon sig ner i ligg för att sedan rulla runt några varv i snön. När vi gick fot avvek hon helt plötsligt från min sida. I fjärren flyttade hon fram flera meter (något som hon aldrig gjort förut). I apporteringsträningen var det full fart fram och tillbaka ibörjan men sen blev hon plötsligt Alfons Åberg och "skulle bara". Och när hon istället för att hämta dummyn hittar på annat så är det kris. Väldigt nosig och lättstörd var hon också, ständigt med munnen full av snö. Antingen så hade hon bara en tramsig dag eller så är löpet nära. Hon har ju inte löpt sedan i somras och beräknas göra det denna månaden eller nästa så det är nog rätt troligt att det är hormoner som sätter griller i huvudet på henne. Men det var ändå ett roligt träningspass trots att jag kände mig dö tjatig, jag menar hon var rätt underhållande och jag kom på åtminstone två saker vi måste träna mer på förutom själva momenten. Nämligen 1. Störningsträning. 2. Att kasta dummyn/leksaken utan att pricka en trädstam eller kasta den rakt i huvudet på Coco. (Nina filmade oss lite men det såg inte mycket ut för världen. Fast de kommer kanske upp här ändå :)). Ja, nu är jag riktigt sugen på en valp. Eller egentligen hade jag gärna hoppat över valpstadiet med det tillhörande kisseriet, ensamhetsträningen och inte minst de pyttepyttekorta promenaderna (jag vill promenera!) men fördelarna väger ju upp nackdelarna. Jag vill kunna forma den lilla och vara med från början, något som jag känner att jag gått miste om med Coco. En lite halvgalen, glad hund med mer motor och fart under tassarna än vad Cocan har är vad jag vill ha. Ska bearbeta mina föräldrar lite, eller köpa en massa trisslotter, vinna några miljoner, flytta (eller varför inte muta päronen?) och skaffa valp. Tror inte det sistnämda är så troligt så det är bara att spara pengar, klistra på mitt gulligaste leende och de tillhörande puppy-ögonen samt lägga fram mina allra bästa argument.
|
AuthorI den här bloggen står min flatcoated retrievertik Coco i fokus men även jag finns med på ett hörn. Här får ni följa oss genom vår vardag och allt vad det innebär. Arkiv
November 2014
Categories
All
|