Jag har en tendens att ibland gå lite för långt när vi är ute och går. Min hjärna är inte alltid med när vi promenerar i väg så ett, två, tre så känner jag att det är hög tid att slänga sig på sängen men då är vi alltid en bra bit hemifrån. Det är aldrig riktigt lika kul att gå tillbaka... Idag lyckades det bli hyfsat mörkt innan vi kom hem men som tur var hade Coco fått med sig reflexvästen, hon tog med den ut och gick och bar på den en ganska lång stund innan jag upptäckte den (och den är lysande orange!). Det är tur att någon av oss tänker i alla fall. På vår runda gick vi in om den lilla skogen en sväng. Där lyckades Coco hitta en korvbit i trädet, den hunden har verkligen näsa för mat. När vi påvägen hem träffade på en liten rullskridskoåkande flicka som ville klappa Coco blev hon så till sig av glädje att hon apporterade flickans arm (hade förvarnat flickan så hon skrattade bara). Sen ville Coco hellre följa med flickan på de häftiga rullerna. Otacksamma hund som hade kunnat lämna en för vem som helst ;)
5 Comments
Leave a Reply. |
AuthorI den här bloggen står min flatcoated retrievertik Coco i fokus men även jag finns med på ett hörn. Här får ni följa oss genom vår vardag och allt vad det innebär. Arkiv
November 2014
Categories
All
|