Fick lägga tillbaka klöven och sen var det dags att spåra en gång till, fast lite lugnare och med mig. I början gick det undan och jag fick bromsa henne lite. Betydligt yvigare än Holley och inte lika låg näsa men det är ju lite flattestil. Hon tappade bort sig ett par gånger, speciellt i vinkeln men hittade tillbaka själv och fann klöven i slutet igen. Den är en stor favorit hos Coco, hon blir så mallig och tycker den är helfestlig. Nu blir det till att bunkra upp med lite klövar och blod för det här är tydligen Cocos grej!
Jag har länge sagt att jag och Coco ska börja viltspåra igen. Vi gick ju en kurs i höstas så åtta gånger har hon spårat tidigare men jag upplevde inte att varken jag eller Coco lärde oss särskilt mycket på den kursen. Men sagt och gjort så åkte jag och Cocan med Nina, Hollan och Texas till skogen för att lägga spår. Eftersom vi bara hade en klöv lade vi bara ett som Coco och Hollan fick dela på. Texas fick ett godisspår istället. Vi band upp hundarna och gick iväg, jag droppade blod och drog klöven och Nina satte upp gröna (eh?) snitslar efter. Cocan sitter alltid väldigt lugnt och väntar... tills man kommer tillbaka. Då blir hon galen. Så galen att hon drog isönder stubben hon satt fast i. Band hennen i ett bastantare träd medan Hollan gick spåret och hon visade var skåpet skulle stå med låg näsa och djup koncentration. När vi kom tillbaka var Coco ännu gladare så när jag skulle sätta på henne selet ville hon inte stå stil och fick ett flatteryck och rusade runt, runt, runt. Jag lät henne hållas, hon stannade till lite och nosade vid spårstarten och helt plötsligt var hon väck! Helt paff blev jag men en minut senare dök hon upp igen. Och vad kommer hon med i full galopp om inte klöven?! Hon hade fått upp spåret och tagit det själv, ryck bort klöven som jag knutit i trädet och kommit tillbaka. Väldigt mallig. Klöven låg ändå en bra bit bort, utom synhåll och fastknuten. Vad behöver hon mig till i spåret? Hon kan ju ställa upp i anlagsklass själv. Skämt å sido men jag blev i alla fall imponerad och förvånad. Hade bara sagt, några få minuter innan att spåra det kan inte min hund. Tvi fick jag!
Fick lägga tillbaka klöven och sen var det dags att spåra en gång till, fast lite lugnare och med mig. I början gick det undan och jag fick bromsa henne lite. Betydligt yvigare än Holley och inte lika låg näsa men det är ju lite flattestil. Hon tappade bort sig ett par gånger, speciellt i vinkeln men hittade tillbaka själv och fann klöven i slutet igen. Den är en stor favorit hos Coco, hon blir så mallig och tycker den är helfestlig. Nu blir det till att bunkra upp med lite klövar och blod för det här är tydligen Cocos grej!
9 Comments
11/5/2012 05:41:59 am
Viltspår är himlans kul! Jag skulle behöva få tummen ur och ta upp det med lilla grå här hemma... men jag har aldrig tid... äh, under sommaren får det bli av! Igen ;)
Reply
11/5/2012 06:27:20 am
Haha, Pelle spårade ett personalen
Reply
11/5/2012 07:06:26 am
Härligt att ni har hittat någonting som Coco gillar, och det är helt okej att vara lite mallig om man lyckas nosa upp klöven helt själv! Viltspår verkar jättekul :)
Reply
12/5/2012 02:42:55 am
Skoj att det gick bra! :)
Reply
12/5/2012 04:44:49 am
sv; tack! Ja, visst blir det så alltid!! ;)
Reply
Nina
13/5/2012 06:37:00 am
Coco är för rolig!! :-D väldigt kul med en underhållande hund! Hon hörde nog de negativa sakerna du sa och tänkte "nu ska jag visa henne!!" ;-)
Reply
Leave a Reply. |
AuthorI den här bloggen står min flatcoated retrievertik Coco i fokus men även jag finns med på ett hörn. Här får ni följa oss genom vår vardag och allt vad det innebär. Arkiv
November 2014
Categories
All
|