På schemat stod idag några moment som gruppens detagare hade önskat. Det blev platsliggning med omlägg, rutan, apportering och läggande och ställande under gång. Platsen gick finfint, hon har fått mycket snabbare lägganden och säkrare uppsitt. Apporteringen gick okej, är full fart ut och gick näästan lika snabbt in. När det var dags för rutan ställde hon sig lite för långt fram (hon siktar alltid på den högra främsta konen), men efter en påminnelse med targeten hamnade hon i mitten resterade gånger med bra fart ut. Hon har dock fortfarande lite svårt för att stå kvar tills jag kommer. Läggandena och ställandena gjorde vi tävlingsmässigt tre åt gången samtidigt. Cocan blev lite brydd av att två andra också gav kommando till sina hundar samtidigt och en gång stannade hon på en av de andras kommando men hon hade väldigt fin attityd i framförandet. Tycker uthålligheten blivit mycket bättre sen svackan även om den fortfarande behöver tränas upp lite till. Hon leker helhjätat och är hela tiden på hugget. Nästan som om vi behöver träna lite passitivitet för när vi samlas för att lyssna på instruktören fortsätter Coco att träna för sig själv i hopp om klick och godis. Får hon inte det så rullar hon omkring i gräset samtidigt som hon frustar som en gris eller puffar på mig.
6 Comments
Kvällens kurs innebar dirigering genom hela sin lydnadsklass. Jag fick börja dirigera en jaktlabbe och dess matte genom LK2-programmet. När det var min och Cocos tur hade Cocan suttit och taggat till i bilen för ut kom hon som en virvelvind. Överlycklig och flatteflamsig. Fick värma upp henne lite men körde igång ganska direkt. Hon höll samma härliga attityd genom hela programmet. FF var supersnyggt med de fina "dressyrhästsframbenen". Det blev något lite snett sättande och jag höll en hastighet på ungefärliga 120 km/h i svängarna. Går alltid så himla fort när jag är lite smånervös, så hon fick lite svårt att hänga med. Läggandet fick vi göra om för hon lade sig inte på första, tror det har att göra med att jag sa det annorlunda. Rutan var helt klart dagens höjdpunkt. Hög fart in och bra placering, dock så står hon inte kvar, vilket inte är så konstigt med tanke på att jag inte lagt in ett stanna eller stå utan enbart fokuserat på rätt placering och fart. Men det blir till att lägga på ett stanna-kommando meddetsamma. När vi skulle köra apporteringen sprang hon in i rutan i stället, apporten är inte riktigt lika rolig... Övriga moment gick bra. I fjärren behöver vi träna på längre avstånd och stadga, hon hoppar just nu upp och ned som en gummiboll där. Efter lite finlir här och var och lite mer grovjobb när det gäller apporten och fjärren så är vi tävlingsklara. (Ja, och så måste vi ju kedja ihop allt, överträna, dra ned på belöningen, se till att attityden håller genom hela och så det och det och det och det. ;)) I och för sig har vi varit så här pass klara ett bra tag innan Cocans löp och attitydssvacka men nu jäklar ska armarna kavlas upp och ta tag i det sista med.
Idag var det kurs i lydnad igen. Denna gång låg fokuset på hoppet, apporten, läggande under gång, inkallning, bakbenskontroll och så körde vi den obligatoriska platsliggningen. Också idag var Cocan pepp. Hon hade bra attityd i allt och lekte med alla leksaker jag presenterade för henne även om halsduken helt klart var roligast. Momentmässigt var det väl inte jättesnyggt. I hoppet har hon ett bra sug (tjuvar gärna) och ett snyggt uthopp, dock vill jag ha henne lite längre bort från hindret så att återhoppet blir lättare. Apporten gick helt OK, det har aldirg varit varken mitt eller Cocos favoritmoment men hon var ändå snabb ut, dock inte in. Ska plocka isär momentet och få mer fart i alla delarna. Läggande under gång kan bli något snabbare men inkallningen är bra. Gällande bakbenskontrollen så vet jag helt ärligt inte hur det går där, hon var kvick i rörelserna men jag tycker det är jättesvårt att se om hon arbetar med bakbenen. I platsliggningen åkte hon över på skinkan, något som enligt instruktören är extra vanligt för retrievers. Tycker det är lite svårt att få bort eftersom hon glider över direkt när hon lagt sig och jag vill inte gå in och peta för mycket så att hon blir osäker. Idag räckte det dock med ett omlägg sen låg hon som man skulle. Min fis.
Nu är det dags att fixa till snygga moment. Innan, under och efter löpet var det attityden vi fick jobba upp men nu har hon den igen så nu kan vi även fila och peta lite i momenten med. Tänkte göra en planering (som jag inte kommer hålla) eftersom jag är så dålig på att träna lydnad hemma. Men nu när hon har attityden är det sjukt kul och jag får akta mig lite så att jag inte tröttar ut henne. Nu måste jag rädda min mobil som just nu blir omkringburen av en galet glad apportör. Tjingeling! I förmiddags tog jag och Coco en cykeltur på knappt 5,5 km. Två dummisar låg i cykelkorgen sen innan så i början av turen blev det ett kortare apporteringspass. Det var ett tag sedan vi körde apportering, vilket märks. Hon tramsade sig lite och var inte särskilt fokuserad på sin uppgit men kul tyckte hon det var. Efter cykelturen fick Cocan vila några timmar medan jag var i stan. När jag kom hem igen gick vi 7 km. Vi promenerade genom golfbanan, till och runt Arrie där hon tog sig ett dopp, tillbaka på landsväg och upp över backen där vi avslutade med att träffa några av Cocos hundkompisar som hon lekte lite med.
I onsdags var det som vanligt kurs. Jag berättade för instruktören att Cocan blivit betyligt slöare på senaste tiden och att hon har lätt att bli låg i träningssammanhang då jag ville ha hjälp att lösa och motverka det. I onsdags visade hon sig dock vara nästan som innan löpet (åtminstone i början) och instruktören tyckte hon såg pigg och glad ut men höll med om att hon inte var världens snabbaste så jag fick några tips på hur jag ska få upp aktivitetsnivån och snabbheten i rörelserna. Jag fick låna en leksak som de flesta hundar brukar gå igång på men Cocan var sådär måttligt road, vilket jag redan förutspått. I slutet fick hon istället leka med min halsduk som hon visat intresse för några gånger innan och jisses vad hon gillade den. Helt galen och vilken härlig attityd! Har testat och lekt med halsduken nu några gånger till och hon tycker fortfarande den är lika kul. Jag ska göra allt jag kan för att intresset för halsduken ska kvarstå för det är så mycket enklare att träna en hund med föremålsintresse, speciellt om man vill få upp fart och attityd.
För att återgå till kursen i onsdags så körde vi platsliggning, tandvisning, ställande, fritt följ, rutan och ingångar. Här kommer en kort resumé: Platsliggningen - Gick som vanligt finemang. Hon kan ligga hur länge som helst med fokus och reser sig inte upp i första taget oavsett störning. Däremot händer det att hon glider ner på ena skinkan så ska gå in och rätta till det lite. Tandvisning - Gick fint som vanligt. Hon sitter hela tiden ner tills det kollats klart. Lite osäker kan hon dock vara ibland, speciellt mot lite dominanta människor. Då drar hon undan huvudet lite och fjäskar samtidigt. Upplever dock inte det som något problem. Ställande under gång - Det där hade hon glömt lite. Får träna mer på det. Hon tog något steg ibland och stadgan var inte den bästa. Fritt följ - Katastrof. Hon har gått från att varit snäppet för långt fram med kanonfin attityd till snäppet för långt fram med "promenad-attityd". Det enda bra var väl kontakten. Förhoppningsvis ska halsduken hjälpa till att bygga upp en fin attityd igen. Rutan - Fint. Lite mer framåt-tänk och mer fart dock. Ingångar - Här var Cocan trött och hade fallit tillbaka till slö-Coco men jag tycker nog vi har hyfsat fina ingångar annars. Det var efter detta som jag kom att tänka på halsduken så vi avslutade med lek och lite fritt följ med kanonattityd. Så trots att hon segat ner sig på slutet med ingångarna fick vi en fin avslutning. Föhoppningsvis minns hon den så att vi kan hitta tillbaka till hennes härliga träningsvilja igen.Just nu känns det inte alls omöjligt. Nu är jag hemma igen efter fem riktigt roliga dagar och nätter. Jag hade gärna stannat längre men Cocan var i alla fall nöjd över att jag var tillbaka. Hon följde med och hämtade mig och en kompis vid tåget och blev överlycklig. Hon låter som en gris när hon är glad, ju gladare desto mer grislikt.. Dagen innan jag stack till Spanien började vi om helt med fjärren och nu när jag kom hem fortsatte vi lite. Våra problem har ju varit att hon är extremt långsam i sina skiften, och ännu söligare är hon nu när hon är seg. Så för ett par veckor sedan började vi om med en helt annan metod. Nämligen "sitt fint-metoden" och det har fungerat sjukt bra. Än är vi inte riktigt där, speciellt inte från sitt-ligg men det är verkligen stor skillnad. Först kommer det en film på hur det såg ut innan. Det var visserligen ett ut av hennes snabbare skiftningar då hon var taggad men det är ändå lite skillnad. Den andra filmen är filmad idag. Anledningen till att hon piper i slutet av den filmen är att hon hör hur någon häller mat i hennes matskål i mitten av filmen så hon blir lite frustrerad när hon inte får höra det magiska ordet. Cocan går just nu under smeknamnet Ferdinand. Kursen i onsdags gick inget vidare. Cocan är slö. Jag försökte verkligen få upp aktivitetsnivån på henne. Jag hade dummien med mig (som brukar vara världens roligaste föremål), jag kastade mig på marken, klappade händerna och skuttade omkring men hon nappade inte riktigt. Visst, hon gjorde som hon skulle och tyckte det var "helt okej-kul", men jag vill inte ha "helt okej-kul" jag vill ha superdupermegakul. När hon är sådär kan jag inte låta bli att bli lite ledsen och besviken. Jag vill ju ha en hund som utstrålar glädje, sen om momenten blir snyggt utförda är mindre viktigt, det är lättare att träna på.
På promenaderna är hon faktiskt också lite loj, kutar inte omkring som hon brukar utan travar mest. Hon har ju nyss löpt så förmodligen är det därför men annars hoppas jag bara det är en fas, sådana har hon ju lite då och då. Bortsett från att hon är lugnare beter hon sig precis som vanligt så det finns inget som tyder på att hon inte skulle må bra. Men piggar hon inte på sig snart får det bli en tur till veterinären så man slipper oroa sig. Ibland hade det varit betydligt lättare om hundar kunde tala! Jag och Cocan tog en sväng till klubben igår direkt efter skolan. Hon kändes inte helt på topp innan vi stack och hade nog hellre velat sova men vi gav oss iväg ändå. Dumt gjort. Coco var sannerligen svårflörtad och ville inte alls träna agility. Jag tror inte Coco är en flatcoated retriever, det måste ha bosatt sig en liten shih tzu i henne. Åtminstone vissa dagar. Dessa "vissa dagar" har dock blivit allt fler den senaste tiden. I vintras var hon så himla kul att träna med och hon var alltid pepp och med på noterna. Jag undrar vad jag gjorde annorlunda då.
Bild lånad från google Igår anmälde jag mig och Coco i sista minuten (bokstavligt talat) till en Rallylydnadstävling. Insåg inte riktigt att tävlingen låg så nära i tiden, alldeles för nära. Var fullt upptagen med att försöka luska ut hur man skulle göra på sbktävling så längre än så tänkte jag inte. Jag som inte ens sett en enda rallyskylt. Bra jobbat! Menmen är inte hela världen att misslyckas eller göra bort sig. Ska bli kul att testa på något nytt och förhoppninsvis kan kanske både jag och Coco lära oss några av de svårare skyltarna tills dess. Igår blev det lite agilityträning på klubben. Vi satte ihop en liten rund bana bestående av några hopphinder och två tunnlar. Gick jättebra, förutom i början då hon var lite uppspelt av att få sätta igång så hon flamsade en stund och hoppade över tunnlarna istället för att springa igenom dem. Vi körde lite slalomträning med. De första hundraelva gångerna sprang hon bara förbi hela och tog A-hindret istället men till sist så tog hon hela slalomet flera gånger i rad. Tror det är Cocans favorithinder, hon har liksom inte tid att vänta när jag tar om henne utan springer och tar det lika fel igen. Eller så är hjärncellerna bara inte riktigt hemma ;)
|
AuthorI den här bloggen står min flatcoated retrievertik Coco i fokus men även jag finns med på ett hörn. Här får ni följa oss genom vår vardag och allt vad det innebär. Arkiv
November 2014
Categories
All
|