När spåren gåtts var det dags för lektävlingar i lag där man skulle gå med en vattenfylld platsmugg i samma hand som man hade kopplet och runda en kon utan att spilla ut något. Det lag som hade mest vatten i sin bägare fick poäng. Därefter var det dags att gå med lös hund mellan tre fulla tallrikar med korv. Där fick jag jobba lite på de två första innan Coco förstod att dem fick man tyvärr inte äta. Sist men inte minst skulle man sätta hunden mitt emellan de båda lagens tallrikar med korvar på, gå tio meter och kalla in. Matvraket Coco sprang direkt mot mig men samtidigt sneglade hon längtande på tallrikarna. Såg riktigt roligt ut. Vårt lag vann i alla fall och innan vi gick hem blev vi en leksak, ett diplom och lite kaka i magen rikare.
Tidig förmiddag igår bar det av till viltspårsavslutning. Vi började med att gå två spår. Första spåret låg i en träddunge och jag kan säga att jag blev rejält överrumplad när det istället för en liten klöv satt ett helt rådjur i spårslutet som tydligen hittats överkörd förregående dag. Usch, jag föredrar en liten klöv framför dessa bambiögon. Coco blev också lite paff men det övergick snabbt i nyfikenhet. Det andra spåret låg ute på åkern och var lagt i en ödla, vi skulle alltså korsa vårt eget spår. I detta spårslut fanns lugnande nog en vanlig klöv som Coco kastade sig över. Bitvis går hon med låg näsa, dock lite för snabbt, men då och då stannar hon upp lyfter nosen. Ibland hittar hon på annat med. Men med lite mer träning kommer det nog gå bra. Utvecklats har hon i alla fall gjort dessa gångerna.
När spåren gåtts var det dags för lektävlingar i lag där man skulle gå med en vattenfylld platsmugg i samma hand som man hade kopplet och runda en kon utan att spilla ut något. Det lag som hade mest vatten i sin bägare fick poäng. Därefter var det dags att gå med lös hund mellan tre fulla tallrikar med korv. Där fick jag jobba lite på de två första innan Coco förstod att dem fick man tyvärr inte äta. Sist men inte minst skulle man sätta hunden mitt emellan de båda lagens tallrikar med korvar på, gå tio meter och kalla in. Matvraket Coco sprang direkt mot mig men samtidigt sneglade hon längtande på tallrikarna. Såg riktigt roligt ut. Vårt lag vann i alla fall och innan vi gick hem blev vi en leksak, ett diplom och lite kaka i magen rikare.
0 Comments
Leave a Reply. |
AuthorI den här bloggen står min flatcoated retrievertik Coco i fokus men även jag finns med på ett hörn. Här får ni följa oss genom vår vardag och allt vad det innebär. Arkiv
November 2014
Categories
All
|