Förresten, hade tänkt ta och börja filma lite mer, både träning och vardag. Är så nyttigt, speciellt i träningen. Men windows live movie maker fungerar inte för tillfället. Någon som har tips på andra filmredigeringsprogram?
Nyss hemkommen från första kurstillfället med hund. Bland deltagarna fanns Dante, Holllan, en annan flat, en jaktlabbe, en rottis, en schäfer, en boxer, en corgi och så Cocan förstås. Idag stod dessa saker på agendan: kontaktövningar/uppvärmningsritual, linförighet/fritt följ, in i utgångsposition/vänstersvängar och bakbensteknik/bakbenskontroll. Cocan var taggad, även om jag gärna sett ännu mer attityd och fart (kan nästan inte bli för mycket att den varan ;)). Försöker bryta hennes motto "skynda långsamt". Är hittills väldigt nöjd med kursen och intruktören, hon verkar kunnig men förklarar bra och enkelt och verkar bara se lösningar på saker och ting. Till nästa gång blir det att damma av klossen igen, är alldeles för dålig på det där med bibehålla inlärda saker. Ska även träna väldigt mycket attityd i fotgåendet och ta tag i lekträningen. Hade helst velat sätta igång på en gång men Cocan är nog rätt trött. Hon höll igång hela kursen, även (eller speciellt) när vi satt stilla och lyssnade. Hon kampade med min halsduk (varför kan hon inte göra det med några av sina femtioelva leksaker i stället?) och bjöd på en massa olika beteenden hela tiden. Inte ger hon upp iheller när hon inte får den där köttbullsbiten, då tar hon bara i ännu mer. Sötnöt.
Förresten, hade tänkt ta och börja filma lite mer, både träning och vardag. Är så nyttigt, speciellt i träningen. Men windows live movie maker fungerar inte för tillfället. Någon som har tips på andra filmredigeringsprogram?
4 Comments
Idag var det kursstart på tävlingslydnadskursen. Åkte dit lagom kaxiga och förväntansfulla men påvägen hem hade denna kaxighet flytt fältet. Jisses vad petigt tävlingslydnad är! Vi gick igenom de nya reglerna och hur man bedöms på tävling och jag kunde inte låta bli att tänka. "Men var är glädjen?" Så himla strikt och formellt i både trean och i eliten, framförallt i eliten. Speciellt jobbigt om man har en hund som min, det vill säga en hund som inhar lätt att gå ner sig. Men tänker inte låta det avskräcka mig, just nu är målet tvåan. Sen får tiden utvisa resten. Träna trean och elit kommer vi göra men tävla vet i fasen om Cocan pallar. I så fall får hon se till att leva länge ;). Bortsett från att eliten inte kändes så lockande och att man verkligen kom underfund med hur långt vi har kvar så känns det kul med kursstart. Imorgon drar den igång på riktigt med träning. Lite lätt nervöst men mest kul. Är taggad på att lära mig massvis med nytt och bli startklar för tvåan.
Nu är löpet över och hon är som vanligt igen, vilket betyder att vi kan sätta igång att träna! Efter tre veckor med ingen träning alls (okej, kunde inte låta bli några gånger) är jag riktigt taggad. Förhoppningsvis är Coco också det. Alldeles lagom till lydnadskursen som drar igång på tisdag med teori och onsdag med praktik. Medan vi sysselsatt oss med extra mycket motion har jag finurlat på våra problem i lydnaden och jag har faktiskt kommit på några saker. Nu tror jag till exempel att jag vet hur jag ska få fram lite snabbare skiften i fjärren. Har även bestämt mig för att än en gång försöka få upp Cocos leksaksintresse och det har jag också en plan för som borde fungera även om det kommer ta sin tid. Coco är riktigt duktig på att leka med lite udda saker som PET flaskor, soppåsen och plastkassar men vanliga leksaker är hon bara måttligt förtjust i.
Nu ska vi ta och rota fram dummiesarna och ta det första apporteringspasset på ett bra tag. Jag vet en som kommer bli glad.. Igår var jag och Coco på klubben för rallydnadsträning med Nina och Martina, trots att jag tänkt att jag inte skulle träna något med henne nu när hon löper. Jag skulle hållt mig till min plan för bra gick det inte. Hon är medtagen av löpet och inte alls på hugget. Nyligen var hon bara lite disträ men nu tycks hon bli allt slöare. Därför blev det inte så mycket träning. Nina och Martina visade några moment ur nybörjarklassen som vi provade på, sen agerade vi mest åskådare jag och Cocan. Jag håller tummarna för att hon ska bli piggare snart. Lydnadskursen drar igång nästa vecka så då hoppas jag verkligen att hon är sitt vanliga jag igen, för det är inget roligt att träna med en seg hund som inte går att få upp ur man än bär sig åt. Mest hoppas jag dock på att denna svacka enbart beror på löpet så att vi inte är tillbaka till där vi var för 1,5-2 år sedan och får börja attitydsträna igen. Det känns faktiskt lite hopplöst just nu. Men jag håller tummarna och än har jag inte gett upp.
Jag och Coco har som sagt träningspaus nu när hon löper men det börjar verkligen klia i fingrarna. Inte blev det bättre av att sakerna på bilden damp ner i brevlådan igår. Men vi ska inte träna, varken lydnad, apportering eller någonting annat. Coco blir lite disträ och otaggad när hon löper så det är inte värt det. Vi får helt enkelt härda ut en vecka eller två till och satsa på att motionsträna istället tills lydnadskursen drar igång.
Trotsade vädret och följde med mina föräldrar till Landskrona för att gå ungefär 7 km längst kusten. Regnigt, blåsigt och dimmigt var det men Coco var överlycklig. Hon hoppade hit och dit, rullade sig i tången, snodde min vante (och lade den i vattenpölen..) och såg allmänt busig ut. Perfekt väder att gå med en löptik lös i alla fall. Det var inte många hundar i sikte och än har inte hormonerna stigit Coco över huvudet. Tyvärr så hade jag såklart glömt batteriet till kameran hemma, så där stod jag som ett fån och kliade mig i huvudet i x antal minuter. Surt! Så fick bli en bild från förra gången vi var där.
Imorgon blir det förhoppningsvis lydnad, har varit lite kass med lydnaden nu ett tag. Behöver verkligen ny inspiration, hon är så duktig och glad på träning men går ner sig så lätt vid minsta lilla och jag vet inte riktigt vad jag ska göra åt det, mer än att vara så positiv och säker som möjligt. Har haft fullt upp med en vetenskaplig rapport, prov och redovisning denna vecka så därför har det inte funnits tid till att skriva några blogginlägg. Coco har också fått stå tillbaka lite. Några små minipass och lite halvlånga promenader har hennes vecka hittills bestått av. Men idag är allt inlämnat och klart så vi plockade fram cykeln med tre dummies och en leksak i korgen och begav oss ut på en ordentlig runda. Först tränade vi lite apportering och det märktes att hon fått fyra dagars vila för full fart var det på henne, trots att hon börjat löpa. Tänk om hon hade tyckt lydnadsträningen var lika kul som apportering. Fast då hade i och för sig nog aldrig kunnat hålla ihop i ff och de lugnare momenten.
I alla fall så cyklade vi en lång runda träningspasset och tittade in hos farmor och farfar påvägen för lite proviant. Coco fick dock ligga i hallen under hela vistelsen, något som hon inte såg ut att vara helt nöjd med. I vanliga fall brukar hon direkt trava in i köket, sätta sig vid skafferiet, putta lite på det och stirra stint på farmor som alltid ger vika (oftast knappt innan Coco ens hunnit innanför ytterdörren..). Men idag fick en löpande snöig Coco snällt ligga innanför dörren och bli serverade ett par (eller ja.. femtioelva?) smörgåsrån på en handduk tills vi skulle bege oss hem igen. Kan säga att det inte var det mest optimala cykelvädret. Vi har inte så mycket snö men det är i alla fall tillräckligt för att cykeln ska slira och ha sig. Åkte till en annan brukshundsklubb idag för att träna lite mer tävlingslikt. Vi valde ut några moment var sen agerade en tävlingsledare och en annan både domare och skrivare. Gick inte sådär jättebra för vår del. Hon var inte riktigt pepp idag. I ff hamnade hon lite för långt bak emellanåt, rutan hittade hon inte, läggandet var lite segt och i fjärren ville hon inte lägga sig. Vi måste helt klart träningstävla mycket mer, hon märker direkt när jag blir lite smånervös (tänk att jag tom blev lite nervös för detta haha) och osäker. Så om vi inte ska träningstävla för hennes skull borde vi absolut göra det för min. Mina nerver sitter ju typ utanpå kroppen..
Idag var det ännu kallare än igår men det hindrade varken mig eller Coco från att fara iväg och träffa Nina och Martina med hundar för agilityträning på klubben. Coco var även idag lite lätt ofokuserad och hade nosen i backen en stor del av tiden men inte alls som igår, jag hoppas på att det är löpet som är på g. Vi körde några kombinationer med framförbyten och svängar osv som mest resulterade i borttappad hund, fel hinder och krockar. Kan säga att i jämförelsen med Nina och Holley var vi som två osynkade kylskåp. ;) Men några gånger lyckades jag få henne att förstå vart hon skulle springa och vilket hinder hon skulle ta. Då fick hon springa lite raka kombinationer som belöning för det älskar hon. Efter träningen körde vi till Arriesjön för promenad i det vackra vädret. När vi såg att folk åkte skridskor på isen vågade vi oss också ut. Liite läskigt men riktigt mysigt. Efter en stund där kravlade oss uppför backen till stadig mark och gick en sväng på land med. Därefter promenerade vi till en inhägnad fårhage som bestod av en gigantisk kulle med nästan nittio graders lutning. Där blev det träning för både oss och hundarna. Vi klättrade upp respektive nedför den två gånger och hundarna fick springa upp och ned dubbelt så många gånger (en av oss stod där nere och en av oss däruppe). Efter 3 och en halvtimme ute sammanlagt var båda hundarna nog rätt nöjda, till skillnad från mina stelfrusna fingrar...
Termometern stod på minus tio men det kändes som minst minus femton så därför blev träningen lagd i en skogsglänta istället för på klubben. På klubben brukar det nämligen blåsa en hel del i och med att där är så öppet. Sådana här dagar hade det suttit fint med en inomhushall eller i alla fall ett ridhus. Men om jag ska vara ärlig tycker jag trots allt att det är rätt mysigt att träna utomhus, i alla fall om man har sällskap som vi idag hade av Nina och Hollan.
Cocan var helt utflippad på träningen, hon var taggad och glad men vääldigt ofokuserad och verkade inte anstränga sin hjärna allt för mycket. När jag sa rutan kastade hon sig ner i ligg för att sedan rulla runt några varv i snön. När vi gick fot avvek hon helt plötsligt från min sida. I fjärren flyttade hon fram flera meter (något som hon aldrig gjort förut). I apporteringsträningen var det full fart fram och tillbaka ibörjan men sen blev hon plötsligt Alfons Åberg och "skulle bara". Och när hon istället för att hämta dummyn hittar på annat så är det kris. Väldigt nosig och lättstörd var hon också, ständigt med munnen full av snö. Antingen så hade hon bara en tramsig dag eller så är löpet nära. Hon har ju inte löpt sedan i somras och beräknas göra det denna månaden eller nästa så det är nog rätt troligt att det är hormoner som sätter griller i huvudet på henne. Men det var ändå ett roligt träningspass trots att jag kände mig dö tjatig, jag menar hon var rätt underhållande och jag kom på åtminstone två saker vi måste träna mer på förutom själva momenten. Nämligen 1. Störningsträning. 2. Att kasta dummyn/leksaken utan att pricka en trädstam eller kasta den rakt i huvudet på Coco. (Nina filmade oss lite men det såg inte mycket ut för världen. Fast de kommer kanske upp här ändå :)). |
AuthorI den här bloggen står min flatcoated retrievertik Coco i fokus men även jag finns med på ett hörn. Här får ni följa oss genom vår vardag och allt vad det innebär. Arkiv
November 2014
Categories
All
|