Förresten, hade tänkt ta och börja filma lite mer, både träning och vardag. Är så nyttigt, speciellt i träningen. Men windows live movie maker fungerar inte för tillfället. Någon som har tips på andra filmredigeringsprogram?
Nyss hemkommen från första kurstillfället med hund. Bland deltagarna fanns Dante, Holllan, en annan flat, en jaktlabbe, en rottis, en schäfer, en boxer, en corgi och så Cocan förstås. Idag stod dessa saker på agendan: kontaktövningar/uppvärmningsritual, linförighet/fritt följ, in i utgångsposition/vänstersvängar och bakbensteknik/bakbenskontroll. Cocan var taggad, även om jag gärna sett ännu mer attityd och fart (kan nästan inte bli för mycket att den varan ;)). Försöker bryta hennes motto "skynda långsamt". Är hittills väldigt nöjd med kursen och intruktören, hon verkar kunnig men förklarar bra och enkelt och verkar bara se lösningar på saker och ting. Till nästa gång blir det att damma av klossen igen, är alldeles för dålig på det där med bibehålla inlärda saker. Ska även träna väldigt mycket attityd i fotgåendet och ta tag i lekträningen. Hade helst velat sätta igång på en gång men Cocan är nog rätt trött. Hon höll igång hela kursen, även (eller speciellt) när vi satt stilla och lyssnade. Hon kampade med min halsduk (varför kan hon inte göra det med några av sina femtioelva leksaker i stället?) och bjöd på en massa olika beteenden hela tiden. Inte ger hon upp iheller när hon inte får den där köttbullsbiten, då tar hon bara i ännu mer. Sötnöt.
Förresten, hade tänkt ta och börja filma lite mer, både träning och vardag. Är så nyttigt, speciellt i träningen. Men windows live movie maker fungerar inte för tillfället. Någon som har tips på andra filmredigeringsprogram?
4 Comments
Börjar sent idag så gick en extra lång morgonpromenad med Cocotösen i sitt nya fina halsband. Älskar verkligen hurttas kollektion.
Ikväll blir det lydnadskurs, första gången Cocan får följa med. Ska bli spännande. Kommer ha en flattig hund i början men hon brukar ganska snabbt sansa sig. Fast för min del får hon gärna vara flattig hela tiden. Igår kväll innan kursen fick Cocan ett apporteringspass i mörkret. Ibörjan hittade hon dummisarna snabbt och lätt men när jag kastde ut den nya pälsbeklädda bollen på en äng med högt gräs trodde jag den var förlorad för all framtid. Cocan kutade runt och letade efter den en bra stund. Eftersom jag inte ville att hon skulle misslyckas visslade jag in henne men kom det gjorde hon inte, hon fortsatte springa omkring som en yr höna. Det är en fin balansgång där mellan att vara självständig och förig. Jag lät henne vara, plockade upp ficklampan och gick och letade efter bollen på egen hand på fältet. När jag precis skulle ge upp kom Cocan med den i munnen, stolt som en tupp. Idag var det kursstart på tävlingslydnadskursen. Åkte dit lagom kaxiga och förväntansfulla men påvägen hem hade denna kaxighet flytt fältet. Jisses vad petigt tävlingslydnad är! Vi gick igenom de nya reglerna och hur man bedöms på tävling och jag kunde inte låta bli att tänka. "Men var är glädjen?" Så himla strikt och formellt i både trean och i eliten, framförallt i eliten. Speciellt jobbigt om man har en hund som min, det vill säga en hund som inhar lätt att gå ner sig. Men tänker inte låta det avskräcka mig, just nu är målet tvåan. Sen får tiden utvisa resten. Träna trean och elit kommer vi göra men tävla vet i fasen om Cocan pallar. I så fall får hon se till att leva länge ;). Bortsett från att eliten inte kändes så lockande och att man verkligen kom underfund med hur långt vi har kvar så känns det kul med kursstart. Imorgon drar den igång på riktigt med träning. Lite lätt nervöst men mest kul. Är taggad på att lära mig massvis med nytt och bli startklar för tvåan.
Nu är löpet över och hon är som vanligt igen, vilket betyder att vi kan sätta igång att träna! Efter tre veckor med ingen träning alls (okej, kunde inte låta bli några gånger) är jag riktigt taggad. Förhoppningsvis är Coco också det. Alldeles lagom till lydnadskursen som drar igång på tisdag med teori och onsdag med praktik. Medan vi sysselsatt oss med extra mycket motion har jag finurlat på våra problem i lydnaden och jag har faktiskt kommit på några saker. Nu tror jag till exempel att jag vet hur jag ska få fram lite snabbare skiften i fjärren. Har även bestämt mig för att än en gång försöka få upp Cocos leksaksintresse och det har jag också en plan för som borde fungera även om det kommer ta sin tid. Coco är riktigt duktig på att leka med lite udda saker som PET flaskor, soppåsen och plastkassar men vanliga leksaker är hon bara måttligt förtjust i.
Nu ska vi ta och rota fram dummiesarna och ta det första apporteringspasset på ett bra tag. Jag vet en som kommer bli glad.. Efter att Hollan nosat in sig lite i vårt hus gick vi ut på en långpromenad. Först gick vi till Arriesjön där vi tog en vända på stigarna och runt sjön och därefter gick vi till andra sidan byn (i brist på annat ord) för att de skulle få leka av sig i en inhägnad rastgård. Hollan vågade jag inte släppa och Coco misstänker jag att hon höglöper så hon får hållas i koppel nästan alla promenader nu i en veckas tid ungefär. Kommer nog bli rätt jobbigt, hon älskar att springa lös och är van att få göra det. Får nog bli en del cykelturer så att hon får göra av med all energi ändå, ska hon göra det på koppelpromenaderna får jag nog ta och gå hela dagen. ;) I alla fall så har Holley funnit sig väl i att byta matte för en dag. Hon fick några lekryck då och då; kastade sig i lekposition, sprang runt, skällde och snurrade in mig i kopplet, riktigt roligt såg det ut. Med en sådan hund och en annan (aka Coco) som gjorde jämfotaskutt ner i diket med jämna mellanrum så blev det lite trassligt med kopplena. Men efter bus i rasthagen och med lite lätt tillhörande lydnadträning (får ta och införa en ny gren där man kan gå fotgående med två hundar) så gick två skitiga och blöta hundar exemplariskt hela vägen hem. I alla fall Holley.. Lite senare idag blir det nog lite apportering för Cocos del. Hon har inte fått tänka med hjärnan på några dagar och ska vi överleva alla koppelpromenader är det nog bäst att hon får göra det.
Trotsade vädret och följde med mina föräldrar till Landskrona för att gå ungefär 7 km längst kusten. Regnigt, blåsigt och dimmigt var det men Coco var överlycklig. Hon hoppade hit och dit, rullade sig i tången, snodde min vante (och lade den i vattenpölen..) och såg allmänt busig ut. Perfekt väder att gå med en löptik lös i alla fall. Det var inte många hundar i sikte och än har inte hormonerna stigit Coco över huvudet. Tyvärr så hade jag såklart glömt batteriet till kameran hemma, så där stod jag som ett fån och kliade mig i huvudet i x antal minuter. Surt! Så fick bli en bild från förra gången vi var där.
Imorgon blir det förhoppningsvis lydnad, har varit lite kass med lydnaden nu ett tag. Behöver verkligen ny inspiration, hon är så duktig och glad på träning men går ner sig så lätt vid minsta lilla och jag vet inte riktigt vad jag ska göra åt det, mer än att vara så positiv och säker som möjligt. Åkte till en annan brukshundsklubb idag för att träna lite mer tävlingslikt. Vi valde ut några moment var sen agerade en tävlingsledare och en annan både domare och skrivare. Gick inte sådär jättebra för vår del. Hon var inte riktigt pepp idag. I ff hamnade hon lite för långt bak emellanåt, rutan hittade hon inte, läggandet var lite segt och i fjärren ville hon inte lägga sig. Vi måste helt klart träningstävla mycket mer, hon märker direkt när jag blir lite smånervös (tänk att jag tom blev lite nervös för detta haha) och osäker. Så om vi inte ska träningstävla för hennes skull borde vi absolut göra det för min. Mina nerver sitter ju typ utanpå kroppen..
Igår kom det ett litet mail som berättade att jag och Coco kommit med på en tävlingslydnadskurs v.10. En kurs som vi först stod som reserver till då den var full. Har haft svårt att hitta en bra lydnadskurs inom rimligt avstånd så det var en trevlig överraskning. Är taggad på att få lite ny inspiration, andra synvinklar och att utvecklas med Cocofisen. Nu ska det tränas lydnad!
Här kommer filmen med platsliggningen. Hade piffat till den lite i movie maker men den gick inte att ladda upp på youtube så fick nöja mig med den tråkigare versionen. Ibland tränar vi såhär som filmen visar men mest kör vi nog hela momentet som det ska gå till på tävling. Då och då plockar vi isär det för att framförallt fokusera på nedläggandet och sättandet som har en tendens att bli sega och ibland kan det hända att hon blir lite osäker när jag säger "sitt". Annars tycker inte jag det är några problem, skulle i så fall vara att hon "lägger sig tillrätta" som hon gjorde på 1,50. Vill ni veta med om lydnadsprojektet och vilka som är med så kan ni gå in på Jenny & Kex blogg.
Termometern stod på minus tio men det kändes som minst minus femton så därför blev träningen lagd i en skogsglänta istället för på klubben. På klubben brukar det nämligen blåsa en hel del i och med att där är så öppet. Sådana här dagar hade det suttit fint med en inomhushall eller i alla fall ett ridhus. Men om jag ska vara ärlig tycker jag trots allt att det är rätt mysigt att träna utomhus, i alla fall om man har sällskap som vi idag hade av Nina och Hollan.
Cocan var helt utflippad på träningen, hon var taggad och glad men vääldigt ofokuserad och verkade inte anstränga sin hjärna allt för mycket. När jag sa rutan kastade hon sig ner i ligg för att sedan rulla runt några varv i snön. När vi gick fot avvek hon helt plötsligt från min sida. I fjärren flyttade hon fram flera meter (något som hon aldrig gjort förut). I apporteringsträningen var det full fart fram och tillbaka ibörjan men sen blev hon plötsligt Alfons Åberg och "skulle bara". Och när hon istället för att hämta dummyn hittar på annat så är det kris. Väldigt nosig och lättstörd var hon också, ständigt med munnen full av snö. Antingen så hade hon bara en tramsig dag eller så är löpet nära. Hon har ju inte löpt sedan i somras och beräknas göra det denna månaden eller nästa så det är nog rätt troligt att det är hormoner som sätter griller i huvudet på henne. Men det var ändå ett roligt träningspass trots att jag kände mig dö tjatig, jag menar hon var rätt underhållande och jag kom på åtminstone två saker vi måste träna mer på förutom själva momenten. Nämligen 1. Störningsträning. 2. Att kasta dummyn/leksaken utan att pricka en trädstam eller kasta den rakt i huvudet på Coco. (Nina filmade oss lite men det såg inte mycket ut för världen. Fast de kommer kanske upp här ändå :)). |
AuthorI den här bloggen står min flatcoated retrievertik Coco i fokus men även jag finns med på ett hörn. Här får ni följa oss genom vår vardag och allt vad det innebär. Arkiv
November 2014
Categories
All
|