Nej nu måste jag fixa mig innan det bär av till artonårsfest. Men först lite ojandes vid garderoben över att jag inte har något att ta på mig och lite skuldtjänster på grund av Cocos sorgsna blick. Kramar till alla, men några extra till Norge.
Okej jag erkänner, jag har redan tröttnat på att inte träna hund. Eftersom hon fortfarande är lite slö och konstig fick det bli något enkelt för att stilla mitt träna-hund-behov. Bestämde mig därför att lära henne att rulla på min superfina my little ponny boll (den var billigast) med nosen. Hon förstod fort vad som skulle göras i alla fall (trots flera missar med klickern från min sida som vanligt), men det brukar ju vara enklare med rekvesita. Ska det bara shejpas fram något ur tomma intet tar det lite längre tid.
Nej nu måste jag fixa mig innan det bär av till artonårsfest. Men först lite ojandes vid garderoben över att jag inte har något att ta på mig och lite skuldtjänster på grund av Cocos sorgsna blick. Kramar till alla, men några extra till Norge.
4 Comments
Igår åkte vi till landet, till vackra Österlen på släktkalas. Coco fick stanna hemma denna gången men det gick ingen nöd på henne. Hon var på en minst sagt händelserik långtur med Catja och Vinceprinsen. Blev lite imponerad över Vincent som inte brydde sig så jättemycket över att Coco löpte, intresserad var han ju såklart men inte som många andra hanhundar. Skönt. För att återgå till Österlen. Jag fullkomligt älskar att vara där! Så himla fint och nostalgi på hög nivå! Där tillbringade jag varje sommar när jag var liten och..det går inte att förklara men så fort man kliver ur bilen och andas in landsdoften fylls man av en sådan underbar känsla. Trots att inte Coco var med var det inte en hundfri tillställning. De vi var hos har två stycken jaktgoldens. Jag har alltid varit förtjust i dem bägge, speciellt den yngsta. Hon är så himla sprallig, glad och otroligt kelsjuk. Bara man tittade på henne började svansen vispa omkring i hundratio och hon kastade sig ned på marken för att bli kliad på magen. När man klappade henne visste hon inte vart hon skulle bli av. Hon är nästan sex år gammal men hon betedde sig som max 1. Jag kan säga att jag funderade starkt på att kidnappa henne för att aldrig ge tillbaka henne igen ;). Hundmänniska som man är brukar jag tycka om alla hundar men den här hunden blev jag uppriktigt förälskad i. Nästa hund blir utan tvekan en jaktgolden och jag hoppas att det blir snart. Mamma är lätt att övertala, det är pappa som är problemet. Tyvärr glömde jag kameran så det blev inga bilder på någon av vovvarna. :( Istället får ni se en helt otrolig fin film på två lika otroliga ekipage i lydnad som många av er nog redan sett (men den kan man inte se för många gånger). Hunden på filmen har samma glädje som hunden jag blev kär i. Lite synd dock att tiden mellan momenten klippts bort i filmen så man får inte se hur glad vovven blir när den klappas om. Och juste, det där med de gemansamma trixen. Det verkar svårt att bestämma något gemensamt trix i och med att alla kan olika. Men vi kan ju välja varsett och så har vi typ en vecka på oss och sedan visar vi upp resultatet?
Jag och Coco har börjat med en del positionsträning och bakdelskontroll till det fria följet. Något som vi aldrig gjort förut men som jag tror kan vara väldigt användbart, speciellt till 3:an (man får ju hoppas att vi kommer dit) i stegförflyttningar och backningen. Filmen är från Cocos tredje pass med klossen. Hon blev lite galen på slutet, hoppade upp på stolen och höll på att slå ner kameran haha. Tyvärr blev huvudet också lite kapat, glömde zooma ut.. Men glad var hon i alla fall och hon lär sig otroligt fort.
Senare när jag kommer hem igen blir det lite mer lydnad. Har ju gjort en träningsdagbok och där står rutanträning och dold platsliggning på schemat (och klossträning men det har vi redan gjort idag). Har faktiskt lyckats följa min planering i hela fyra dagar och har till och med skrivit några rader om passen. Hur det gick, vad vi behöver träna och tänka på, när vi tränade, hur länge och framförallt hur hennes attityd var. För det är det allra viktigaste, utan glädje är det ingen mening att träna. Imorgon blir det lite miljöträning (inte för att hon behöver någon direkt). Jag ska klippa mig och eftersom vi ska bort ganska direkt efter och måste lämna Coco hemma får hon (och mamma) följa med till stora staden för att hon inte ska vara ensam för länge. Kanske kan passa på att köra lite lydnad där.. om jag törs vill säga. Från det ena till det andra. Jag har kommit på vilken stor hundnörd jag är. Jag tränar hund, umgås med hund, tänker hund, drömmer hund, läser hund, planerar hund och ser på hund. Jag kollar på massa youtube klipp om hundar speciellt om de inkluderar agility, lydnad, trix eller freestyle, jag surfar omkring på massvis av kennlars hemsidor, kollar stamtavlor, hunddata osv, jag plöjer igenom hundböcker, älskar att läsa hundbloggar, gör upp planer i huvudet över Cocos träning i bilen, på cykeln mm och älskar att lära mig nya saker inom hunderiet. En redig hundnörd. Jag till och med fantiserar om livet med hund när jag flyttat hemifrån, hur jag ska göra med eventuell hundpassning, hur jag ska få ihop ekonomin och jag gillar att kolla på lägenheter där jag sållar bort alla utan närhet till grönområden. (Och nej jag är ingen extrem planerare men däremot en fantastisk dagdrömmare). Jag undrar hur det kommer sig att mina vänner (som har noll intresse för hund) står ut med mig.. Får nog ta och tacka dem. ;) Jag och Coco har börjat ta tag i LK2 moment, eller ja vi ska i alla fall. Rutan var hyffsat bra en gång i tiden men efter x antal månader är det bortglömt, ett tecken på att att det inte var särskilt befäst. Så nu är det bara att börja på ruta ett igen och idag har vi faktiskt gjort några rutskick. Men innan dess filmade jag det (eller ja vårt försök till det, se film nedan) mest för att det är ganska kul att se utveckling och liknande. Jag är dock inte hundra på hur jag ska lära in rutan. Innan använde jag target lite längre bak än i mitten men då jag tog bort den stannade hon innan mitt kommando så jag funderar på att försöka få henne att springa genom rutan genom att placera godis eller leksak bakom och så stannar jag henne i typ mitten men det kanske inte blir så precist då och så kanske hon inte lägger märke till konerna? Hmm.. Hur gör ni? Angående filmen. Är ju inte ens i närheten av rutan men det är kul att se att hon försöker (tack klickermetoden!). Förresten ursäkta mitt smaskande. Äter banan och tuggummi samtidigt (rekommenderar det inte, rätt äckligt) ;) Försöker även lära Coco att stå i sin matskål (fresh va?) och det går rätt bra änsålänge. Hon är riktigt rolig att klickerträna med nu. Hon backar, lägger sig, sätter sig, drar av mig strumpan och testar att bära matskålen ett flertal gånger. Men så plötsligt slår hon på den med tassen och ett, två tre så har hon två tassar i skålen. Och sen tog det stopp för längre har vi inte kommit än. Någon som har tips på lite roliga tricks? Står still i min hjärna.
Nu ska jag mumsa på mitt godis och glädja mig åt att jag inte börjar förrän 13.20 imorgon (kanske därför jag är så glad idag?), egentligen 10.55 men eftersom jag och Nattis inte ens börjat med vår redovisning som vi skulle vara förbereda till imorgon (jag brukar faktiskt vara rätt duktig men man får vara lite slö ibland) är jag lite busig och tar sovmorgon. Ha en fortsatt trevlig dag/kväll! :D Här kommer videon som filmades för några dagar sedan. Var lite tvekis till om jag skulle lägga upp den, varför fattar ni nog sen ;) Hursomhelst är filma något jag borde göra oftare, tex så såg jag att hon hamnar för långt fram då och då i FF.
Nu till gårdagens agilitykurs. Tänkte att jag skulle be mamma filma men glömde såklart kameran.. Störigt. I alla fall så tränades det idag på framförbyten, fram och sist men inte minst en kombination med först däcket, sen två hopphinder, A:et lite snett och en tunnel under A:et. Fram gick väldigt bra. Lade godis i en skål efter det sista hindret för att ha något som lockade framför, satte henne framför det sista hindret och sa fram. Coco var inte direkt nödbädd. Backade då till nästa hinder som hon klarade lika galant, sen backade jag ett steg till (jag vet, man ska skynda sakta men hon kändes så säker) med samma resultat. Då backade jag ett steg till och skickade henne därifrån två gånger innan jag tog det från början. Coco förstod precis vad hon skulle göra och instruktören kom förbi och sa att hon var otroligt, otroligt lättlärd. :D Jag skulle nog bara säga att hon verkligen försöker göra rätt. Nästa kombinatin var den med A:et. Det blev lite klydd efter A:et när jag skulle få in henne i tunneln men när jag föstått hur jag skulle visa gick det bra. Framförbytena gick också över förväntan, men så fort jag stannade upp pga hjärnsläpp blev Cocan såklart också förvirrad. Så summan av kardemumman: två bra agilitytimmar. |
AuthorI den här bloggen står min flatcoated retrievertik Coco i fokus men även jag finns med på ett hörn. Här får ni följa oss genom vår vardag och allt vad det innebär. Arkiv
November 2014
Categories
All
|