Själva födelsedagspresenterna innehöll allt annat än mat. Hon hade nämligen redan gratulerat sig själv iförskott för ett par dagar sedan med att ta ner och öppna plåtburken med hennes mat i från diskbänken (som jag såklartglömt att ställa utomräckhåll) och tömt den på dess innehåll. Hon var rund och go när jag kom hem kan jag säga.. Istället fick denna matfixerade hund vara med och klä julgranen, men hon tycktes ha missuppfattat sin uppgift för med sin jädra svans gjorde hon precis tvärt om.. Senare på eftermiddagen/kvällen körde jag och födelsegrisen först till Arriesjön och gick (eller ja, Coco sprang som en dåre medan jag sniglade fram i mörkret) och därefter till ett annat roligt naturområde för Cocos favoritsysselsättning, apporteringsträningen. Hon håller nog med om att det varit en lyckad födelsedag. ;)
Idag fyller en fantastiskt go och glad hund hela fyra år, vilket betyder att just denna goa hund varit min i 3 år om dryga en månad. 3 fantastiska år då min stora dröm om en egen hund gick i uppfyllelse trots allergi. Ni kan tro att jag tjatade, bönade och grät i många, många år. "Jag vill ha en hund", "Snälla, snälla ge mig en hund" och "Jag lovar att städa ifall jag får en hund" (yeah right..) skrev jag på säkert hundra post-it-lappar och satte överallt. Små lappar där det inte gick att ta miste på mitt tydliga budskap. Tro det eller ej, men det fungerade till slut. Mina föräldrar gick med på att testa om min allegi klarade en hund och vi fick låna Marco, en underbar flatte som alltid kommer ha en speciell liten plats i mitt hjärta, i några månader. Efter det kom Coco ganska oväntat in i mitt liv med sin (ibland irriterande) svepande svans. Min första tanke var att hon var liten och ful, vilket kanske inte var en så konstig eftersom Marco var en bra bit högre och skönheten själv. Jag ville inte ha Coco, absolut inte. Men pappa tyckte hon liknande en av våra förra hundar och ville absolut ha henne. Efter några dagar hade jag ändrat inställning. Antagligen mest för att jag inte orkade vänta flera månader på en valp.. Men ju mer tiden gick, desto närmre kom vi varandra och nu ångrar jag mig inte ett dugg! Hon är trygg, orädd, glad, positiv, arbetsvillig, envis, snuskig, matgalen och en fantastisk läromästare och vän. Vi har en fin relation som bara tycks bli allt starkare och starkare.
Själva födelsedagspresenterna innehöll allt annat än mat. Hon hade nämligen redan gratulerat sig själv iförskott för ett par dagar sedan med att ta ner och öppna plåtburken med hennes mat i från diskbänken (som jag såklartglömt att ställa utomräckhåll) och tömt den på dess innehåll. Hon var rund och go när jag kom hem kan jag säga.. Istället fick denna matfixerade hund vara med och klä julgranen, men hon tycktes ha missuppfattat sin uppgift för med sin jädra svans gjorde hon precis tvärt om.. Senare på eftermiddagen/kvällen körde jag och födelsegrisen först till Arriesjön och gick (eller ja, Coco sprang som en dåre medan jag sniglade fram i mörkret) och därefter till ett annat roligt naturområde för Cocos favoritsysselsättning, apporteringsträningen. Hon håller nog med om att det varit en lyckad födelsedag. ;)
11 Comments
17/12/2011 06:00:40 am
Grattis Coco!
Reply
Anne-Lie
17/12/2011 09:06:10 pm
Coco hon är fin hon och det är du med. Det går inte att ta miste på den härliga relation ni har tillsammans.
Reply
18/12/2011 03:27:54 am
grattis i efterskott! =D
Reply
Leave a Reply. |
AuthorI den här bloggen står min flatcoated retrievertik Coco i fokus men även jag finns med på ett hörn. Här får ni följa oss genom vår vardag och allt vad det innebär. Arkiv
November 2014
Categories
All
|