Coco är en riktig kelgris och trivs som fisken i vattnet sålänge man bara klappar och pratar lite med henne. När jag sitter i sängen ligger hon kloss intill med huvudet vilandes på valfri kroppsdel. Sitter jag (eller någon annan för den delen) på golvet eller på en stol kommer hon travande, svassar runt en med något i munnen och viftar intensivt på svansen vid minsta lilla beröring. Att sitta i knäet tycker hon också är mysigt. När jag sover brukar jag vakna av att hon kryper upp intill mig och och snor en bit av min huvudkudde för att därefter börja snarka en i örat. Coco hade aldrig klarat ett liv utan mänsklig kontakt och därmed känner man aldrig ensam sålänge hon finns i närheten.
5 Comments
Leave a Reply. |
AuthorI den här bloggen står min flatcoated retrievertik Coco i fokus men även jag finns med på ett hörn. Här får ni följa oss genom vår vardag och allt vad det innebär. Arkiv
November 2014
Categories
All
|