Blev träning idag med, inte så länge dock för det var riktigt kallt och dessutom var där en massa kursare men lite fick vi allt tränat. Tycker vi har gjort stora framsteg i ff gällande positionen, men det finns fotfarande en hel del att fila på. Förutom ff blev det rutan och hopp-sitt-hopp som vi bröt ned. Hon var verkligen på hugget och slarvade inte alls mycket idag. Nu måste jag verkligen ta tag i våra hatmomet; apporten och fjärren. Först och främt måste jag få henne att tycka att det värt att springa snabbt som in i både ut och in med apporten,för just nu är det lite halvtaskig fart. Cocan ser ut att tycka det är måttligt roligt men nu när vi har dummien borde det få upp motivationen. Angående fjärren så lägger och sätter hon sig rätt sakta utan tryck och gör det i princip alltid så funderar på att börja om fån början med nya kommandon och bara träna det när hon är riktigt, riktigt taggad (typ när det vankas mat). Borde inte det fungera? Värt ett försök i alla fall.
6 Comments
Direkt efter skolan hade jag tänkt hämta Coco och åka till klubben och träna med Nina och Hollan. Snacka om att jag blev sur när Cocan inte visade sig vara hemma, hon var i skogen och sprang milen. Men som tur var så var de påväg hem, direkt när de kom stack jag och Cookielukki och hämtade Nina för först lydnadsträning på klubben och sen en promenad i Bokskogen. Trodde hon skulle vara i alla fall lite trött i och med att hon precis spungit men det var hon inte. Det var inget fel på varken attityden eller farten. Rutan går riktigt fint nu, av ungefär åtta skick gjorde hon bara fel en gång. Men vi måste träna på att försöka få henne att tänka lite mer framåt, just nu vänder hon upp av sig själv i rutan och ibland är det på gränsen att hon är i den och inte utanför. Det bästa med rutanträningen idag var dock att hon, den gången hon gjorde fel hittade in i rutan på egen tass. Det har hon inte gjort tidigare, utan då har jag fått skicka om henne. Resten av momenten gick också bra. Hon slarvar lite på hopp-sitt-hopp så det får vi bryta ned och finslipa lite. Apporten och fjärren körde vi som vanligt inte, finns inga tråkigare moment men det är verkligen dags att lägga lite energi på dem med så att de också blir roliga. För snart ska vi banne mig ut och tävla!
Efter en timmes tid på klubben körde vi vidare till samma skog som Coco precis varit i. Där täffade Ninas kompis, Jenni och tre chihuahuor som vi gick sju kilometersslingan med. Rena halkebanan var det och några vurpor rikare blev vi allt, men trevligt var det. Eftersom det var skyltat att det pågick jakt och lösa hundar hade jag mestadels Coco kopplad. Litar inte 100% på Cocan när hon får spår i näsan. En skjuten hund eller en hund som konverterar till jakthund är jag inte så sugen på. ;) Nu kan jag med gott samvete lämna Cocan ikväll när jag ska på annat håll. Så kan hon vila sig i form till morgondagen för då blir det också en tur till klubben och förhoppningsvis lite bilder och kanske även någon film. Nyss hemkommen från träning med lydnadsguppen på Malmö bk. Mina planer på att anmäla mig till debut i LK2 till våren grusades. Nej så illa var det inte, men vårt "lydnadssjälvförtroende" sjönk en aning. Vi hittade inte riktigt in i bubblan och Coco kändes lite off. Antagligen för att jag inte var på träningshumör. Några ljusglimtar hade vi dock, som till exempel leken. Hon lekte och kampade som en galning, men förutom det gick det rätt kasst. Eller helt okej gick det väl men inte mer och jag vill inte ha helt ok, jag vill ha det där lilla extra. Men jag måste lära mig att fokusera på det bra för så fort det går dåligt ser jag bara det negativa. Så positivt tänkande Linnea!
Idag åkte jag och Cocan till klubben för lydnadsträning med Nina, Martina och deras hundar (minus Dante). Det gick kanon! Vi körde igenom alla moment i Lk2 förutom apporten och det känns som alla bitar börjar falla på plats nu. Rutan körde vi först fyra skick till, ett från vardera håll med lite olika avstånd. Perfekt placering i rutan varenda gång. Efter en paus med några andra moment emellan flyttade jag den och gjorde lika många skick med samma goda resultat. Nu var rutan visserligen lite mindre än i vanliga fall men jag vågade inte utmana ödet och köra ännu fler skick. Vi länkade även ihop de lättaste momenten för första gången; läggande under gång, inkallning och fritt hopp över hinder. Gick riktigt bra, förutom att fröken, som annars slänger sig i varenda dynghål, inte ville sätta sig där det var som blötast och geggigast - något som vi måste börja träna på. Fjärren gick också bra. Hon kastar sig inte ner och flyger inte upp utan tar några mellansteg med tassarna både påväg ner och upp men det gick rätt snabbt och var på fullt avstånd så jag jättenöjd där. Även ff börjar se lite bättre ut. Hon går inte lika långt fram längre. Däremot måste jag binda fast mina axlar och armar... Hursomhelst känns det som vi snart är klara. Vi har självklart en del att fila på, speciellt i ff och apporteringen (hatmomentet just nu) och så måste vi länka ihop allting och köra med kommendering men det känns som jag borde anmäla till tävling nu. Fast först vill jag helst hitta en träningstävling så att man verkligen får veta vad som behövs tränas mer på. Men eftersom dem inte direkt växer på träd får det nog bli en vanlig officiell tävling som vi får ta som träningstävling. Mer tävlingslikt än så kan det ju i alla fall inte bli ;). Efter lydnadsträningen packade vi in oss i bilen och körde till Räckan. Där strosade vi runt i små skogsdungar och i stora fårhagar ett bra tag medan hundarna sprang av sig i det soliga och vackra vädret. Riktigt härligt var det. Måste säga att först lydnadsträning och sedan långpromenad med sällskap är en perfekt kombination!
Änsålänge håller jag mig till planeringen (och tur är väl det, är ju bara tisdag), jag skriver till och med träningsdagbok. Redan efter några korta pass med apportbocken har vi gjort framsteg. Vi har i princip börjat om från början eftersom slarv-Linnea inte lärde in apporten ordentligt. Numera har vi ett snyggt apporteringsmoment á la klass 1 och jag kan till och med klappa henne och hålla godis framför (ja, min matgalning har fattat att godiset inte försvinner) utan att hon släpper apporten. Ett par ingångar vågade jag mig också på och hon släppte inte apporten precis innan hon satte sig i fotposition som hon brukar utan väntade på mitt "bra". Såklart har vi fortfarande en hel del att träna på men det går åtminstone åt rätt håll! Blöta och frusna (åtminstone jag) är vi just nu efter ett träningspass på klubben med lydnadsgruppen. Inte precis det härligaste vädret att köra lydnad i, speciellt inte om man inte äger några bra regnkläder. Men vi hundägare är ju ett släkte för sig som är ute i ur och skur. ;) Själva träningspasset gick hyfsat. Lite problem hade jag med att få henne att sätta och lägga sig i det blöta, prinsessa som hon är. Jag upptäckte också något annat som vi borde träna mer på, nämligen att ställa upp rutan när Coco inte ser. Den stod nämligen redan uppe när vi kom så hon hade lite svårigheter att hitta den. Jag har alltid varit noga med att flytta den och skicka från olika håll och avstånd men tanken har inte slagit mig att hon tittar när jag sätter upp den och på så sätt lär sig var den är. Fria följet går i alla fall lite framåt och hon går mer och mer sällan för långt fram, pendlar gör hon däremot fortfarande. Ska ta och filma i veckan, tycker det är sjukt svårt att se hur det ser ut från min synvinkel.
Körde nyss ett pass lydnad på Fältet med fokus på rutan och apporten. Två moment som vi har en del problem med. Med apporten är det främst ingångarna som måste jobbas på (hon släpper den innan hon sätter sig i fotposition)och när det gäller rutan måste vi få in tänket framåt och korrekt placering. Hon älskar verkligen rutan men det blir inte alltid rätt, ibland stannar hon upp precis innan. Men eftersom hon gör det klockrent flera gånger tror jag det kommer lösa sig av sig självt efter mer regelbunden träning och med lite hjälp av belöning kastat framåt och en mindre ruta. Apporten däremot kräver nog mer träning, med ingångarna tränade separat.
Nu är vi hemma efter en stunds träning på klubben och en härlig promenad i Käglinge med Martina, kanaan hunden Dante, sheltien Holley och Nina. På klubben blev det lite blandad träning och idag var Coco verkligen på g. Vi började med lydnad och platsliggning, där jag agerade störning genom att gå över henne, locka lite med leksaken osv. Hon låg kvar men det var knappt. Efter det blev det ff och hoppet. FF har verkligen blivit mycket bättre nu, hon går inte lika långt fram längre, men än är jag inte riktigt nöjd. Hoppet är heller inga problem. Med jämna mellanrum ser man i ögonvrån hur hon tar sikte på hindret och springer dit, flyger över det och sätter sig och väntar på andra sidan. Knashund.
Det var den enda lydnaden vi körde idag men det räckte gott och väl efter juluppehållet. Efter det blev det trixträning och därefter gick vi över till agilityhinderna och körde några kombinationer. Där gäller det att ha stenkoll på henne så att hon inte skadar sig för rätt som det är, är hon påväg mot vippen och ska ta den helt själv (litar inte på att hon tar den helt korrekt när jag inte är bredvid). Jag kom snabbt fram till några saker som vi behöver öva på efter att ha kört en stund: min katastrofala handling och att hon ska följa den, starterna (trodde aldrig hon skulle bli en tjuvstartare men oj vad myror i brallan hon hade!) och slalom (framförallt från "fel" sida). Vi körde några "framåt" skick också. Vid de första var hon lite tveksam men hon blev allt säkrare och i slutet gick det i hundranittio. När vi tränat klart körde vi allihop till Käglinge och gick omkring i fårhagarna så att de fick springa runt och busa av sig lite. Coco var dock mest intresserad av sorkhålen. Inte blev intresset svalare av att hon hittade en död liten sork som hon tuggade lite på innan jag hann fram och tog den. Blöö vilken äcklig hund jag har! Strax efter lunch åkte jag och Coco till klubben och träffade Nina med sheltien Holley, chihuahuan Texas och Martina med canaan dogen Danten för lydnadsträning. Coco var inte på topp idag, hon var lite loj och inte alls så "på tårna". Men jag kände redan innan vi åkte till klubben att hon inte skulle vara så taggad, hon snarkade gott i sängen även efter jag gått upp och på promenaden gick hon hela tiden i en radie av 1 m istället för 5-20 som i vanliga fall. Visst var hon glad och tyckte det var kul men inte så som på den senaste tiden. Denna träningen fick vi inte direkt någon genombrytare eller några framsteg (om ni inte redan gissat er till det) men det var trevligt att träna ändå. Efter en timmes tid där på klubben gick vi till zoo-affären för att väga Coco och leta upp något att ge henne i julklapp. Vågen stannade idag på 26,5 kg,vilket är alldeles lagom för henne och julklappen blev ett snuskigt ben som Coco så tydligt gjorde klart i att den ville hon ha med detamma.
Nu blir det till att göra Coco julfin med både bad och trimmning. Tror det är sådär lagom uppskattat. ;) När hon torkat blir det långpromenad. ...är hopplöst! Idag när jag skulle köra till klubben (som jag kört till femtioelva gånger) hade inte GPS:en hunnit laddas ordentligt men jag chansade på att den skulle klara sig. Dumt gjort, för på inre ringvägen hade det nämligen skett en olycka vilket gjorde att jag stod i en megalång bilkö som inte rörde sig en fena i en 20-25 minuter. Precis när kön började förflytta sig slocknade GPS:en. Så jag körde fel och hamnade mitt i ingenstans. Tur jag hade Coco med mig, annars hade jag fått lite smått panik. På något sätt lyckades jag ändå hitta till brukshundsklubben. Visserligen 45 minuter försent, men bättre sent än aldrig. ;) De andra hade ju redan kört igång när en yrpanna till Linnea och en flattig och vild Coco kom fram så vi körde lite för oss själva. Trots att hon var ännu mer taggad än vanligt lyckades jag ändå få till fotpositionen rätt bra. Förutom ff blev det platsliggning, rutan och hoppet där alltihop gick toppen. Rutan är fortfarande lite knepig men Coco gillar den och tjuvar gärna om jag inte håller tungan rätt i mun, likadant med hoppet. Riktigt rolig att jobba med är min lilla Cocofis, hon vill bara köra mer och mer! En riktig höst-vår hund är hon. Våra största framsteg av dem alla är dock att hon inte längre blir låg och suger åt sig allt som en svamp när vi tränar med andra (har antagligen i och för sig att göra med att ingen i träningsgruppen fyar och har sig som ex. på viltspårskursen i höstas men ändå) och hon leker till och med bra med leksak. Så glad!
|
AuthorI den här bloggen står min flatcoated retrievertik Coco i fokus men även jag finns med på ett hörn. Här får ni följa oss genom vår vardag och allt vad det innebär. Arkiv
November 2014
Categories
All
|